Titel: Avlidna monarkers namn
Skrivet av: Carl-Fredrik Hanzon skrivet 2004-05-29, 18:38
Hej Ralf! (och ni andra...)
Vi är tydligen oense om precis allting. (!) Varför undantag? Varför inte vara konsekvent ifråga om dessa namn? Skriver man Karl X Gustav borde man ju i konsekvensens namn skriva Karl XVI Gustav också.
Personligen förordar jag dock inte detta (och skriver inte heller själv så), utan i stället Carl och Gustaf (vilket de också skrev/skriver själva), även om jag inte helt tar avstånd från namnnormeringar som sådana. En modest namnnormering är nog nödvändig, men jag anser att namnnormeringar bör vara tidsbundna, och utgå från de former som verkligen var de normala under den aktuella tidsperioden. Udda stavningar, som Pehr, Niels och Chierstin kan vi med fördel vara utan (om det inte är efter ca 1850, och vi vet att den läs- och skrivkunniga personen i fråga medvetet och konsekvent skrev sig på detta sätt, vill säga), men Karl och Gustav tillhör ju namnpurismens program från slutet av 1800-talet (Det finns från denna tid många exempel på övernitiska präster och kanslister, som helt enkelt stavade om personers namn i kyrkböcker och andra officiella handlingar, utan personernas tillstånd eller ens egen vetskap. Burr! säger jag)
Varför ska vi nödvändigtvis retroaktivt stava om personer från t.ex. 1600-talet eller 1700-talet på ett sätt, som vi med säkerhet vet att de aldrig själva stavat (och inte ens hade en aning om att man i framtiden skulle stava). Det stör ju dessutom mycket som har med autenticitet och tidsanda att göra; Gustav Maurits Armfält skulle ju t.ex. bara se konstigt ut (Ja, jag vet att man inte brukar normera efternamn, men jag ville tydliggöra genom ett drastiskt exempel).
Och just GMA skulle nog ändå inte ha stavats på detta sätt. Som tidigare framkommit i denna diskussion finns det nämligen en konvention att respektera personers ursprungliga namnformer, om det är fråga om mycket kända personer, som Carl Michael Bellman (och inte Karl Mikael Bellman). Varför inte göra likadant ifråga om monarker?
Jovisst, jag känner till alla invändningar: det är inte första gången jag stiftar bekantskap med denna diskussion; men vi behöver för den skull inte skriva t.ex. Giöstaff, Gustavus eller Carolus, eftersom de två sistnämnda är mycket medvetet skrivna latinformer, som näpperligen var de för tiden normala formerna, vare sig för personerna som skrev sig så, eller för övriga läskunniga. Och angående Giöstaff, så skrev sig den gode landsfadern ju på ett antal olika sätt, men skulle vi göra en genomsnittlig tidsnormering för tiden ca 1450-1650, så skulle normalformen sannolikt inte bli Giöstaff, utan Gustaf.
Nåväl, ingen lär väl egentligen kunna övertyga den andre i denna fråga; jag fortsätter skriva Carl och Gustaf (om det inte är personer som själva skriver annorlunda), och andra fortsätter att skriva Karl och Gustav. Och det är väl i sin ordning. Men varför denna inkonsekvens? Det ser onekligen mycket märkligt ut när Karl (VII) Sverkersson - Karl XV i uppslagsböckerna står under K, och fortsättningen: - Carl XVI Gustaf står under C.
Carl-Fredrik Hanzon ( - inte Karl Fredrik Hansson!)