NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 09 januari, 2008
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 09 januari, 2008
Skrivet av: hans johansen skrivet 2005-11-03, 17:57
Jeg forstår ikke så mye av det som Eva Ødman Tønseth skriver. Det gir ikke så mye mening for meg. Er dette en scam-meil ?????? Beez von Beezen var jo fra tysk slekt, jfr. adelsbrev. Denne histoirieboken ? Kanskje du kunne gi noen referanser ?
Uansett, jeg har studert dette uniformbilde noe mer. Og det tyder på at maleriet uansett ikke er riktig. På en svensk offisersuniform så skulle det være utsmykning av ulike slag. Det er jo slik til og med for løytnanter, og Beez Beezen var jo en øverste sjef i Stralsund.
Jeg viser i denne sammenheng til følgende linker:
http://hem.passagen.se/res/
(det dreier seg mest om detaljer for offisersuniformer. Den karolinske enhetsuniformen var omtrent lik for alle)
Kavalleriet: Också kavalleriet omfattades av 1687-års uniformsbestämmelser även om införandet gick långsammare här. Långrocken var inte anlagd vid hela kavalleriet förrän en bit in på 1690-talet. Fram till dess bars det knälånga kyllret. Efter att långrocken kommit i bruk blev kyllret ett undre plagg. En av orsakerna till att kyllret togs bort som daglig dräkt var materialet. Kyllret var tillverkat sämskgarvad älghud och hade en stor benägenhet att ta åt sig vatten och därefter lång torktid. Istället för kyllret infördes en väst av skinn. Denna väst kallades kamisol och hade långa ärmar. När det stora nordiska kriget bröt ut 1700 var hela det svenska kavalleriet försedd med kamisoler och kyllren lämnades därför hemma. Huvudbonaden vid Livregementet skulle år 1680 vara en svart hatt. År 1686 inköptes dock karpus till samtliga ryttare vid regementet. Några år senare, 1691, skulle åter hattar anskaffas. Vid Östgöta kavalleriregemente skaffades 1690 karpusar till regementet medan 1695 omnämns hattar. Så vid denna tid användes omväxlade karpus och hatt. Även vid kavalleriet användes den traditionella rundskurna slängkappan. Också ryttarna hade halsduk. På fötterna bar ryttarna de höga kragstövlarna. Dessa stövlar användes anbart av det egentliga kavalleriet och av drabantkåren, inte av dragonerna. Ryttarna vid kavalleriet bar även sämskskinnfodrade bröstharnesk. Under harnesken bars kamisolen för att hindra att harnesken skavde mot kroppen. Det verkar dock som om bröstharnesk bara användes under de första åren under det stora nordiska kriget. Därefter utgick den i munderingen.
Infanteriet:
Enhetsuniformen infördes successivt i infanteriet. Generellt var uniformen blå med gula ärmuppslag och foder. Några regementen avviker från den gula färgen på foder och uppslag. Närke-Värmlands- och Jönköpings regementen hade röd färg på foder och uppslag. Västerbottens regemente hade vit färg på motsvarande detaljer. Vad som kunde variera var färgen på byxor och strumpor.
Den blå rocken var lång och av justacorps-typ och hade länge det äldre utseendet. Den hade åtsittande midja och de stora ficklocken var först vertikalt monterade men senare horisontellt. Det fanns en knapprad längs hela framkanten med gula knapphål där den nedersta hälften var blinda. Normalt hade den äldre karolinska uniformen tre dussin knappar: 12 st för de dubbla blinda ficklocken, 2 för axelklaffarna och 22 för knappraden. Ett utmärkande drag för rocken i den äldre karolinska uniformen var att den sakande egentlig krage. På axlarna fanns axelklaffar monterade. Musketerarna hade en axelklaff på båda axlarna för att hålla dels musköten och dels bantlärremmen till patronväskan på plats. Pikenerarna hade enbart en axelklaff på den högra axeln för gehänget. Ärmuppslagen på enhetsuniformen var i början, liksom tidigare modell, stora som på kontinenten. Längre fram blev de betydligt mindre och fyrkantiga. Dessa små uppslag kallas också ”svenska uppslag”. De små uppslagen bars av manskap och underofficerare. Officerarna fortsatte dock med de stora uppslagen. Det var Karl XI som själv beslutade att ärmuppslagen av praktiska skäl skulle göras mindre. Detta beslut togs i mitten av 1690-talet men det är osäkert när det egentligen blev infört. Ärmuppslag och foder var i regel i samma färg. Genom de uppfästade skörten syntes även fodret på uniformerna. Det är inte helt fastlagt när de uppvikta skörten blev så allmänt förekommande att de användes på detta sätt av alla förband.
