NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2005-12-15

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-12-15
Skrivet av: Kaj Janzon skrivet 2005-12-14, 10:57
Hmmm, weibullian, vem då...jag? Knappast, men utan tvekan skolad i något slags sen-weibulliansk anda, eller kanske zen-weibulliansk? . Jag är hur som helst mycket medveten om att det faktiskt finns en möjlighet att Neil Armstrong aldrig var på månen, även om den är mycket mycket liten. Som filsosofen Wittgenstein konstaterade så är allt som är tänkbart också möjligt.  
 
Det betyder bl a att väldigt många diskussioner här som enligt min mening borde handla om det som faktiskt är ofullständigt känt och hur den ofullständiga kunskapen kan kompletteras med hjälp av befintliga källor, i stället handlar om vad som utifrån den ofullständiga kunskap vi besitter förefaller möjligt som om det vi säkert kan fastställa redan var känt och endast möjliga alternativa tolkningar av det återstår att redovisa.
 
Från mitt perspektiv sett verkar det mycket underligt att man på en forskningssajt ägnar så mycket tid att spekulera om saker som inte är färdigforskade, d v s där det fortfarande finns ogenomgånget källmaterial eller där befintliga forskningsresultat inte genomgåtts systematiskt med utgångspunkt i vissa bestämda frågeställningar.
 
Frågan om hur OP:s uppgift har tillkommit kommer vi ändå aldrig att kunna avgöra med så stor säkerhet att all opposition tystnar, till skillnad från många andra historiska sakuppgifter, t ex att en Birger Magnusson var jarl i mitten av 1200-talet och att två av hans söner blev kungar. Problemet med Ingrid Ylvas härstamning kommer för alltid att förbli en fråga där svaret endast kan uttryckas med ord som troligt, sannolikt, mycket sannolikt, förmodligen. Det enda riktiga är alltså att släppa frågan om OP när det gäller forskningen om Ingrid Ylvas härkomst och i stället ge sig på andra källor som kanhända kan justera sannolikheten åt ena eller andra hållet. Eftersom vi inte känner till hur OP:s uppgift har tillkommit kan den heller inte användas som ett bevis, endast som en indikation på att vissa bevis i andra källor än s k berättande källor kan ha existerat och fortfarande kan existera.
 
Jag riskerar alltså, i likhet med Ahnlund, egentligen ingenting.  Men jag har andra mål och medel än Ahnlund. Han var professor i historia med stora personliga ambitioner och målgruppen för hans text var främst 1940-talets svenska historikerelit. Hans texter kräver (därför?) inte bara en värdering av bevisen, de kräver inledningsvis en relativt avancerad språklig analys för att man ska kunna fastställa vad han egentligen säger och i vilken mån hans påståenden kan härledas från källorna. Detta sätt att skriva historia är för mig fullständigt främmande. Jag eftersträvar en minimalistisk historieskrivning där källorna får tala så långt det är möjligt och forskarens uppgift inte är att medvetet argumentera för en tes utan att försöka begripliggöra det som står i källan, främst genom att visa hur det hänger ihop med vad som står i andra källor. Jag är alltså weibullian åtminstone i den meningen att historieskrivning för mig inte är en litterär genre, snarare ett slags utredningsrapportskrivning.
 
Kalles språkspels-synpunkt, om jag får kalla den så, är på ett sätt helt riktig. För den som är övertygad om att att jorden är platt är det meningslöst att delta i samtal som förutsätter det gemensamma utgångsantagandet att jorden är ett vid polerna något tillplattat klot. Men det är meningslöst inte för att den ena åsikten är rätt och den andra fel, utan för att man helt enkelt inte kan förstå vad de andra säger.
 
Min ståndpunkt menar jag är begriplig för var och en och går i stort sett ut på att det är bortkastad tid att spekulera i alternativa möjligheter, när man inte har fullföljt forskningsprocessen och egentligen inte kan besvara frågan: alternativ för vad då? Det är ungefär som om man skulle börja spekulera om orsakerna till ett försenat skepps förlisning innan man ens har fastställt att fartyget faktiskt har gått under och inte bara står på grund eller har fått slut på bränslet.
 
Jag gör alltså inget totalt avvisande av alternativa möjligheter. Men det framgår även av Carl-Fredriks inlägg att han knappast finner det meningsfullt att diskutera möjligheten att Armstrongs månpromenad ägde rum i en TV-studio i Pasadena. Skillnaderna handlar om vårt allmänna kunskapsläge då och nu.
 
I sin undersökning av Vårfruberga klosters tidigaste historia fann den unge Folke Dovring till sin förvåning att klostrets egentliga grundare var en Sigvard jarl och hans dotter Ingeborg, två annars helt okända personer. Om dessa (och några till) hade Dovring följande tänkvärda kommentar:
 
Ingen av de berörda personerna kunde alltså med visshet identifieras. Särskilt anmärkningsvärt är detta i fråga om Sivards släkt, eftersom vi här ha tre, eventuellt fyra släktled uppräknade. Detta förhållande att en nyfunnen källa kan vara så ytterligt svår att inplacera i kända sammanhang, visar om något hur obetydlig vår kunskap om dessa avlägsna tider verkligen är (s 104).
 
För Dovring innebar detta konstaterande ingen inledning till spekulationer om det ena eller andra. Det innebar att han satte punkt för sin forskningsinsats gällande frågan. De frågor som kunde få ett svar hade besvarats.