Titel: Sack, von
Skrivet av: Göran Johansson skrivet 2006-04-07, 17:36
Bo, för min del tror jag att du har fel. Det handlar inte om politik i den mening som du nog avser. Sakfrågan i det mål som jag håller på att gå igenom handlar om att den unge(!) Anders Andersson anklagas. Han sägs ha fört in ett skeppspund koppar (136 kg) utan att betala tull till arrendatorn över Lilla tullen i Västervik.
Arrendeväsendet hade sedan länge börjat tillämpas i stapelstaden Västervik och var, om jag inte missförstått det, ursprungligen en uppgörelse mellan kronan och arrendatorerna. I korthet tror jag det handlade om att de senare betalde en viss summa pengar för arrendet. Som kompensation uppbar de tullavgifterna. Råvarorna såldes sedan (ofta med god vinst) på annat håll. Staden var inte direkt iblandad.
Ifråga om borgmästare Lindebohm tillsättning som justitieborgmästare så torde det ha gått till på följande sätt. Lindebohms namn föreslogs av greve Königsmarcks hauptman Olof Johansson Careel (f. i Viborg). Lindebohm och Careel var på något sätt befryndade. Borgerskapet ville inte ha en borgmästare som de själva inte föreslagit. Man tycks dessutom haft svårt att acceptera att Lindbohm var juridiskt utbildad och ofta använde latin. Han ansågs dessutom vara en snobb och vekling. Han bar ej heller skägg i likhet med sin rustika omgivning! Först efter flera påtryckningar från landshövdingen, som 1655-1656 hette Göran Eriksson Ulfsparre, accepterade borgerskapet till slut Lindbohms utnämning.
I det speciella fallet från 1657 (som jag håller på att renskriva) handlar det om ett misstänkt försök till smuggling. Kärande och ?åklagare? var Gabriel Marci som ombud för arrendatorn över Lilla Tullen Lars Borsson. Svarande var den unge Anders Andersson. Vad jag förstår så hade detta på intet sätt något med staden Västervik att göra, utom möjligen för arrendatorn personligen. Anklagelsen gällde ett skeppspund koppar som beslagtagits i en vik utanför Västervik. Dåvarande landshövdingen Carl Filip von Sack och borgmästere Lindebohm ställer båda upp till Anderssons försvar.
Jag har mycket svårt att se att detta handlar om politik. Eftersom du bestämt hävdar motsatsen så måste jag be om dina motiv för att påstå att så var fallet. Vari ligger politiken? Menar du att kronan och staden hade intresse av att ?lura? sina arrendatorer? För mig låter det lite väl grovt. Mina källor : Folke Lindberg, Västerviks historia, del 1 och protokoll från rådhusrätten i Västervik.
Jag tror att man faktiskt i detta fall kan reducera personförbindelserna till den privata nivån. Men är förstås beredd att acceptera goda argument för motsatsen.