NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2006-02-13
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2006-02-13
Skrivet av: Kaj Janzon skrivet 2006-02-08, 11:46
Frågan var man ska börja någonstans är principiellt intressant, eftersom oxpannan tycks komma från Torsten Vigolfssons svärfar Mats (Mathias), vars bror Gjurd Nilsson (d. tidigast 1312) är den första hos vilken vapenbilden kan beläggas. Torsten Vigolfsson förde själv inte detta vapen. Om man skriver Torsten Vigolfsson (Oxenstierna) föreligger knappast någon förväxlingsrisk vad gäller personen, däremot kan det ge den felaktiga uppfattningen att Torsten förde oxpannan. Utöver denna praktiskt forskningsinriktade synpunkt finns det andra som har att göra med agnatisk släktledning och riddarhusgenealogiernas vedertagna regler osv. Men detta är kanske inte rätt plats för de diskussionerna. Själv skulle jag inte skriva Torsten Vigolfsson (Oxenstierna) trots att hans vapenbild är ohyggligt besvärlig att beskriva kort. Mitt val skulle nog bli att helt enkelt skriva Torsten Vigolfsson i Fallnafors, ett alternativ som undanröjer det mesta av förväxlingsproblematiken.
När det gäller Folkungaätten och det svar jag utlovat Andreas beror dröjsmålet på att det enda jag hittills haft tid med är en snabb genomgång av litteraturen för att spåra det där med istadarätten. Det står i Carlssons PHT-uppsats men saknar helt källstöd i medeltida arvskifteshandlingar. Carlsson hänvisar i sammanhanget till äldre rättshistorisk litteratur, närmare bestämt samma litteratur som Gerhard Hafström hänvisar till i sin KL-artikel om saken. Vad de skriver/menar är helt riktigt, nämligen att Upplandslagen är den första landskapslag där istadarätt påträffas i lagtexten (från 1296). Hur lång tid den då gällt vet vi inget om, inte heller hur länge den utsträckts till femte led för descendenter och på första sidolinjen (syskon).
Att från det faktum att istadarätten 1296 gäller fyra led och även på första sidolinjen gå till slutsatsen att den skulle vara en nyhet för 1200-talets andra hälft i Uppland är vågat, milt uttryckt. Det är särskilt vågat med tanke på att det finns en grupp laghandskrifter ( mellersta lagen) vilka språkligt verkar vara uppländska och i vilka istadarätten når ännu längre. I mellersta lagen omfattas nämligen även andra sidolinjen (kusinlinjen).
I det här sammanhanget kan det som alltid vara av intresse att citera vad de sakkunniga har att säga, d v s vad den uppländska lagkommissionen i sitt förord meddelade om upplandslagens tillkomsthistoria:
Lagförfattare var Viger den vise, hedning i hednisk tid (Wiger spa, he?in i he?num tim?). Vad vi finna i hans lag, som för alla till gagn är, det intaga vi i denna bok; det som är onyttigt och obilligt, det vilja vi utesluta. Och allt det som hedningen icke tagit med, nämligen kristenrätt och kyrkolag, det skola vi tillägga i början av denna bok. (Översättning enligt Holmbäck & Wess?n)