NULL Skriv ut sidan - Erik XIV:s frillobarn

Anbytarforum

Titel: Erik XIV:s frillobarn
Skrivet av: Göran Johansson skrivet 2009-03-08, 20:11
Olaus S. Clarevallensis var hovpredikant i prinsessan Annas hov. Så långt är vi nog överens. För min del har jag trott att Clarevallensis var en trogen protestant främst p.g.a. att han felaktigt (se inlägg ovan 08 mars 2009 - 00:22) angripits av papister i Gråmunkeholmskyrkan. Han har uppenbarligen förväxlats med en annan herr Olof. Det öppnar andra möjligheter. Det finns kanske anledning att tro att han hade katolska böjelser som passade ganska bra in i Johan III:s reform-katolicismen. Han utbildades i den skola på Gråmunkeholmen som Johan III instiftat och prästvigdes sannolikt där.  
 
Andra tecken på papistiska tendenser: Peter Eriksson (Petrus Petrosa) blev brutalt avrättad i Örebto 1606-04-26 anklagad för att vara papistisk spion. Han anklagades tydligen också falskeligen för att försöka mörda Carl IX. På sin hemresa år 1605 besökte han (enligt protokoll i Stockholms stads tänkebäcker) bland andra prästgårdarna i Ryssby, Ålem och Högsby i Kalmar län och också herr Erik i Vimmerby. Avsikten var att han också skulle besöka prästgården i Målilla männ der war hann intet inne ty ståthållaren i Calmare Hanns Erickzon war der. Petrosa besökte också prästgården i Horn (Ög) nära gränsen mot Kalmar län.  
 
Genom Uppsala mötes beslut den 5 mars 1593 blev den ”Augsburska bekännelsen” antagan. Efter beslutet uppmanade ordföranden alla som ville uppträda till ”Liurgiens försvar” att göra det. ”Ingen enda rörde på sig, alla sutto tysta. Då vände sig ordföranden förebrående till biskoparne och sporde, »huru de då kunnat antaga denna lära?» De tre närvarande biskoparne, som varit liturgiens vänner, biskop Petrus i Linköping, Bellinus i Yesterås och Erik i Åbo, sökte, hvar på sitt sätt, förklara sitt antagande af liturgien, afsäga sig den och bedja om förlåtelse. Efter biskoparne kommo stadspresterne, skollärarne, konung Johans hofpredikanter och; till sist stiftens presterskap, och alla återkallade sitt godkännande af Liturgien. Dervid tilldrog sig, att när en norrlandsprest framkallades och af ordföranden tillspordes om sin mening rörande liturgien, svaradedenne med sin landskapsbrytning: »Jag gjäfver!* Mäster Nils sporde ännu en gång, hvad han menade med liturgien, men presten upprepade endast sitt:»Jag gjäfver». Då frågade mästet Nils: »Hvem gifver du henne?» - »Jag gjäfver henne fanen!» - blef prestens svar. Men mäster Nils sade: »Skall du så bortgifva din matmoder, som dig i många år rundeligen födt och uppehållit hafver?» Presten hade nemligen genom sin tillgifvenhet för liturgien fått ett af de bättre gällen. Nu flyttades han till ett mindre. Källa: Berättelser ur den Svenska historien del 3.  
 
Olaus Simonis Helsingius blev kyrkoherde i Horn just 1593. Horn lär, enligt en teolog som jag talat med, under 1500-talets slut ha varit ett hyfsat pastorat. Kan det ha varit så att Olaus Simonis Clarevallensis efter omvändelse av hertig Carl förlänades med ett hyfsat gäld i Östergötland? Han låg förstås fortfarande bra till hos Johan III:s familj. Donationer från kung Carl IX av hemman torde väl inte ha kommit ifråga för hustrun Margareta Eriksdotter om hon nu vore kungadotter.
 
Religionshistoria är definitivt inte min starka sida. Göran Stenberg kanska vill kommentera om det finns uppenbara felaktigheter i texten ovan.
 
mvh
Göran
 
PS
Tack Berit, lyckades missa din upplysning om Historiska handlingar!
 
(Meddelandet ändrat av passord den 08 mars, 2009)
 
(Meddelandet ändrat av passord den 08 mars, 2009)