NULL
Skriv ut sidan - Källhänvisningens utformning.
Anbytarforum
Titel: Källhänvisningens utformning.
Skrivet av: Urban Sikeborg skrivet 1998-12-31, 10:13
Källhänvisningar bör vara enkla och tydliga, och ska framförallt kunna förstås även av utomstående - i det här fallet personer som inte har någon större erfarenhet av släktforskning.
Att lägga in referenser i löpande text, som gjorts i alternativ 2 ovan, kan fungera bra i kortare texter, men i längre avsnitt tynger det framställningen för mycket och riskerar att leda till att läsaren missar viktig information. En separat notredovisning (helst som fotnoter) är nog att föredra.
Ett par kommentarer, bara. Under vår forskning samlar vi på oss tusentals uppgifter om såväl stort som lågt. Allt är inte viktigt eller värdefullt i en sammanställning bara därför att det är gammalt. Tog vi med alla data om en person skulle det snarare leda till att ingen orkade läsa vad vi skrivit och att det blev svårt för läsaren att skilja mellan vad som verkligen är väsentligt eller bara marginella uppgifter. När vi sammanställer våra forskningsresultat är det alltså upp till oss att se till att den information vi tar med har någon funktion och värde.
I fallet med Johan Stockhaus tycker jag dopdatumet är ett ganska typiskt exempel på en överflödig uppgift, eftersom ett tydligt födelsedatum redan finns. Det kan vara värt att speciellt framhålla dopdatum om födelsedatumet är otydligt eller kan tolkas på flera sätt, men i andra fall kan jag inte se att det tillför framställningen något.
Beteckningar som C:3 har tillkommit för arkivbruk men är ju helt obegripliga för en utomstående. Sådana koder är liksom länsbokstäver ett oskick, eftersom det kräver att läsaren måste skaffa sig specialkunskaper för att överhuvudtaget kunna sätta sig in i vad det handlar om. (Jag har själv i vredesmod mången gång svurit ve och förbannelse över forskare som tror att bokstäver som D och W och Z som inte har varit officiellt i bruk i flera decennier är allmängods och lämpliga för att ange var orter ligger och källmaterial förvaras.) Ange i stället att uppgiften är hämtad från födelseboken, i klartext eller med någon lämplig och förståelig förkortning som förklaras i separat förteckning. (Man vinner oftast mycket lite i utrymme på att förkorta källangivelser men vinner betydligt i klarhet.) Och eftersom Stockhus redan anges vara född i Gunnilbo blir en källhänvisning som Gunnilbo C:3 dels lite tårta på tårta, dels kryptisk.
Att ange mikrokortsnummer är ambitiöst och gör det enklare för andra forskare - och en själv - att dubbelkontrollera, men det finns förstås en risk att det gör forskningen mer tungrodd för egen del. Om man därutöver ska referera till enskilda rutor på korten misstänker jag att man blir överambitiös, sig själv till skada. Det kan förstås ha ett syfte om källan inte är kronologiskt uppställd, men annars har jag svårt att se någon mening med det.
Kan passa på att påpeka att det strikt taget också någonstans, i den slutliga källförteckningen, bör anges var källan faktiskt förvaras. I det här fallet alltså i Gunnilbo kyrkoarkiv i vilket-landsarkiv-det-nu-rör-sig-om. Det är ju egentligen inte mikrokorten som är källan till uppgifterna.
Något jag saknar i Swen Stockhus exempel är ett angivande av landskap, däremot. För egen del skulle jag därför välja att redovisa uppgifterna om Johan Stockhaus på följande sätt, om jag också skulle inkludera mikrokortsnummer:
Alternativ 3: Johan (Jean) Stockhus, född 1708-03-20² i Gunnilbo socken, Västmanland.