Under 1690-talet och fram till 1706 ändras uniformen något så att den får ett utseende mellan den yngre och den äldre karolinska uniformen. Det är nu som de dubbla vertikala ficklocken ersätts med horisontella. Antal knappar i rocken minskar också vid denna tidpunkt, mellan 2 ¼ till 2 ½ dussin. Det är också under denna tid som uniformen får en riktig krage.
Västen räckte långt ned på låren och var i regel av skinn. Västen var vanligen gulfärgad. Även västar av kläde förekom. Byxorna var snäva och knäkorta. Vanligen var de tillverkade av skinn, ibland av kläde. I regel var byxorna gulfärgade. Strumporna var långa och räckte upp ovan knäna. De hölls uppe med hjälp av knärämmar med mässingsspännen. Det var vanligt att man bar 2 par strumpor. Vanligast var strumporna stickade av ullgarn. Vid Närke-Värmlands- och Jönköpings regementen var strumporna röda. I mitten av 1690-talet börjar man använda sk. överstrumpor till skydd för ullstrumporna. Dessa överstrumpor var gjorda av kläde eller vadmal för vinterbruk samt av lärft för den varma årstiden. Överstrumporna var en föregångare till damaskerna. I slutet av 1690-talet kom bestämmelser om att strumporna skulle ha samma färg som respektive regemente hade på fodret. År 1692 bar Östgöta infanteriregemente vita strumpor. På fötterna bar infanteristerna skor, i regel med ett spänne. Skorna var gjorda av smorläder och lika för vänster och höger fot. Framtill var de tvärt avhuggna. I början var halsduken svart men under första hälften av 1690-talet dyker fler färger upp. Karl XI var inte förtjust över den svarta färgen. Västerbotten regemente bar 1694 vita halsdukar och Jönköpingregemente bar röda. Halsduken var gjord av tyg. Från slutet av 1690-talet slutar man med halsbandsduken och istället virades halsduken runt halsen och knöts baktill. Den svarta färgen blev åter vanligare en bit in på 1700-talet. Normalt hade ärmuppslagen, rockfodret, byxorna, västen och strumpona samma färg och den vanligaste färgen för dessa uniformsdelar var gul. Det kunde även förekomma avvikande färger på kragen vid vissa förband. Till uniformen hörde även en kappa. Det är dock först en bit in på 1690-talet som den är allmänt förekommande vid infanteriet. Kappan var blå och liksom tidigare en rundskuren slängkappa utan ärmar och med krage. Kappan var vanligen av ylle och fodrad med boj vilken vanligen var i gul färg. Kappan hölls på plats med ett par mässingsspännen framtill. Det gick även att häkta ihop skörten baktill. Kappan var 7 m i omkrets nedtill. Handskarna hade en styv krage. Huvudbonaden vid infanteriet varierade mellan hatt och karpus. Karpusen var länge den dominerande huvudbonaden. Karpusen var i regel blå. Hatten blev dock allt vanligare. Den tidiga karolinska hatten hade först raka brätten men blev senare svagt uppvikt dock utan att vara uppfäst. Så småningom får hatten allt mer uppvikta brätten vilket leder fram till den trekantiga hatten med uppfästa brätten. Detta sker i slutet av 1600-talet men det dröjde till en bra bit in på 1700-talet innan den trekantiga hatten var i allmänt bruk. I början av det Stora nordiska kriget var karpusen den allmänna huvudbonaden bland manskapet. Den trekantiga hatten bars med spetsen rakt fram, vanligen med spetsen något draget åt vänster. På vänster brätte fanns en knapp. Underofficershattarna hade en silvergalon och officerarnas en smal guldbård.
