Titel: Svinhufvud af Qvalstad
Skrivet av: Torsten Berglund skrivet 2014-10-30, 22:01
Leif och Bengt, Som Johan redan påpekat kom frälsegodset Kvalsta i Östuna sn, Uppland, i släkten Svinhufuvds (af Qvalsta) ägo först genom den adlade fogden Per Hanssons son Jöns Persson Svinhufvud (död 1636). Han hade ärvt Kvalsta av sin moster Elin Körning (död 1602) och han använde från 1604 gården som sin sätesgård. Efter introduktionen av denna ätt på Riddarhuset 1627 har man där, av särskiljande skäl, till det från släktens vapen bildade namnet Svinhufvud fogat bestämningen af Qvalsta efter släktgrenens sätesgård. Detta skedde för att åtskilja denna släkts medlemmar från den andra adliga ätten Svinhufvud, som introducerades 1633, och som av samma skäl fick tillagt efter sitt namn i Westergötland, där huvudmannagrenen av den släkten då var bosatt.
Kvalsta ägdes tidigare på 1500-talet av Jöns Perssons morfar häradshövdingen Mats Körning (död ca 1570), se vidare: Jan Eric Almquist: Herrgårdarna i Sverige under reformationstiden (1523-1611), Stockholm 1960, s. 68. Johan Axel Almquist: Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, del 1:2, Stockholm 1931, s. 707.
Kvalsta som namn på denna egendom i Östuna har alltså funnits långt innan gården kom i släkten Svinhufvuds ägo. Enligt ortnamnsregistret vid Institutet för språk och folkminnen (SOFI) kan detta Kvalsta beläggas redan 1316 i en på latin författad förteckning över de gods som då tillhörde domprosteriet och helgeandshuset i Uppsala (et partis juxta Qualdastir, se Svenskt Diplomatarium, nr 2073, Uppsala 1316 15/11).
Uppgiften om ett norskt ursprung för den medeltida svinhuvudsläkten vid Kopparberget, vars äldste kände medlem är den i ett köpebrev från 1386 omnämnde Jöns Svinhuvud (se Om släkten Svinhuvuds urspung, Släktforskarnas årsbok 2008), verkar vara av relativt sent datum. Den finns inte i de äldsta genealogierna över denna släkt från 1500- och 1600-talet, upprättade av Rasmus Ludvigssons och hans efterträdare i det kungliga kansliet Per Månsson Utter, trots att Rasmus Ludvigsson själv genom sin andra hustru Klara Nilsdotter var befryndad med kopparbergsfrälset och t.ex. noterat att ätten Stiernhielms stamfar vid Kopparberget, Olof Nilsson, ska ha varit inkommen från Danmark. Istället tycks denna idé om ett norskt ursprung ha lanserats på 1700-talet, då von Stiernman skrev i sin adelsmatrikel (1754) under Svinhufvud af Qvalsta att släkten förmenas vara inkommen från Norge. Bergsfiskalen C G Kröningssvärd förbättrade sedermera detta obekräftade antagande om ett norskt ursprung med en hänvisning till den isländska Landnamabok och vikingakämpen Sigurdr med det famösa tillnamnet Svinhofdi i sina ovederhäftiga och fantasifulla genealogier i bilagan till urkundsverket Diplomatarium Dalekarlicum (1853). Där har ni förklaringen till att denna viking som bör ha levat senast på 800-talet, eftersom hans son blev nybyggare på Island, helt oförskyllt kommit att figurera i diverse mindre nogräknade släktletares antavlor på internet.
Sammanfattningsvis: en genealogisk koppling mellan de svenska adliga ätterna Svinhufvud och ett norskt Kvalsta samt en vikingatida kämpe med öknamnet Svinhofdi bygger endast på anakronistiska namnassociationer av det slag som äldre tiders genealoger gärna ägnade sig åt för att förgylla släktträden för våra adelsätter med så uråldriga och ärorika anor som möjligt (jfr t.ex. mytologin kring Buresläktens äldsta ursprung som Urban Sikeborg förtjänstfullt skrivit om, bl.a. i Släktforskarnas Årsbok 2011).