NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2006-04-01

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2006-04-01
Skrivet av: Carl-Fredrik Hanzon skrivet 2005-04-07, 23:32
Tack Steve för klargörandet om namnet Erbrecht. Där ser man. Alltid lär man sig något nytt.
 
Du skriver avslutningsvis: De stackars ensamma mödrarnas barn maaste väl ocksaa faa ha en sl?kt t.ex. Jo visst, men det är ju inget nytt problem. Utomäktenskapliga barn har funnits i alla tider, och det har lösts på lite olika sätt. I regel har ju barnen faktiskt också fäder, fastän dessa hålls/håller sig hemliga för den offentliga folkbokföringen. Han är ju så gott som aldrig okänd för modern. Inte så sällan har barnet ändå så småningom fått faderns namn, antingen som släktnamn eller i patronym form. Inte heller så sällan har barnet fått morfaderns eller styvfaderns namn, och helt unikt är inte heller att ett helt nytt namn har ”konstruerats” för barnets räkning: t.ex. Clairfelt, Faustman eller Willers. I dessa senare fall var fäderna välkända och välsituerade personer (alla tre f.ö. adliga), som fastän de inte var gifta med sönernas mödrar, ändå övervakade deras uppväxt och finansierade deras studier.
 
I vissa av dessa fall med stackars ensamma mödrar, kanske det sitter några stackars ensamma fäder i något annat hörn, och får inte träffa barnen, fastän de oändligt gärna vill. De kanske vill ge barnet sitt namn också, men får inte heller det för modern. Sedan finns naturligtvis den motsatta varianten också, de fäder, som förnekar barnet och överhuvudtaget inte vill ha med det att göra. Frågan är väl vilken av dessa absoluta motsatspar, som det egentligen är mest synd om. Det är väl inte helt självklart.
 
Är det f.ö. någon som man i sammanhanget egentligen kan sätta stackars för, så är det väl i så fall barnet, som ju inte kan rå för situationen det helt oförskyllt har kommit att hamna i. I mödrarnas fall har de väl i ärlighetens namn faktiskt ett visst eget ansvar för sin situation. Inte ensamma, men ändå. Det där med stackars oskyldiga och hjälplösa kvinnor, som bara så där utan vidare blir utnyttjade av vedervärdiga monster till män fungerar inte riktigt i vår tid. Så naiva och blåögda är bara inte dagens kvinnor, åtminstone inte någon jag träffat på. OK, någon gång inträffar det ju dessvärre sådant, kvinnoöverfall, misshandel, våldtäkter etc., men det är ju exeptionella och kriminella händelser, som faktiskt inte ”män i allmänhet” rutinmässigt ägnar sig åt, dessbättre. Men det är ju naturligtvis oerhört tragiskt, när de inträffar.  
 
Och de flesta riktigt hjälplösa och tafatta personer jag har träffat har faktiskt med något enstaka undantag varit män (de flesta riktigt ensamma också). Tjejerna har oftast varit betydligt tuffare, och haft en annan självbevarelsedrift... Nej, vilket som är det svaga könet, anser jag ju inte att det är någon som helst tvekan om. Det räcker med att titta på sig själv...