Titel: Poitz
Skrivet av: Leif Tennare skrivet 2014-09-21, 22:53
Leif, jag är inte beredd att i detalj diskutera helheten ännu - jag har de flesta pusselbitarna, men lite kvar att göra. P.g.a komplexiteten krävs det en väl framtagen bild, det går inte att enkelt beskriva i ord...
Vad jag försöker göra är att utvärdera den av Anthoni framförda tanken att man tänka sig, att Porkala, varför ej Gammelgård och Suontaka, aldrig varit förenade på en hand. Detta kan bero på att godsen en gång i tiden skapats av statsmakten. Det har förmodats, att godsen i Lampis tillkommit för att militärt trygga det nybesatta Tavastland mot faror från öster. Tanken, som förf. kommit till oberoende av ett uttalande av Ragnar Rosén, bör kompletteras med antagandet, att de män, som blivit satta på godsen, blivit frälsebesittare på storgårdarna. Detta synes bäst förklara godsens storlek i bondemiljön, kanske också den omständigheten, att godsbesittarna visserligen nämnda blott i sena källor, tillhöra svensk- eller tyskbördiga släkter (Ille, Flögh, Ragvaldssöner, Fincke, Skytte, men även Tavast).
Dels tycker jag frågeställningen är intressant, men framförallt så kan jag använda resultatet för att ställa mot de hypoteser som ingår i mitt eget släktnätverk.
Vad gäller den specifika frågan om Lepas-ättens innehav, så kommer det inte bara från Björn Ragvaldsson, utan med största sannolikhet också från Henrik Svärd och Birgitta Klasdotter Djäkn. Hans Pedersson var ju gift med Ragnhild Henriksdotter, vars syster Birgitta uppenbarligen ärvt del i Gammelgård. Denna del såldes av hennes dotterdotters dotter, Marit Mattsdotter, vilken sålde sitt möderne till sin frände, Björn Klasson, för 440 mk år 1546, vilket bestod av 1/4 av Gammelgård. Denna del, tillsammans med Kaukola, vilket Marits mor Anna Ragvaldsdotter tidigare sålt till Björn Clausson för 70 mk, omnämnes som Ragvalds del.