Titel: Romanov från Ryssland
Skrivet av: Carl-Fredrik Hanzon skrivet 2004-05-27, 23:45
Ralf, jag tackar dig för svaret, och håller dig räkning för dina stora kunskaper på området, även om jag inte riktigt drar samma slutsatser som du, och även om jag inte helt och fullt tycker att jag fått svar på det jag frågade om. Och jag betonar att jag definitivt inte är ute efter att kritisera dig personligen. Jag anser det tvärtom vara av stor vikt (ja, en självklarhet!) att skilja på sak och person, och strävar efter att ha goda relationer även till personer som i sakfrågor har helt motsatta åsikter mina egna (och det finns ju en hel del...) även om jag med pennan eller tangentbordet som vapen utkämpar hårda debatter och diskussioner med dem.
Jag är naturligtvis bekant med ordet detronisera och tror mig t.o.m. ha använt det i en tidigare diskussion; det var inte den språkliga betydelsen av det detroniserade Kejserliga huset Romanov jag var ute efter, utan vad begreppet stod för, vilka personer och intressen det representerade och vem/vilka som stod bakom. Jag fick väl ungefär det svar jag trodde att du skulle ge, och det ger mig vatten på min kvarn, när jag tolkar det som att det i praktiken är kretsarna omkring furstinnan Maria Wladimirovna*, som begreppet står för, även om du uttrycker saken aningen annorlunda. Du uttrycker det som om det a priori bara är på det ena eller andra sättet (egentligen bara på det ena), medan jag frågar mig varför? vem som beslutat det och vilka personer/ vilken instans som sanktionerar det. För jag köper inte riktigt att alltihop är så enkelt, självklart och en gång för alla givet som du beskriver det. För att andvända en bild: Jag ser kanske det hela lite grann som ett schackspel, med pjäser som flyttas runt med olika flyttningsregler för olika pjäser, och vill till varje pris veta vem som flyttar pjäserna, efter vilka regler, och vem som övervakar reglerna. ...Och funderar naturligtvis över alternativa drag och har den utgångspunkten att reglerna är till för spelets skull, och inte spelet för reglernas skull.... Medan du snarast verkar vilja ha alla pjäserna fixerade i utgångsställningen, utan att ens tänka tanken att några drag är möjliga. - ungefär: Exakt så här är det: - punkt slut - varken mer eller mindre - det finns inget utrymme för några alternativ, eller ens för någon diskussion. Och skulle du mot förmodan flytta pjäserna, vore det inte för att vinna partiet, inte ens för att ha en trevligt och intressant schackparti, utan endast för att reglerna skulle följas.
Observera att det inte är jag som kallar The Romanoff Family Association för storfurstarnas råd; det uttrycket har länge cirkulerat i diverse dags- och veckopress. Eftersom jag fått intrycket att det är ett i sammanhanget välkänt och inarbetat begrepp, har jag använt mig av det, eftersom jag föredrar att i texter på svenska använda svenska begrepp, i den mån det är möjligt.
Jag representerar inte på minsta sätt The Romanov Family Association, även om jag i valet mellan denna och furstinnan Maria väljer det förstnämnda alternativet, något jag inte på minsta sätt döljer. Mina skäl till detta ställningstagande går ungefär ut på detta:
Ska man överhuvudtaget kunna återupprätta det ryska kejsardömet (vilket ju i och för sig inte ter sig särskilt troligt, men är inte just detta själva syftet med att ha en tronkandidat?), torde detta ju inte bli något autonomt självhärskardöme utan sannolikare en konstitutionell monarki av låt oss säga Sveriges, Danmarks eller Hollands typ, låt vara med bevarandet av titeln kejsare eller tsar**. Jag tror att det pinade och hårt åtgångna ryska folket har fått nog av enväldiga ”tsarer” (Lenin, Stalin, Chrustjev osv....) vid det här laget... För att samla så många anhängare som möjligt kring en restauration vore ju det allra bästa att ha en legitim manlig agnatisk medlem av huset Romanov-Holstein-Gottorp, vars arvsrätt vore oklanderlig, som kandidat. Du påstår ju att någon sådan person inte längre finns, något som jag (vilket jag tidigare har framhållit) dock inte är helt säker på***, eftersom jag till skillnad från dig inte anser äktenskapsreglerna som helt glasklara****. Men kan det bevisas att huset verkligen är utdött på svärdsidan, bör man hellre ta en agnatisk ättling till huset Romanov-Holstein-Gottorp, låt vara på en ”sidolinje” (du kan ändå inte påstå att de inte är ättlingar till huset ifråga), än att byta dynasti***** och ”importera” en Hohenzollrare (vilket blir följden om man lanserar Maria som pretendent). [Visst, jag är (som jag tidigare har sagt) empirist och konsekvensetiker; dvs man måste väga in vilka konsekvenser och konkreta följder en handling medför, inte endast bedöma handlingen i sig]. Jag är emellertid tämligen säker på att stora delar av det ryska folket gärna skulle vilja ha en tsar som en samlande symbol för landet. Men då måste det ju vara en person som kan betraktas som ryss. Ja, ska man av traditions- eller nostalgiskäl (stryk det som ej önskas) återinföra tsardömet, måste det mer eller mindre vara en ”R-H-G”******. En representant för den gamla kejsardynastin i Tyskland vore ju totalt omöjlig som samlande symbol för Ryssland (även som tronföljare/tsarevitj). Ett sådant upplägg skulle ju göra projektet med restauration totalt uddlöst och meningslöst, och skulle redan som tanke motverka för att inte säga omöjliggöra sitt syfte. Även om huset Romanov-Holstein-Gottorp i och för sig urprungligen är tyskt det också, hade det ju under drygt 150 år hunnit förryskats, och betraktas ju nu inte som något annat.
