NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2006-02-13

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2006-02-13
Skrivet av: Ralf Palmgren skrivet 2006-02-08, 14:24
Sveriges ledande expert på frälsesläkten Oxenstierna och en av landets största experter inom medeltidsgenealogi heter Hans Gillingstam. Enligt hans klassiska doktorsavhandling Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden som utgavs i Stockholm 1952-1953 så är Torsten Vigolfsson i Fallnafors den äldsta kända stamfadern för den ännu existerande frälsesläkten Oxenstierna. Samma står även skrivet i det biografiska standardverket Svenskt biografiskt lexikon år 1994.
 
Gillingstam har bidragit till att majoriteten av modern genealogisk litteratur och historiska verk har just Torsten Vigolfsson i Fallnafors som släktens äldste urkundligt belaggde urfader och inte Torsten Nilsson (Oxenstierna). Den gamla formen dyker dock fortfarande upp i vissa genealogiska standardverk. Bland annat nämner Riddarhusets stamtavlor fortfarande Torsten Nilsson (Oxenstierna) som ättens urfader.
 
Återigen har professor Dick Harrison gjort bort sig då han i Jarlens sekel (2002) skriver på sid 247: Oxenstiernorna går att spåra längre bakåt i tiden, men inte mycket längre. Såvitt källorna låter oss se härstammar släkten från Östbo härad i Finnveden. De första kända medlemmarna är en viss Gjurd Nilsson och dennes syster Ingrid. De levde under decennierna kring 1300. Gjurd, som förfogade över den karaktäristiska vapenskölden med oxpanna med horn, som långt senare skulle ge ätten dess namn, ägde jord bland annat i Byarums och Fryele socknar. Vi vet att han, som så många andra finnvedingar, tidvis låg i tvist med Nydala kloster. Möjligen var Gjurd rentav häradshövding i Östbo. Hans släkting, kanske bror, Torsten, blev stamfader för adelsätten.
 
I personregistret nämns:
 
Gjurd Nilsson (Oxenstierna)
Ingrid Nilsdotter (Oxenstierna)
Torsten Nilsson (Oxenstierna)
 
Underligt att Dick Harrison skriver så då han i litteraturförteckningen nämner på sid 608 Som gott exempel på specialstudier om enskilda släkter vill jag särskilt framhålla Hans Gillingstams klassiska verk Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden, Stockholm 1952-1953. Enligt min åsikt som borde det inte ha varit så väldigt svårt för honom att kunna kontrollera det han skriver i sitt verk från den bok som han nämner som klassiker litteraturförteckningen. Med andra ord ytterligare en svaghet och felaktighet i Harrisons böcker. Han borde nog börja skärpa sig!