NULL
Skriv ut sidan - Källhänvisningens utformning.
Anbytarforum
Titel: Källhänvisningens utformning.
Skrivet av: Anders Andersson skrivet 1999-06-04, 23:29
Jag har nu inte sett Elisabeths inlägg, men enbart uttrycket privata arkiv (om det nu var det som användes) ser jag inte som en källhänvisning. Om det däremot står vems privata arkiv det handlar om, då tycker jag man får acceptera det, även om det inte finns några garantier för att just det arkivet kommer att vara tillgängligt för framtida forskare. Det är ungefär som en muntlig uppgift från en sedermera avliden person; den kan inte heller kontrolleras i efterhand. Likväl anger man personen i fråga som källa.
Hur den avlidnes efterlämnade forskningsmaterial tas om hand på bästa sätt är ett problem i sig, men det behöver inte styra källhänvisningens utformning. Det viktiga är att källan är entydigt identifierad, och även om man i de enskilda notiserna bara anger forskarens namn, så bör man någonstans i sitt material komplettera med dennes senast kända adress, medlemsnummer i DIS och vad man nu fått tag i, så att någon vid ett senare tillfälle kan undersöka huruvida materialet har bevarats och var det finns.
Det är samma sak med kyrkböckerna; jag behöver inte hålla reda på vilket landsarkiv som förvarar dem, utan i min databas anger jag bara församlingsnamn, volymsignum och sidnummer.
Ett annat syfte med källhänvisningen är att ge källan ett moraliskt erkännande av dennes insats, men för det ändamålet är det inte lika viktigt att man kan hitta själva materialet. Enköpings-Posten har under året haft en återkommande rubrik Den gamla bilden med lokalhistoriskt intressanta fotografier. Min far skickade in en bild på Erik Axel Karlfeldt med familj som vi hittat i våra gömmor, och tidningen tog in den. Normalt skall man då ange fotografens namn, men då denne inte var känd skrev E-P bara privata samlingar i kanten (min far omnämndes i stället i texten som innehavare av bilden).