Titel: Uppdragsforskning
Skrivet av: Bernt Bergkvist (Swetrot) skrivet 2005-03-09, 20:10
Överenskommen prissättning är olagligt, men så mycket sådant har det väl inte pratats om här? Och regler är det inte fråga om, låt oss kalla det rekommendationer. I förlängningen kan det leda till en auktorisation, precis som man har auktoriserade revisorer, mäklare eller intygskrivare för antikviteter. Det är emellertid långt kvar dit.
Jag tror att bara ett litet pekfinger i luften från släktforskarförbundets sida, i form av några väldigt allmänna rekommendationer, ändå skulle få många presumtiva köpare av släktutredningar att ifrågasätta undermåliga redovisningar. Det är inte uppdragsforskningen i sig som är ett problem, utan bondfångeriet som vissa sysslar med.
Jag har mött människor som betalat 4000:- för att få tre generationer från sig själva uppritade på att papper, utan angivande av en enda källa. Det tog en knapp timme att verifiera denna antavla och komplettera med en hel del syskon, vigseldatum, dödsorsaker etc. Jag kan inte tänka mig att det tog särskilt mycket längre tid att forska fram det som nedtecknats på det pappret.
Men det är svårt att veta för den som inget kan om släktforskning, som bor utomlands eller som inte har möjlighet att forska själv. Den här personen var beredd att betala 4000:- för att veta mer om sin släkts förflutna, så ur det perspektivet har ingen blivit lurad på några pengar. Däremot blev denne väldigt lurad på resultatets kvalitet därför att kunskapen från början var så dålig.