Titel: Kyrkböcker utomlands
Skrivet av: Jojje Lintrup skrivet 2011-09-10, 14:01
Nej, de på förbundet är inte alls inne och kikar dagligen, vilket är svar på din sista fråga, Patrick, vi anställda har dessutom fått restriktioner vad gäller deltagandet i Anbytarforum på arbetstid. Det är förbundsstyrelsen som tar ansvar för förbundets dialog med sina medlemmar.
Det är dock lördag nu, så jag besvarar gärna din första fråga: För det första har jag aldrig påstått att det skulle vara lika enkelt som i Sverige att släktforska utomlands. Sverige skiljer sig åt från alla andra länder (utom Finland) genom sina husförhörslängder. Å andra sidan är uppgifterna i andra länders kyrkböcker många gånger mer utförligare genom att det i födelseböckerna även står vilka som är far- och morföräldrar till barnet i fråga, osv. Saken varierar naturligtvis från land till land, men sanningen är faktiskt den att de flesta kristna länder haft en utförlig kyrkobokföring av sina medborgare och att den faktiskt också startade långt före den svenska.
Jag ska också motivera hur det kan komma sig att man de facto kan forska lika bra i andra länder som i Sverige, och kanske även komma längre bak i tiden:
För det första har man använt sig av släktnamn mycket längre än i Sverige, vilket underlättar jättemycket, i vissa fall t.ex. i spansktalande länder, använder man dessutom både faderns och moderns släktnamn, och då är det jättelätt att lokalisera individer.
Kyrkobokföringen i katolska länder blev allmän efter det tridentinska kyrkomötet år 1563, då den romersk-katolska kyrkan, som en del av motreformationen ålade alla sina präster att fortsättningsvis föra dop- och vigselregister i sina församlingar. Det finns således bokföring från de flesta dåvarande församlingar, om den överlevt krig, bränder och vanvård. I vissa länder är kyrkobokföring äldre än så. Redan på 1400-talet förde många församlingar bok över sina församlingsmedlemmar.
Lägg därtill den katolska inkvisitionen, som hade en byråkrati av Guds nåde...
Behöver jag nämna fler saker för att du ska tro på vad jag säger?
Sverige är inte bäst, tyvärr, lämna gärna den villfarelsen. Vi är endast unika såtillvida att vi kan följa släkterna i husförhörslängden, som är en löpande folkräkning. Det kan vi vara glada för.