NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2005-12-05

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-12-05
Skrivet av: Carl-Fredrik Hanzon skrivet 2005-12-05, 17:58
Tillåt mig att komma med några undermåliga, amatörmässiga och pseudovetenskapliga funderingar. (Nu har jag sagt detta själv, så någon annan behöver inte med dessa ord ”avrätta” mig, och placera mitt huvud spetsat på slottsmuren eller hängt över slottsporten till skam och ”evig varnagel”.[om ni inte ändå hemskt gärna vill, förstås.] Observera i sammanhanget att jag inte kallar mig medeltidshistoriker eller ens medeltidsgenealog, och jag försöker inte klampa in på någons hårdbevakade revir och utmätta område. Jag har i och för sig fuskat lite med medeltida personer, deras godsinnehav och ev. släktskap då och då, och har i och för sig några poäng i ämnet historia, men jag saknar forskarkompetens, så varen lugna. Men det hela är ju så pass intressant, så det går ju bara inte att helt hålla sig ifrån området. Naturligtvis har jag en oerhörd respekt för de professionella historiker, professorer, doktorer och doktorander, som deltar i de medeltidsgenealogiska diskussionerna, inte minst du, Kaj, vars kunnighet inom detta gebit är obestridd, gedigen och grundmurad. Men jag tycker ändå att inställningen: ”Är man inte Matisse, bör man inte måla” eller ”Är man inte Björn Borg, bör man inte spela tennis” (i överförd bemärkelse), vore som en strypsnara för den framtida forskningen. Då skulle ju ingen ”vanlig dödlig” egentligen aldrig våga komma med någon enda offentlig fundering i sådana sammanhang, med mindre än en doktorstitel på fickan (lagerkransen skulle dock riskera att bli aningen solkig vid långvarig förvaring därstädes.). Nej, jag är nog mera inne på tankegångar som ”Bättre lyss till den sträng som brast, än att aldrig spånna sin båge”, resp. ”Även en blind höna.” ^^ etc.) Även om ”proffessionalisterna” naturligtvis finge rensa bort de värsta tokerierna, fantasierna och orimligheterna. Men tänk om en enda liten förnuftig tankegång (som ingen annan tänkt på) ändå blev kvar.?
 
Så..:
Det blir ju exakt lika många staplar i Simonem och Sunonem, varför en felläsning/felskrivning i så fall skulle vara förklarlig. Vi som tragglat oss igenom domböcker från mitten av 1700-talet (då ju skrivarna brukade få betalt per rad, varför ett ord ibland kunde ta upp en halv till en hel rad) känner igen fenomenet: Ett nära nog oändligt antal staplar efter varandra (låångt utdragna), vilka endast skiljer sig från varandra genom aningen avvikande längd, knappast öppna öglor och enstaka nedåtgående staplar. Så den saken låter ju sig förklaras lätt. Och kopplingen till gravinskriften i Vreta förklarar ju varför Ahnlund m. fl. hela tiden utgått ifrån att det ändå varit fråga om Sune och inte Simon, oavsett om Ahnlund nu ansett inskriften syftande på samma person (med förvanskad datering) eller en eventuell namne/släkting (sådana var ju inte ovanliga, vilket ovan redan har nämnts), något sekel yngre. Väsentligare i sammanhanget är väl ändå vad som kan ha stått i den eventuella, nu försvunna handling som Olaus Petri utgått ifrån. Ja, om det överhuvudtaget har existerat något sådant vill säga. Den ”Weibullianska” skolans företrädare har ju faktiskt en poäng där, även om sista ordet knappast är sagt, och det inte finns någon anledning att ”lägga på locket” och definitivt spika igen Sikakistan bara utifrån detta. Utifrån en mera fundamentalistisk ”Weibulliansk” eller ”historiearkeologisk” ståndpunkt skulle vi snarast kunna lämna frågan om förkomna originalhandlingar därhän. Vad frågan i stället gäller , är ju att ta ställning till, och värdera de originalhandlingar som förligger, inte de som inte finns, men eventuellt skulle kunna ha funnits. Eftersom dessa i så fall till omfattning och innehåll är oåtkomliga för oss, finns det ingen anledning att gå in på detta.
 
Men å andra sidan: Sett ur ett ”icke-weibullianskt” eller t.o.m. ett ”icke professionellt medeltidshistoriskt” perspektiv, utan ett mera allmänt resonerande och spekulerande historiefilosofiskt perspekiv (pseudovetenskap? tja, kanske det, men för den skull inte ointressant): Varför skulle Olaus Petri fabulera ihop en ren rövarhistoria i just detta parti när vi vid jämförelser med bevarade källor kan konstatera, att han varit relativt följsam mot äldre källor i andra partier. Och vilka intressen skulle han främja genom att på detta sätt ge Birger Jarls ätt & dennas efterkommande ”finare” och äldre ”härstamning”? Kan man tänka sig en trolig och logisk orsak till detta? Ja, i så fallhar man ju gett Olaus uppgifter om släktkedjan Sverker d.ä. - Sune Sik - Ingrid Ylva ännu mindre trovärdighet. Och kan man inte hitta något som helst motiv för ett dylikt förfarande, ja då har man åtminstone gett ”Sikuppgifterna” åtminstone en liten dörrspringa kvar. Som historiker och i synnerhet weibullian måste man ju hela tiden belägga allt källmässigt, och härleda utifrån för oss kända kvarlevor eller berättande källor. Som icke fackman kan man ju faktiskt betrakta problemen  i ett utifrånperspektiv. Jodå, Kaj; jag ”hör” dina argument emot, jag kan dem utantill, och ansluter mig ju egentligen också själv till 90% av dem (åtminstone när jag påtager mig rollen som källkritisk amatörgenealog och ”amatörhistoriker”; jag har dock en viss källkritisk ”skolning” på akademisk nivå). Men ibland vill man faktiskt försöka att se en till synes ”olöslig” problemställning i ett annat perspektiv, för att utröna om detta kan ge något nytt.  
 
Jag påstår inte på minsta sätt att man med detta resonemang kan göra det troligt att det funnits en historisk person vid namn Sune Sik (mer än den som nämns 1297, och alltså ej aktuell i sammanhanget), att han var son till Sverker d. ä., och far till Ingrid Ylva, men däremot vänder jag mig emot att med absolut tvärsäkerhet slå igen dörren och avfärdar detta som blott och bart fabulat och fria fantasier, när vi fakiskt inte till 100 % kan säga att någon numera förkommen medeltida förlaga till uppgifterna har funnits. Att något är okänt eller osynligt för oss, behöver in med nödvändighet betyda att detta aldrig existerat, i synnerhet när vi faktiskt kan urskilja möjliga avtryck.