NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 21 januari, 2011
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 21 januari, 2011
Skrivet av: Lasse Eklöf skrivet 2011-01-06, 11:38
Roligt och se att denna diskussion äntligen tagit fart igen. Mitt senaste inlägg var för omkring 10 år sedan vilket gör att jag nu förhoppningsvis är 10 år visare är sist.
Sten Magnusson: Ja, jag håller med dig. Bevisbördan bör ligga på publiceraren - men jag kan villigt erkänna att jag själv har mitt på nätet utan källhänvisningar. Detta beror på att jag efter 34 års släktforskande inte vill att vem som helst bara plagierar allt mitt arbete. Jag har alla källor hemma i min dator och den som är intresserad har bara att skicka mig ett mejl så får denne veta. Jag vill ha den kontrollen.
Sedan nästa betydligt svårare fråga, var ska man dra gränsen mellan saga och sanning. När går förfäderna in i dimmornas töcken. I Riksarkivet och Landsarkivens årsbok för 1996 Arv och anor har Örjan Wikander skrivit den intressanta artikeln Släkt och släktforskning i antikens Rom.
Den svenska folkbokföringen har, sina många förtjänster till trots, en allvarlig brist: den börjar sent och ger sällan den vanlige släktforskaren möjlighet att tränga längre tillbaka än till 1600-talet, i bästa fall slutet av 1500-talet. För medlemmar av aristokratien och furstehusen är läget naturligtvis bättre. På manslinjen kan den svenska adeln i gynsamma fall följas tillbaka till 1200-talet (Bjälboätten/Natt o Dag; min anm.), ute i Europa ännu lite längre - i extrema fall till 800-talet, som de franska Capetingerna (från vilka bl.a. huset Bourbon utgrenat sig) och de tyska Wittelsbach (till vilka också hörde de pfalziska konungarna i Sverige). Öster och västerut är läget ännu bättre. Vissa arabiska dynastier går tillbaka till profeten Muhammeds farfars far, Hashim, i början av 500-talet. Den ryska furstesläkten Bagration härstammar från de georgiska Bagratiderna, som kan följas åtminstone lika långt. På Irland ledde familjen O'Neill sin härkomst från överkonungen Niall Noigiallach i början av 400-talet. På kvinnolinjen kan stora delar av Europas adel och högbourgeoisie leda sina anor ungefär lika långt. Till sist hamnar man bland engelska småkonungar eller franska Merovinger på 400-500-talen. Men där är det också oåterkalleligen slut. I Kina och Japan når vissa genealogier ytterligare ett årtusende tillbaka, men i vår del av världen skils antikens släktträd från den medeltida och nya världens av vattentäta skott.
Själv har jag i mitt träd gått med stora macheten och huggit av åtskilliga grenar som visat sig vara ovissa och håller mig numera enbart till de av mig själv kontrollerade uppgifter i kyrkböckerna. Och för medeltida anor har jag enbart med sådant som kommer från erkända källor, t.ex. ÄSF, samt försökt hålla mig uppdaterad på ev. nya rön och rättelser i SoH eller PhT. Jag har en 0-vision på frågetecken i mitt släktträd, även om jag vet att det nästan är en omöjlighet.