NULL
Skriv ut sidan - Ensamrätt till Sveriges historia?
Anbytarforum
Titel: Ensamrätt till Sveriges historia?
Skrivet av: Anders Anderson skrivet 1999-06-07, 21:26
Jag brukar inte utnyttja SVAR:s katalog på nätet särskilt ofta, men när jag tittade dit häromsistens fick jag se följande text:
Korten är Riksarkivet/SVARs egendom och får endast användas för läsning. Korten får ej kopieras, mångfaldigas och spridas.
Kanske var meddelandet nytt, eller så hade jag bara inte lagt märke till det förut. Hur som helst får dylika klausuler mig att se rött. På vilka grunder hävdar SVAR ovanstående? Upphovsrätt? Sådan gäller mig veterligen inte till folkbokföringen i sig, och särskilt inte när vi talar om 200-åriga luntor där upphovsmännen garanterat gått ur tiden före år 1929. Alltså torde det vara de fotografiska mikrokortkopiorna som avses.
Riksarkivet/SVAR är inte ett privat företag eller ens ett affärsdrivande verk med idén att mot viss vinst sälja fotografiska reproduktioner av allmänna handlingar, utan en myndighet med uppgift att tillhandahålla allmänna handlingar. Man har rätt att kostadsfritt få ta del av handlingen i sig, alternativt erhålla en kopia mot fastställd avgift enligt TF 2 kap 13 §. Mikrokorten från SVAR utgör just sådana avgiftsbelagda kopior, vare sig de lånas eller köps.
Ingenstans i TF står det att myndigheten har någon ensamrätt att framställa sådana kopior som den enligt denna grundlag är skyldig att tillhandahålla. Visserligen kan allmänna handlingar innehålla upphovsrättsligt skyddade verk, men detta regleras i upphovsrättslagen, som också uppställer vissa kriterier på vad som kan betraktas som verk, och dit hör knappast reprografiska återgivningar av i övrigt oskyddade allmänna handlingar.
Även om Riksarkivet skulle ha denna ensamrätt, så frågar jag mig vad det får för konsekvenser. Måste jag be myndigheten om lov varje gång jag vill återge en sida ur en husförhörslängd i en bok om släktforskning? Har Genline och andra projekt för inscanning av kyrkböcker reglerat formerna för detta ordentligt med SVAR? Ägnar sig Riksarkivet åt att sälja vår med offentliga medel en gång framtagna folkbokföring, på samma sätt som de kommersiella musikförlagen säljer nyinspelningar på CD av klassiska kompositioner?
Om alternativet är att stå i kö på landsarkivet för att be en arkivarie med vita handskar bläddra fram önskade uppslag i sköra volymer, så accepterar jag att betala en slant för att få en kopia i hanterligt format hemsänd med posten. Exakt hur stor denna slant får vara är en avvägningsfråga, eftersom man antagligen måste räkna in såväl administration som en viss andel i arkivorganisationen utöver den egentliga reproduktionskostnaden.
Jag undrar dock om inte myndigheten har missförstått sin uppgift en smula, när man förbjuder andra att kopiera mikrokorten bäst de gitter. Är de rädda att bli utkonkurrerade? Av vem?