Titel: Schmiterlöw
Skrivet av: Stefan Simander skrivet 2014-10-31, 06:32
Det är här inte fråga om ligaturer, som är när bokstäver skrivs ihop, som när ae blir æ, et blir &, osv. http://sv.wikipedia.org/wiki/Ligatur
Här handlar det om abbreviaturer.
Abbreviatur (medeltidslatin abbreviatu´ra 'förkortning',(avkortning), ytterst av latin bre´vis 'kort'), i musiken förkortningstecken använt i samband med notskrift.
Kursiv stil betecknar diplomatariskt återgiven text. Originalets abbreviaturer upplöses med rak stil. Rak stil används även vid redaktionella förkortningar av titlar m.m. http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/namn/personnamn/sveriges-medeltida-person namn/smp---natutgava-och-fullstandigt-register/forord.html
Förkortningar
Sigla Latina / Marek Winiarczyk
A, Cappelli, Dizionario di abbreviature latini ed italia (Milano, 1912) Förtecknar och anger upplösning av latinska abbreviaturer.
Cappelli, Adriano: The elements of abbreviation in medieval Latin paleography (Lawrence, Kansas, 1982) Tryckt utgåva, engelsk översättning
Format
Ernesti, J.H.G.: Die wol-eingerichtete Buchdruckerey, .ingleichen allen ?blichen Formaten bestellet (N?rnberg, 1733) Boken innehåller typsnittsexempel, latinska abbreviaturer, planettecken och almanackssymboler samt kemiska och medicinska symboler. Framför allt är det den bästa formatnyckeln för svenskt äldre tryck. Tyvärr är den inte tillgänglig för alla, och då får man ta hjälp av Gaskell och McKerrow som också innehåller formatnycklar, även om ingen är så heltäckande och så adekvat för Sverige som Ernesti.
Till min förkovran och glädje när det gäller avskrifter fann jag även dessa svar av Torsten Berglund:
På rad 7 står sängeliggande. En upplöst förkortning kan man med fördel markera t.ex. genom understrykning eller kursiv. I vissa ord förekommer speciella förkortningtecken som markerar att flera bokstäver förkortats, t. ex. i förkortningen för den i datumangivelserna följer ett förkortningstecken efter d:et men före punkten som alltså markerar de förkortade bokstäverna den och på samma sätt i förkortningen för gammal på sista raden - det som liknar bokstaven l efter g:et är ett förkortningstecken; skriv alltså g. eller gammal (men inte 'gl.'). I äldre skrift, om du går tillbaka till medeltida handskrifter och 1500-talsskrift så är sådana förkortningstecken (s.k. abbreviaturer) vanligt förekommande av utrymmesbesparande skäl.
Mest korrket är förstås att använda det tyska ß-tecknet om man kan, när det är dubbel-s-tecknet (eszett på tyska) som skrivaren använt och på så sätt särskilja från ord där s+s förekommer. Det var ju den tyska skrivstilen som användes vid den här tiden och svenska böcker trycktes också med tysk frakurstil så bokstavstecknet ß ingick då i det svenska skriftspråket. Upplösningen av tecknet är egentligen inte 'ss' utan 'sz'.
Något jag själv undrar över, senast nu i mina avskrifter ovan:
Hur bör man göra med stor och liten bokstav när äldre texter återges? Finns det några generella regler som avviker jämfört med i dag? Versal verkar ofta inte ha använts i början på en mening vid den här tiden. Däremot verkar substantiv ofta inledas med versal (som på tyska), särskilt om det gäller personer: Hustru, Son, etc. I vissa fall är det, i alla fall för mig, svårt att avgöra om det är en stor eller en liten bokstav i äldre texter. Kanske är det bättre att använda versal och gemener som i dag när man återger äldre text, trots att det egentligen inte överensstämmer med den äldre texten?
---------------------------------------
Om förekomsten av abbreviaturer eller förkortningar i några Bohuslänska kyrkoböcker.
I Valla kyrkobok C:1 1691-1730 förekommer ett förkortningstecken (påminnande om siffran 9 el. kursiva bokstaven g ) av sista ledet av namnet 'Rassmus' bl.a. på sid. 110, 125 och 130.
Detta tecken avser den latinska ändelsen -us, och kan härledas till de s.k. tironska noter, som är ett system som uppfanns av Ciceros frigivne slav och vän, författaren Marcus Tullius Tiro (94 f. Kr - 5 e. Kr.), och var ett slags stenografi.
Detta sätt att förkorta orden förekom alltså under antiken, men vann terräng när man började att använda den gotiska skriften och avsikten var att kunna skriva snabbare och spara på dyrbart pergament och papper.
Den arabiska siffran 9 användes för ändelsen -us i latinska ord och även i ordet hus i nordiska handskrifter under medeltiden. http://www.angermark.se/att-lasa-kyrkoboecker
--------------------------------------------
Ordbok öfver Svenska Medeltids-språket
http://spraakbanken.gu.se/fsvldb/
Beskrivning K.F. Söderwalls ordbok, utgiven 1894-1918, är ett nyttigt hjälpmedel för den som nått medeltiden i sin forskning.