Titel: Troil
Skrivet av: Nils Harding skrivet 2009-09-13, 16:01
Andreas
Sam Rönnegård har skrivit om folkundervisningen i Leksand i äldre tid i ett häfte som tillägnades Per Johannes på hans sjuttioårsdag 1966. Han skriver att Uno Troilius minne hedrades med ett synnerligen vackert epitafium av svensk marmor. Inskriptionen är på latin och lyder i svensk översättning:
Ägnat minnet av högvördigste och högstberömde herr magistern Uno Troilius, tillförene högst förtjänt kyrkoherde och prost i Leksand, fromt avsomnad i Kristus i frälsningens år 1664 i sitt 78:e ålders år. Vem du än är, lär till din nytta känna de förutgångnas minnesmärken, medan du vandrar det flyktande livets korta väg. Uno Troilius, sällsynt prydnad för vår tid, gömmer sina trötta ben i denna jords sköte. Varför skulle jag prisa honom? Han avvisade lovprisandet av sina förtjänster och blev sålunda större i berömmelse. Å Tidön föddes han av rättskaffens föräldrar på en tid då oförställd redbarhet rådde. Efter uppfostran i hemmet fann hans ärbara iver i vitter idrott utmärkta män. Därpå drog ynglingen av ren kärlek till visdomen över havet till Tyskland. Här lär han känna många åt gudsfruktan och ädla strävanden helgade ställen och lämnar överallt minnet efter sig. Efter vunnen lärdomsgrad återgav Wittenberg honom till fäderneslandet som en framstående man. Den utmärkte överherde, som då styrde kyrkan i Västerås och var en säker stödjepelare för Guds tempel, insåg de stora gåvorna i hans ädla hjärta och gav honom välförtjänta sköna belöningar: såsom själaherde sändes han till det ljuvliga Dalarna och föder här väl sina får, Kristus till behag. Den vidsträckta bygden erfor sin prosts nit och såg kyrkorna sirade med många prydnader. Här förflöt för honom 45 år och det sista året av hans levnad var inne. Hans hustru var värdig sin utmärkte make och båda kunde fröjda sig åt en präktig avkomma. Nu dväljas de båda i Paradisets lustgård och sjunga fröjdesånger i änglakörerna. På jorden återstår ett vittberömt rykte. I stenhällar och hjärtan stå ristade namnen Uno Troilius [och] Margaretha Hansdotter Bure.
På epitafiet finns, under texten, porträtthuvuden av Uno Troilius och Margaretha Hansdotter Burea, Stormor i Dalom. Över texten torde bilden, enligt Rönnegård, visa mäster Uno och Margaretha Burea i Paradisets lustgård, gemensamt njutande frukterna av Livets träd. I häftet finns också porträtten från sakristian reproducerade.
I boken Kristinatidens måleri av Karl Erik Steneberg (Allhem, Malmö 1955) finns två andra porträtt av makarna, här i trekvartsfigur. Han håller ett par handskar i höger hand och den vänstra vilar på bibeln. Hon håller en myrtenkvist (symbol för äktenskapet) i ena handen. På båda målningarna finns en inskription på latin med årtalet 1643. Dessa målningar är i privat ägo (åtminstone då boken trycktes), men finns fotograferade i Svenska porträttarkivet. Av Margaretha Burea finns ytterligare ett porträtt i trekvartsfigur. Här med en myrtenkvist i ena handen och den andra på en psalmbok (eller likn.). På bordet vid psalmboken ligger en citron, som kan vara en symbol för rikedom eller uppskattning. Till skillnad från det andra trekvartporträttet bär hon här ett tjockt guldhalsband och guldringar. Porträttet finns i Gripsholmssamlingen. (Källa: Boo von Malmborg, Konstvärlden, Sommarboken 1943).