*Varför kallar du henne f.ö. för ”Grand Duchess Maria”, och hennes far för ”Grand Duke Wladimir”, om det bara är barn resp. sonbarn till en kejsare/tsar som har rätt att kalla sig storfurste eller storfurstinna? Gäller inte den regeln generellt? Eller har den spelat ut sin roll, när det inte längre finns några tsarer? Det är ju dock odiskutabelt att farfadern, som ju var sonson till Alexander II, hade rätt att kallas storfurst Kirill (Wladimirovitj).
**Att diskutera om titeln bör vara ”kejsare” eller ”tsar” är ju som att tvista om påvens skägg, eftersom det ju betyder exakt samma sak.
***Jag är inte är säker på att några morganatiska äktenskap överhuvudtaget har kunnat ingås efter 1917, och att vi i så fall har ett betydligt större antal arvsberättigade personer än du gör gällande. Det fanns bevisligen ett icke föraktligt antal arvsberättigade storfurstar/furstar/prinsar som överlevde revolutionen, och många av dem har ingått äktenskap och fått barn. Jag har fortfarande inte fått något svar på min fråga om vem eller vadsom efter 1917 skulle ha förvägrat dessa ställningen som äktfödda furstar eller prinsar med arvsrätt till den kejserliga ryska tronen.
****Däremot är det glasklart att jag ser dem som idiotiska, dubbelmoralistiska och varande ett hot mot kungliga och kejserliga familjers fortlevnad överhuvud samt totalt omöjliga att ha kvar som regler såväl i en återupprättad rysk monarki som annorstädes. De bör snarast rensas ut från historiens skräphög.
*****Jag är ju som bekant också starkt emot att Westlingar, Östlingar, Collertar, Bergströmmar eller Granather ska ta över den svenska tronen. Även om jag i och för sig gärna såg att kungliga personer gifte sig med varandra, får man inte vara så verklighetsfrämmande att man inte inser, att sådana resonemangspartier nog tillhör historien, utom kanske i sällsynta undantagsfall. Så gott som samtliga kungliga personer, som gift sig under den senaste 20-årsperioden har gjort detta med icke kungliga personer. Vi får acceptera detta. Jag har gjort det, men under förutsättning att detta sker inom ramen för de tre traditionella successionsordningarna; dvs agnatisk, agnatisk-kognatisk resp. kognatisk succession,. Då spelar det ju inte så stor roll (utom i vissa fall i den sistnämnda), eftersom det ju ändå blir samma dynastier som sitter kvar på tronerna, låt vara med ”lite mindre blått blod”.
Men beträffande den i Sverige på 1970-talet uppfunna nyskapelse som brukar gå under namnet ”full kognatisk succession”, och som dessvärre nu sprider sig som en löpeld över världen, blir skadeverkningarna av värre art om successionsordningen (om man nu vill kalla den det...) kombineras med äktenskap med icke kungliga personer. Det kommer nämligen med obönhörlighet innebära inte bara att alla nu regerande furstehus och dynastier, som inför eländet, kommer att förlora sin troner inom en eller två generationer, det kommer dessutom att innebära att ofrälse (eller i varje fall icke kungliga) släkter kommer att ta över dessa troner (jo, det är sant; det kan tämligen enkel matematik bevisa). När det sker, kommer nog många att fråga sig om det finns något skäl att ha kvar dessa monarkier; när själva traditions- och kontinuitetskriteriet som åtminstone brukar åberopas som fundament för våra monarkier, då är åtskilligt urholkade och urvattnade. Finns det då överhuvudtaget så mycket kvar, värt att bevara? Jag vet inte; det är nog tyvärr så att den s.k. ”fulla kognatiska successionen”, som ju egentligen är helt oförenlig med monarkins väsen och grundid?, på sikt mycket väl kan bli monarkiernas undergång. Är det månne en republikan eller en socialist som hittat på eländet?
****** legitim eller morganatisk, det är inte det väsentligaste i sammanhanget, och kan nog tänkas spela mindre roll, när morganatiska äktenskap pga sin orimlighet och improduktivitet ändå på sikt måste avskaffas.
PS Jag upprepar; se för allt i världen inte detta som något slags påhopp, utan som ett tankeutbyte.