NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2005-12-15

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-12-15
Skrivet av: Kaj Janzon skrivet 2005-12-09, 13:42
Jag inleder med att kommentera Leif Perssons inlägg ovan där han klokt nog bara ägnar sig åt funderingar och inte ”påstår” att Ingrid Ylva var änka i 43 år. Som påpekats av bl a Gillingstam i SBL, bd 15 s 264 finns det goda skäl för antagandet att Elof var halvbror till Birger jarl, d v s att Ingrid Ylva gifte om sig efter Magnus Minneskölds död.  
 
Ahnlunds mycket bestämda åsikt om att Birger och Elof var helbröder [HT 1945 s  346] återgår på Rasmus Ludvigssons avskrift av Olaus Petris försvunna excerpt, dragen från den sistnämndes förlaga. Värt att påpeka är då att excerptens uppgifter om Birger och Elof tillhör de notiser som är nya i förhållande till Johannes Petris skrift från 1489 och att det uppenbarligen är denna excerpt som utgör underlaget för det aktuella avsnittet i Olaus Petris krönika.
 
Om det alltså är stödet från Rasmus Ludvigsson som gör Ahnlund mer övertygad, då bör ju givetvis Rasmus text granskas närmare. Jag menar att en sådan granskning kan ge visst stöd för antagandet att Ahnlund ”förfarit något lättvindigt” (vilket han själv anklagar Johannes Petri för i ett annat sammanhang på s 339) med en del sakuppgifter.
 
I det aktuella avsnittet i Rasmus Ludvigssons släktbok  [Genealogica 23, RA] som har rubriken ”Om gamble konung Suerchels slect” lägger man direkt märke till en sak. Den från Olaus Petris excerpt kopierade texten är nämligen skriven på latin under rubriken ”Ex annotationibus M: Olaui quondam pastoris Stockholmensis” (från magister Olofs, fordom kyrkoherde i Stockholm, anteckningar) [tryckt i HT 1945 s 341].
 
Det man därför direkt obseverar i texten är den sista meningen som uppvisar en kraftig språklig avvikelse från den citerade texten i övrigt: ”fru Ingrid Ylffua genuit Birgerum Jerl et Elauum”. Det står alltså ”fru” i stället för ”domina”, ”Ylffua” i stället för ”Lup?”, ”Jerl” i stället för ”dux”. Det här är ett uppenbart tillägg, utan tvekan av Olaus Petri själv. Meningen säger dessutom inte ett dugg om de två brödernas fäderne. Ahnlunds försåtliga påstående att Elof och Birger ”här uppfattas som helsyskon” blir ett bra exempel på vad jag menar med genomfalsk historieskrivning. Den som väljer att ”uppfatta” saken så är alltså ingen annan än Ahnlund själv. Om det hade stått i hans källa, vilket det alltså inte gör, så hade grunden för hans uppfattning i alla fall inte kunnat föras längre tillbaka än till 1530-talet eller däromkring. Ahnlunds kommentar ”detta kan inte vara annat än riktigt” är karakteristisk och visar tydligt åtminstone att han inte var någon weibullian.
 
Som Gunnar T. Westin påpekade i sin avhandling, förefaller Rasmus Ludvigssons citat från Olaus Petris anteckningar och Bureus motsvarande text i Sumlen härröra från samma förlaga, åtminstone vid ett första påseende. Men Westin pekar också på betydelsefulla skillnader. Bureus avskrift slutar nämligen med Sverkers söner Karl, Johan och Sune Sik. I Rasmus Ludvigssons släktbok tillkommer flera generationer, uppgifter som till vissa delar alltså inte förekommer i någon annan känd källa. De kan vara från en och samma förlaga, men även ett kompilat. Eventuella fel gällande texttraderingen går inte att fastställa eftersom det inte finns något att jämföra med. Ingen annan än Olaus Petri har påstått sig veta något om Ingrid Ylvas föräldrar.
 
Westin menar dock att det inte kan råda något tvivel om det gemensamma ursprunget för OP:s och Bureus uppgifter. Det måste vara den senmedeltida krönikan från gråbrödraklostret i Stockholm (Johannes Petri) ”eftersom de upptaga Birger Jarl, släkttavlans egentlige huvudperson” [Westin s 505]. Om Westin har rätt skulle alltså uppgifterna kunna föras tillbaka ytterligare några årtionden, till slutet av 1400-talet och den inte helt tillförlitlige Johannes Petri.
 
Att Johannes Petri inte hade något säkert grepp ens om kungarna under närmast föregående århundrade visas bl a av att han uppgav att den i Danmark (Sorö) begravde kung Birger Magnusson lagts till sista vilan i gråbrödraklostret i Stockholm [HT 1945 s 339]. Detta grova misstag talar starkt emot Ahnlunds antagande om att uppgifterna hos Olaus Petri (d.v.s. Rasmus Ludvigsson) och Sumlen ytterst skulle bygga på en försvunnen förlaga från kung Birgers århundrade, d v s 1300-talet. Att förlagan varit tillgänglig i fullständigt skick för Olaus Petri är visserligen ett antagande som man kanske får ge Ahnlund rätt i, men minst lika säkert förefaller dock att den inte på långa vägar kan ha varit så gammal som Ahnlund antar, d v s från 1300-talet. Inte helt ointressant i sammanhanget är att Bureus avskrift av Johannes Petris krönika slutar med en anteckning om kung Karl Knutssons gravplats [Westin s 505].