NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 25 februari, 2013
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 25 februari, 2013
Skrivet av: Urban Sikeborg skrivet 2012-09-11, 19:16
Jag är osäker på i vilken utsträckning man efter reformationen vidmakthöll den kanoniska rättens syn på affinitas (»släkt-med-släkt-skap») som äktenskapshinder.
Ännu på 1690-talet var en man tvungen att ansöka om dispens för att få gifta sig med sin avlidna hustrus kusin, vet jag. Men den begränsningen gällde för mannen i förhållande till hustruns släkt, inte mannens barns i förhållande till styvmoderns.
Enligt romersk rätt, som influerat den kanoniska rätten, var det tillåtet att gifta sig med ett styvsyskon, och hustruns och mannens släktingar hade tillåtelse att gifta sig med varandra. Där gällde alltså andra regler än för cognatio, blodsfrändskap. [Jfr Cumin, P.: A Manual of civil law; or, Examination in the Institutes of Justinian, s. 28 f] Enligt Voorhies, J. S.: A New Law Dictonary and Glossary, 1850, s. 50, var grundprincipen för affinitas att mannen och hustrun vid giftermålet blivit ett kött och därför kunde mannen inte gifta sig med kvinnans consanguinei (blodsfränder) och vice versa. Följaktligen kunde en man inte heller gifta sig med sin styvdotter, eftersom han vid giftermålet blivit hennes far. Däremot kunde mannens blodsfränder gifta sig med kvinnans blodsfränder, så affinitas utgjorde inte äktenskapshinder där.
Mer relevant i sammanhanget är nog Beal, Coriden & Green: New Commentary on the Code of Canon Law, 2002, eftersom den direkt berör kanonisk rätt. På s. 150 och 1294 framhålls att det var endast affinitas i direkt ned- eller uppstigande led som utgjorde äktenskapshinder, förutom mellan mannen och hustruns släkt och vice versa som jag nämnt ovan. Samma begränsning om direkt ned- eller uppstigande led för affinitas anges också i Dacanáy, A. N.: Canon Law on Marriage, 2000, s. 70. Med andra ord bör en man ha kunnat gifta sig med sin styvmors syster.
Utifrån detta - med vederbörliga reservationer - är jag tveksam till att man kan kalla det fall du nämner ovan för en uppluckring av normerna.