NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 15 december, 2008

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 15 december, 2008
Skrivet av: Torsten Berglund skrivet 2008-12-12, 11:29: Göran,
Du tillmäter ordet förnämlig (i biskop Prytz' likpredikan) omotiverat stor betydelse i din argumentation och menar t.o.m. i ditt näst senaste inlägg (11 december 2008 - 16:57) att förnämlig skulle indikera adlig börd, samtidigt som du ett antal gånger i denna diskussion avfärdat likpredikningar som opålitliga genealogiska källor.

Personalian i biskopen Andreas Prytz' likpredikan från 1652 över biskopen Samuel Enanders hustru Margareta Jonsdotter omnämner hennes mormor som en mycket hedersam Matrona/h. Margareta/en förnemligh kyrkioherdes Dotter/effter hwilken S.H. Margareta hon ock upnämbd war. Epitetet 'förnämlig' är ett vanligt förekommande förstärkningsord i 1600-talets likpredikningar i personalians avsnitt om den avlidnas familj och härkomst, som utgör en av komponenterna i det genretypiska lovprisandet av den döda och hennes familj. Ordet är inte relaterat till adliga personer utan används om ofrälse personer på 1600-talet, såväl präster som borgare och även om ren bondeallmoge som kan omnämnas som förnembligt bondfolck. I superintendenten, senare Linköpingsbiskopen, Prytz' likpredikan 1646 över borgarhustrun Mätta Bertilsdotter omnämns hon bl.a. som ”Ehrligh/Förståndigh och Wälachtadh Jöran Hendrichsons förnämbligh Köpmans och Borgares i Göteborgh/fordom elskelige kära Hustru”.

Ett annat illustrativt exempel ur min kopiesamling av likpredikningar är Olof Ekmans likpredikan 1694 över ”H:r Jon Oloffson För detta/förnähm Bergzman och Bijsittiare utj Stora Kopparbers Lofliga Grufwerätt/sampt wälbestält Kyrkiowärd i gamble Kyrkian.” Hans föräldrar omnämns vidare i personalian som ”hedersamme och förnemblige (..) Fadren then Ehreborne/Wällförståndige och förnähme Bergzmannen Sahl. Oluf Joenßon på Backa/Modren then Ehreborne och Dygdesame Matrona, Hust. Margareta Wallens-Dotter ifrån Gassare”. (anm: mina fetningar i citaten).

Beträffande tillförlitligheten i likpredikningarnas personalia-avsnitt, så är det välkänt att det föreligger problem i de fall dessa innehåller utförliga genealogier med långa formaliserade redogörelser för den avlidnas anor från far till mormors mormor (30 anor). Sådana genealogier förekommer enbart i de adliga likpredikningarna och hade där till syfte att framhålla den avlidna adelspersonens rena ädla ursprung, vilket medförde att antavlan ibland blivit ädlare än den i själva verket var och felaktiga anor infördes för att få den så komplett som möjligt. Se vidare Göran Stenbergs avhandling Döden dikterar. En studie av likpredikningar och gravtal från 1600- och 1700-talen (Stockholm 1998), och där anförd litteratur.

När det gäller familjeuppgifterna i likpredikningar efter präster och andra ofrälse personer, som är de som jag själv framför allt studerat, vill jag inte hålla med om att den information som ges i personalierna allmänt är att betrakta som otillförlitlig. Tvärt om är uppgifterna om föräldrar, och far- och morföräldrar om dessa också anges, vanligen korrekta så långt det varit möjligt att kontrollera mot andra källor, även om inslag av statushöjning förstås även kan förekomma här t.ex. genom att retroaktivt tillskriva någon ett släktnamn som upptagits först av nästa generation.

Biskop Prytz uppger i sin likpredikan från 1652 över biskopinnan Margareta Jonsdotter att hennes mormor Margareta var dotter till en kyrkoherde. Vi får alltså veta att Margaetas far var prästman, ordet 'förnämlig' är betydelselöst i sammanhanget. Det är den äldsta med visshet kända uppgiften om Margaretas ursprung. Om marginalanteckningen på latin i den förkomna kyrkboken från Horn är från 1600- eller 1700-talet går inte att avgöra, inte heller är det utrett i vilken relation denna anteckning står till Elias Palmskiölds notering från sent 1600-tal eller tidigt 1700-tal.

Informationen om biskopinnans mormors börd har med all sannolikhet lämnats av den avlidna biskopinnans efterlevande närmaste släktingar. Att dessa inte skulle ha känt till mormorns kungliga börd, om hon var utomäktenskaplig dotter till Erik XIV, är föga sannolikt. Återstår då att de medvetet av någon för oss okänd anledning lämnat felaktig information till den som författat personalian i likpredikan, kanske för att dölja en utomäktenskaplig börd som föreslagits i denna diskussion. Det finns dock ingen anledning att spekulera i sådana banor eftersom uppgiften om mormorns ursprung då helt hade kunnat utelämnas i personalian då inget formkrav fanns att denna information måste finnas med. Jämför den i sammanhanget intressanta personalian i likpredikan 1647 över friherrinnan Sophia De la Gardie som endast nämner den avlidnas farmor som Sophia Johansdotter utan att vidare nämna att hon var utomäktenskaplig dotter till Johan III (se Göran Stenberg, a a, s. 175).