Titel: Avlidna monarkers namn
Skrivet av: Christer Påhlsson skrivet 2001-05-23, 23:50
Att motivera W i en namnform utifrån dialektuttal är knappast befogat. När har någonsin en sådan stavning påträffats i ett namn i svenskan enkannerligen för att återge ett sådant dialektuttal? I övrigt håller jag med Göran Johnson. En viss parallell kan man också se i en mängd ortnamn. Sålunda heter det för tidigare skeden t.ex. Reval (en namnform som f.ö. använts ända tills ganska nyligen) & Dorpat (ej Tallin & Tartu). Och när det gäller två- el. flerspråkiga länder får vi acceptera olika namnformer på samma ort, i de fall det inte finns en vedertagen svensk namnform. Världen är inte svart eller vit. Vid skiftande skrivsätt betr. en och samma persons namn tidigare är det väl rimligt att söka en form som återspeglar det man iakttagit, dvs. ett slags förenhetligande i historien. Ett sådant förfarande bevarar en historicitet men gör det samtidigt tekniskt möjligt att utan egentliga problem ändå söka en person i datorprogrammet.