NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2005-12-15

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-12-15
Skrivet av: Kaj Janzon skrivet 2005-12-10, 10:45
Det är bra funderingar Leif. Du hittade tydligen till sidan 264 i band 16 trots mitt misstag med hänvisning till band 15. Om du hade läst hela sidan hade du hittat mer än ett skäl till antagandet, nämligen en hänvisning till A. Filip Liljeholm som kommit fram till att man heraldiskt skiljt åt Magnus minneskölds två barnkullar genom att komplettera folkungalejonet med balkar eller ginbalkar i den andra kullen. Lagman Eskil förde som bekant ett lejon utan balkar eller ginbalkar i likhet med vissa ättlingar till sin helsyster som blev gift med Sigtrygg Bengtsson (Boberg) [Se även ÄSF 1:1 s 24, och Liljeholm i Genealogisk Tidskrift 1953].  
 
Emellertid är din invändning relevant av ett annat skäl, som gör att man kan inte dra alltför stora växlar på Elofs vapenbild. Den är nämligen inte känd. Den vingade pilen [Hildebrand, Svenska sigiller från medeltiden, häfte 1, tredje serien, nr 87] är belagd först hos Elofs son Bengt. Det är alltså ett indiciemål. En sak som säkert vägt in i bedömningen är att Elof dyker upp så sent i källorna: det första omnämnandet är från 1253, d v s minst 15 år senare än Birger som redan i slutet av 1230-talet kommit så långt i karriären att han uppträder som kungens ombudsman [DS 294]. Ytterligare indikationer har att göra med äktenskap och arvskiften bland Elofs ättlingar och där tror jag faktiskt inte att forskningen ännu riktigt har nått vägs ände, eller rättare sagt så vet jag att den fortfarande pågår. Det kan nog komma nya uppgifter om Elofs släktgren i tryck inom en överskådlig framtid finns det anledning att misstänka.  
 
Allmänt sett är din anmärkning om vapenbilden viktig och visar på ett tilltagande problem inom medeltidsgenealogisk forskning. Alltför många forskare bedriver i dag sin forskning med tyngdpunkt på heraldiska likheter för att de lever i den felaktiga föreställningen att grunden för sådana alltid är släktskap. Dessvärre söker man då också ofta stöd i Svenska medeltidsvapen, ett verk där - något tillspetsat uttryckt - hälften av hänvisningarna är felaktiga och vapenbilderna bygger på amatörmässiga teckningar från 1600- och 1700-talet.
 
Sammantaget tror jag inte vi någonsin kommer att kunna ge ett helt säkert besked i frågan om bröderna. men indikationerna för att Birger och Elof var halvbröder är helt enkelt fler än för motsatsen. Egentligen är enda ”indikationen” på att de var helbröder det faktum att något andra äktenskap för Ingrid inte kan beläggas i källorna. Men i sådana fall brukar väl bl a du Leif säga att bara för att vi inte känner till någon andra man för Ingrid så behöver det ju inte betyda att en sådan inte funnits?  
 
I båda fallen skulle Elof kallas för Birgers bror, så de nämnda breven är inte bevis för vare sig det ena eller det andra, och som jag påpekade ovan finns det ingenting i avskriften som säger att de var helbröder. Det enda som är någorlunda säkert är att Ingrid var mor till båda. I det avseendet opponerar jag mig inte alls mot tillägget i slutet av Rasmus Ludvigssons text.
 
När det gäller din andra fråga så vet vi ju faktiskt inte vad Olaus Petri har lagt till ”annars”. Den uppgift vi här diskuterar är faktiskt inte den enda som är unik för honom. Inte heller vet vi om avsnittet i övrigt är ”rätt” enligt den äldre förlagan, för den finns ju inte kvar, lika litet som Olaus Petris originalexcerpter. För femtioelfte gången: uppgiften om att Ingrid Ylvas far skulle ha varit Sune Sik finns endast hos Olaus Petri, dels i hans krönika, dels i den excerpt som utgjort underlaget för det avsnittet och bevarats som avskrift i Rasmus Ludvigssons släktbok [Gen 23].
 
Men du har alldeles rätt i en sak. Det är faktiskt fullt möjligt att det innehållsligt oproblematiska tillägget om Ingrid Ylvas söner är gjort av Rasmus Ludvigsson. Det är liksom en av de poänger jag försökt få fram ovan. De flesta krönikörer kopierade hej vilt från alla håll och kanter och gjorde ingen skillnad på folkligt sagostoff och statsrättsliga handlingar. Det är därför du kan hitta både Egil Vendelkråka och Birger jarl i Olaus Petris krönika. Stup i ett menade krönikörerna, av ett eller annat skäl, sig veta bättre än den kopierade förlagan och då gjorde de helt enkelt ändringar i texten, vilka innebar att avskriften inte blev identisk med förlagan. Det är inte heller alls ovanligt med inskjutna stycken, rader eller enstaka sakuppgifter från förlagorna B och C mitt i text från förlaga A (t ex).  
 
Handskrifter har ofta en komplicerad ”genealogi”, där generationerna kan vara många och inte sällan innehåller varje generation ett antal ”sidolinjer”,  d v s att man i flera led använt sig av kompilering som metod. När det gäller t ex Olaus Petris skrifter är det egentligen missvisande att tala om EN förlaga även när det gäller ett kort avsnitt. Han samlade allt han fick tag på och så använde han en förlaga för ett visst stycke text och en helt annan förlaga för nästa. Jag törs inte ens gissa hur många äldre krönikor och andra skrifter han sammanlagt använde som underlag till sin krönika.