Officerarnas och underofficerarnas uniform såg lika dan ut som för manskapet men var tillverkad av finare material. Vissa detaljer skiljde sig dock åt. Fodret och ärmuppslagen var blå istället för gul. Officerarna bar i mitten av 1690-talet blå strumpor. Utsirningarna på rocken varierade med grad. Graden markerades även med den sk. ringkragen som bars runt halsen.
Militär tjänstegrad Ringkrage
Överste Av förgyllt silver med konungens krönta namnschiffer under kunglig krona och annan utsmyckning i emalj
Överstelöjtnant Av förgyllt silver men inte lika utsmyckad som överstens och hade palmkvistar på båda sidor om det krönta namnschiffret.
Major Lika överstelöjtnantens
Kapten Av förgyllt silver med krona och namnschiffer i emalj, men saknade palmkvistar.
Löjtnant Av polerat silver med förgyllt namnschiffer under krona i guld av samma utseende och storlek som kaptenens
Fänrik Som löjtnantens
Det var en viss eftersläpning i införandet av enhetsuniformen, bl.a. beroende på både materialbrist samt brist på pengar. Den gamla uniformen fick slitas ut innan man bytte till en ny. Följande tabell visar årtal när respektive infanteriregemente i Sverige och Finland mönstrades iklädda den blå enhetsuniformen:
Infanteriregemente Årtal
Björneborgs regemente, delar (Fin) 1689
Björneborgs regemente, delar (Fin) 1692
Dalregementet 1690
Hälsinge regemente 1694
Jämtlands regemente (hade blå rock redan 1683) 1709
Savolax regemente (Fin) (hade blå rock redan 1683) ?
Skaraborgs regemente 1689
Södermanlands regemente 1690
Tavastehus regemente (Fin) 1696
Upplands regemente 1691
Viborgs infanteriregemente (Fin) (hade blå rock redan 1683) ?
Västerbottens regemente 1694
Västgöta-Dals regemente 1691
Västmanlands regemente 1690
Åboläns infanteriregemente(Fin) 1688
Åboläns infanteriregemente (Fin), nymunderat 1694
Älvsborgs regemente 1691
Österbottens regemente (Fin) 1688
Östgöta infanteriregemente 1692
Det finns från år 1699 ett utkast till en uniformsförordning med detaljerade uppgifter om hur enhetsuniformen vid infanteriet skulle se ut: Rocken skulle vara av blått svenskt kläde med krage och små ärmuppslag i regementets färg. Fodret skulle vara av boj. Tröjan (västen) och byxorna skulle vara av bockskinn eller renläder. Hatten skulle ha galon eller snöre omkring av vitt kamelgran eller tråd. Strumporna skulle vara av ull och i regementets färg. Halsduken skulle vara av svart lärf. Detta utkast visar hur uniformen höll på att utvecklas till den traditionella karolinska uniformen som vi är van att se den. Rocken hade vid denna tidpunkt fortfarande kvar den karaktäristiska långa knappraden längs hela framsidan. Vid krigsutbrottet 1700 bar infanterisoldaten fortfarande den äldre långrocken och endast i undantagsfall var skörten uppvikta. Karpus var den vanligaste huvudbonaden. Uppslagen på ärmarna var fortfarande stora.
-----------
Man kan stille seg spørsmål om hvorfor uniformen ble malt riktig i forhold til det den skulle ha vært etter svensk mønster. Det kan jo være mange grunner til det. Våpenskjoldet som er malt er jo heller ikke riktig i forhold til våpenbeskrivelsen ovenfor.
Håper at disse detaljer kan være bidrag til å forklare hvorfor maleriet i Stralsund med utskjæringer muligens er uriktige. Kanskje de som arbeidet med maleriet på sin tid på 1700-tallet ikke visste bedre og gjorde sitt beste. Bildet var muligens ikke godkjent og kontrollert av Beez von Beezen, men malt etter hans død ????