Titel: Avlidna monarkers namn
Skrivet av: Bo Persson skrivet 2000-09-18, 23:50
Frågan är berättigad. I en artikel i Svenska Dagbladet 17 juni 1996 försökte Tore Frängsmyr taga upp frågan: Stavningsförvirringen större än någonsin. Han konstaterar att 1906 års stavningsreform även gick ut över personnamnen (nåja, den standardiseringen började tillämpas 20-30 år tidigare), åtminstone vad gällde döda personer som man kunde rå på, d.v.s. att Gustaf blev Gustav, Carl blev Karl etc. Men detta drabbade inte bara kungligheter. Man skulle också skriva Kristoffer Polhem, Karl von Linn? och Karl Mikael Bellman. Han går sedan igenom ett antal bokverk och redogör för hur namnen stavats, och berör sin egen insats i Nationalencyklopedins vetenskapliga råd; där accepterades nystavningen, men förvirringen har blivit total: Carl XVI Gustaf återfinns i band 3, medan Karl IX--Karl XV finns i band 10; Carl XIII:s orden finns i band 3, liksom prins Carl (Gustaf V:s bror). Kungarna med namnet Gustaf skrivs Gustav, men inte Gustaf V och Gustaf VI Adolf. Gustaf Fröding har fått behålla sin egen stavning av namnet. Varför skall vi skriva Karl XII och Gustav III emot deras egen namnteckning, medan vi accepterar Oscar I och Victoria enligt deras eget skrivsätt? Han avslutar med att säga, att han själv kommer att använda namnteckningsstavningen på både kungar och vanliga dödliga. Standardiseringen kan inte genomföras. Den enklaste lösningen vore att helt återgå till den gamla originalstavningen, av den enkla anledningen att man redan gjort det i många fall och att en regelrätt nystavning inte tycks kunna genomföras, samt också därför att en nystavning inte fyller någon som helst funktion.
Principen kan dock enligt min mening inte upprätthållas i alla förekommande fall, eftersom det finns egenhändiga stavningsvarianter av personnamn som måste bortses från för begriplighetens skull. I artikeln Leijonhufvud i SBL återges samtliga släktmedlemmar som använt namnet med deras egen stavning (Lejennhuffwudh, Leyenhuffwudh, Lejonhuffuudh, Lejonhufvudh etc.), vilket synes vara att gå väl långt (samma sak sker även med släkten Lewenhaupts medlemmar i samma band). - För medeltida namns normalisering finns vedertagna regler.
Utländska furstars namn kan stavas olika, men jag har aldrig sett en spansk Juan bli Johan; däremot blir Vittorio Emanuele gärna Viktor Emanuel, liksom James I blir Jakob I, Charles I Karl I etc. Själv brukar jag tveka, men använder hellre deras inhemska namn, vilket även gäller ryska tsarer: Aleksandr, Nikolaj.