NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 05 januari, 2003

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 05 januari, 2003
Skrivet av: Carl-Fredrik Hanzon skrivet 1999-10-06, 19:43
Instämmer icke! Ingifta män bör inte ta sina hustrurs namn. Sådana tilltag förstör ju all namnkontinuitet, och har överhuvud taget inget stöd i vare sig den nordiska eller den västerländska kristna kulturtraditionen. Män som faller för sådant trams (som TYVÄRR numera är lagligt) betraktar i alla fall jag som endera stående under toffeln alternativt som sociala karriärister eller traditionslösa uppkomlingar, vilka tror att de höjer sin sociala status genom att på så sätt skaffa sig ett finare namn än det de har haft tidigare.
 
Nej, jag anser att att om man inte är nöjd mad det namn man har är det bättre att ta ett helt nytt namn (hur fjantigt det än låter) än att på detta smygande och lismande sätt lägga beslag på en annan släkts namn. För att inte tala om vilken oreda det kommer att ställa till för framtida släktforskare! Följer man en rak manslinje byts namnen fram och tillbaka utan någon som helst konsekvens eller kontinuitet. Nej, we are not amused! Ändra namnlagen!
 
För övrigt, varför måste två makar nödvändigtvis bära samma namn? Många tycks ju idag inbilla sig att det är en urgammal tradition att hustrun byter till mannens namn. Lappri! Så icke! Denna sed är i stort sett ett 1800-talspåfund. Några få undantag från 1700-talet går att leta upp, men de är i stort sett inte flera än att de bekräftar regeln. Seden är i stället, både för hög och låg, för frälse som ofrälse, att båda kontrahenterna behöll sina namn från födseln och livet igenom. Undantag från detta fanns ju naturligtvis; man kunde bli adlad, man kunde studera vid läroverk och universitet och latiniserade då vanligen sitt namn etc., men man bytte definitivt inte namn när man gifte sig, vare sig man var man eller kvinna. Och jag kan därför inte förstå, varför dagens giftaslystna kvinnor, som inte är nöjda med, eller kan tänka sig att bära mannens namn, inte helt enkelt förtsätter att bära sitt eget namn fast de är gifta, i stället för att tvinga sina stackars män att byta.  
 
Oj då, det här blev ju inte så mycket om adelsterminologi. Förlåt, Håkan!