NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 05 juli, 2005

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 05 juli, 2005
Skrivet av: Carl-Fredrik Hanzon skrivet 2005-07-05, 19:46
De namnregler som stadgades i riddarhusordningen 1626 påverkade ju endast de ätter som adlades och introducerades efter ordningens tillkomst. Eftersom det tidigare överhuvudtaget inte hade funnits några regler, fanns det ju redan under medeltiden frälsesläkter (såväl tillhörande hög- som lågfrälset) med identiska namn, precis som det naturligtvis också fanns många ofrälse släkter med samma namn som dessa. Jag kan ju bara nämna namn som Sparre, Bagge eller Bröms... Man försökte dock retroaktivt skapa viss ordning emellan dessa genom att göra tillägg efter adelsnamnet, oftast anspelande på ättens huvudgods; som Bagge af Söderby (till skillnad från Bagge af Berga) etc.
 
Men vi får när vi diskuterar detta komma ihåg att släktnamn i Sverige i regel är en relativt sen företeelse, även för adeln. Det var ju bruket av patronymika, som ännu vid Nya tidens ingång var basnamnskicket för alla samhällsklasser. Ännu vid tiden för riddarhusordningens införande förde de flesta adelsmän (och -kvinnor) fortfarande patronymika, antingen enbart eller i förening med ättenamnet: Nils Persson [Natt och Dag] (vilket namn ättemedlemmarna ännu ej använde), Lennart Torstensson [Forstenaätten] (där Torstensson så småningom blev ättenamnet), Thure Nilsson Bielke eller Axel Gustafsson Lillie. Ursprunget till de flesta av de första adelsnamnen var ju för övrigt vapensköldarnas bilder, och de heraldiska bilderna hade ju en tendens till likriktning. Så redan där har vi ju en stor källa till/risk för namndubblering.
 
Till Pia kan jag ju nämna att vi ju är ett inte helt föraktligt antal genealoger, som intresserat oss för adels- och frälsegenealogi, inte främst därför att vi tillhör/härstammar från dessa adelssläkter (vilket vi kanske i mycket begränsad omfattning ändå gör), utan därför att vi finner detta ämne vara historiskt och vetenskapligt intressant.  
 
För övrigt tror jag nog att en erfaren och kunnig släktforskare som Niclas Rosenbalck vet betydligt mera om svensk adel och svenskt lågfrälse än en journalist på Stockholms Metro generellt gör (utan att för den skull racka ner på journalistkåren, som jag tycker oftast gör ett bra arbete och i regel är pålästa [ingen regel utan undantag, dock...]).