Titel: Rääf i Småland
Skrivet av: Markus Gunshaga skrivet 2016-01-26, 19:21
Tillfällighetsfynd ur Bihang till Nytt och Gammalt (Lunds Weckoblad) N:o 49, 1803 18/5: »Wid Studeranden Wälborne Herr Axel Magnus Rääfs Begrafning i Lund, den 8 Maj 1803. af P. O. Brunius.
Wid månans matta sken jag ilar Med lutan sweps i sorgeflor, Och söker, hwar Du ädle! hwilar, Och gråter der en Wän, en Bror.
Ett wårlikt regn Hans grafwård sköljer, Förgät - mig - ej, kring foten står; I molnens bädd sig månan döljer, Och tystnad omkring negden rår.
Jag sjunger; men ej fasa känner, Fastän Din wålnad höjer sig. Nej! här wi woro ömsta wänner; Som Himmelsk jag ej fruktar Dig.
Förfluten tid jag mig påminner, Ditt sällskap söker suckande; Men Gud! jag Dig ej mera finner. Din Skugga blott förwillade.
I halfwa åldren skördad worden, Du wunnit målet för Ditt hopp. Ack! alt förgängligt är på jorden, Allt grusas under tidens lopp.
Se der en telning som sig höjer; Om många skördar löften ger; Men bruten af en storm den böjer Sin sköna hjeßa ewigt ner.
Så hotas wi af ödets lagar I blomningen af lifwets wår; Och emot oß i styrkans dagar Med utsträckt lia döden står.
Wår gångna Wän! I grafwens gömma Skall Du wårt hjertas hyllning få, Din börd, Din lycka wi förglömma, Men ej den wäg Du wandrat på.
Sin udd när smärtan mot dig wände, War käslan[!] af Din dygd, Dio[!] tröst; Och ångrens hämd Du icke kände Uti Ditt oskuldsfulla bröst.
Näst Dygden wisheten Du sökte På Wettenskapers dolda stig; Och när Ditt kunskapsljus sig ökte, War dett en segerfröjd för Dig.
Då sälla Wän! Din harpa klingar Högst uppå Eterns ljusa strand, Och då Din syn med blixtens wingar Omfattar alla werldars Land:
Sänd ock en blick till deßa bygder, Ned på den wän här sorgsen går, Som troget minnes Dina dygder, Ger dem sin dyrkan och en tår.»