Titel: Seulenberg, von
Skrivet av: Magnus Lindskog skrivet 2015-11-17, 17:22
Protocoll öfwer de Consistoriale saker, som förefallit och blifwit angifne under warande wårt Fångenskap och sedan wij kommo till Moscau: /.../
Maj. Seulenberg och Anna Lind [1710] d. 23 April Sedan Anna Lind, Stadz Majorens dotter i Narven, skrifteligen ingifwit hos deras Hög-Grefl:e Excell:e sitt klagomål, huruledes Hr Major Seulenberg besufwit henne under Echtenskaps löfte, men nekade nu både det ena och andra, fingo M:r Nordberg och Krigz Fiscalen Hr Lampa Högtbem:te deras Excell:s befallning, att gå till bägge parterne, och inhämta närmare underrättelse om saken. Anna Lind betygade med tårar och höga contestationer, att hon wiste af ingen annan Fader, till dett Foster som hon geck hafwande med, än Majoren Seulenberg: dock, uppå Hr Lampas närmare efterfrågan, bekände hon sedan, att ÖfwersteLeutnanten Hr Brant, som war inquarterad i samma huset, hade en gång kommit i hennes Cammare, och innan hon sedt sig före, kastat henne kull på golfwet; deröfwer hon blifwit så häpen, att hon warit utom sig sielf, och intet wetat hwad som skedt. Hwilket hon strax angifwit hos Pastoren Hr Dictenius ifrån Estland, och hos andra Officerare der i huset; jämwäl hos Majoren Seulenberg, som dock sedan derefter haft Olofligt Omgänge med henne, lika som tillförne. Efter detta förhöret, gingo de bägge afskickade sedan till bem:te Hr Majoren, gifwandes honom klagomålet och sitt Anbefaldta ärende wid handen; då de erhöllo intet annat swar, än en hoper grufweliga eder, att han hwarken wore Barne Fadren, eller hafft beblandelse med henne; utan hela hennes berättelse wore en ogrundad osanning. Dett han på behörigt wille bewisa. Sedan deras Hög-Grefl: Excell:e fått denna berättelsenm kunde man intet widare göra dertill utan H:s Excell:ce Fältmarschalken några dagar efter, förehölt Öfwerste Leutenanten Brant i M:r Nordbergs närwara, dett som han war af Anna Lind beskyldt före, då Öfwerst Leutn: tillstod, att han warit i hennes Cammare, och rasat med henne, kan skee närmare än lofligt och anständigt war, men bedyrade derhos, wid gud och sin ewiga salighet, att han intet haft någon beblandelse med henne.
Major Seulenberg och Anna Lind [1711] d. 10 Octob hafwer Prästen Hr Martin Feyge af Hr Maj: Seulenbergs Bataillon, döpt dett andra hans Oäkta barn med Anna Lind warandes detta en son, den de nämdt Carl Gottlieb Raymund.
Sal. Major Seulenbergs Testamente [Se även: Riksarkivets ämnessamlingar. Acta ecclesiastica Vol:160 (1709-1711) Bild 1260 (AID: v817428a.b1260, NAD: SE/RA/752)] [1713] d. 8 Junii bekom M:r Nordberg under Couvert ifrån Oranienborg, en Copie af framledne Majoren Seulenbergs Testamente daterat d. 29 Martii sidstl:e Angående Anna Lind, Vide d. 23 April 1710 et d. 10 Octob. 1711, deruti han förklarat henne för sin Echta hustru, dock med Condition att hon edeligen skall befria sig för köttzligit Omgänge med någon annan. Samma Copie som war underskrifwen af ÖfwersteLeut:n Liphard och Majoren Rhebinder, sände M:r Nordberg henne strax tillhanda, och en Secunda Copia deraf till Leut:n Seulenberg i Perislau. Rezenskoi genom Licent=Inspectoren Hr Goldstein ifrån Narven: en lika lydande ligger ad acta.
EÄ TAB. 3. Henrik Mattias von Seulenberg (son av Johan, Tab. 2), född 1667 i Livland. Lärkonstapel vid artilleriet på Eda skans 1678. Volontär vid Närkes och Värmlands regemente 1679. Sergeant vid guvernörsregementet i Riga 1689-05-00. Fältväbel därst. s. å. i juni. Fänrik 1693-07-29. Löjtnant 1700-05-01. Konfirm.fullm. 1701-04-14. Major och chef för sachsiska infanteribataljonen 1707-04-02. Tillfångatagen tillika med största delen av bataljonen vid Veroga strand (Kolkanpää) i Ingermanland 1708-10-17 och förd till Oranienburg. Död där 1713-03-00 (enl. annan uppgift 1716-12-00 i Moskva). Gift med Anna Christina Lind (kallar sig själv von der Linde), som levde ännu 1746. Hon hade delat mannens fångenskap och återkom därifrån 1722. Enligt attest av 1722-05-22, utfärdad av regementspastorn vid Upplands regemente Erik Ekerot, var hon icke Seulenbergs lagvigda hustru, men av honom såväl muntligen som skriftligen erkänd för äkta maka. På grund därav förklarades hon även 1729 berättigad att ärva hans egendom.