Titel: Pergamentsbrev från 1122
Skrivet av: Göran Johansson skrivet 2009-05-24, 20:03
Här (http://www.tacitus.nu/svenskhistoria/land/smaland.htm) på Örjan Martinssons hemsida kan man bl.a. läsa följande:
Det första kända omnämnandet av småländska folk gjordes möjligen av Jordanes på 500-talet. Hans Finnaithae och Theustes kan syfta på invånarna i Finnveden och Tjust. Namnet Småland nämns dock först i samband med gränsdragningen mellan Danmark och Sverige i mitten av 1000-talet. Enligt sjöfararen Wulfstans reseberättelse var Möre (Meore) en del av svearnas rike under 800-talet, så åtminstone Smålands kustland blev i ett tidigt skede en del av Sveariket. Det inre Smålands avlägsna läge från Sveriges kärnbygder har dock fått vissa historiker att hävda att området långt in på 1200-talet utgjordes av en från kungamakten självständig bygd. Bristen på källor gör det svårt att bemöta sådana tanke-experiment, men när gränsen mellan Danmark och Sverige förhandlades fram i mitten av 1000-talet hamnade hela Småland på den svenska sidan, och bland de sex män som ingick i den svenska delegationen fanns också en smålänning. I Florensdokumentet från ca 1120 där de svenska biskopsdömena räknades upp nämns Tjust, Värend och eventuellt också Finnveden som delar av det svenska riket. Den äldre västgötalagen från ca 1220 säger dessutom att en smålänning var en man från kungariket. Till detta kan det också tilläggas att utöver den som låg på Visingsö i Vättern hade Finnveden, Värend, Möre och Handbörd alla varsin husaby, och dessa kungsgårdar är intimt förknippade med den svenska centralmakten under sen vikingatid och tidig medeltid.
Ska man lita på Örjan Martinsson så var gränsförhållandena tämligen oklara också i relation till broderfolket Danmark år 1122. Vem vet Kaj; detta kanske är det första dokument som antyder denna från kungamakten självständiga bygd.
Vänlig hälsning Göran
PS Utom protokollet: Detta är naturligtvis ett bevis på att ätten Dacke dels var mäktig dels hade sina rötter i ett eget litet kungadöme inne i Möres och Värends djupa skogar. Varför skulle annars en möjlig Dackeättling sitta och hålla på ett dokument från 1122? Inte undra på att Gustav I var ängslig. Forumets läsare håller förstås inte med och det går att förstå.