NULL
Skriv ut sidan - Avancerade funktioner för publicering på Internet
Anbytarforum
Titel: Avancerade funktioner för publicering på Internet
Skrivet av: Anders Andersson skrivet 2003-12-17, 14:49
Hur släktforskarrörelsen vill arbeta är en sak, medan hur den enskilde släktforskaren vill arbeta är en annan. Även om vi samarbetar om mycket och assisterar varandra, så är det den enskilde forskaren som definierar målet för sin forskning, och det är utifrån det perspektivet jag försöker se vilka tekniska hjälpmedel man vill ha.
Jag ser gärna att kollektivet definierar sina egna mål och efterfrågar hjälpmedel för att uppnå dem. Ett sådant mål skulle kunna vara att upprätta en gemensam databas med släktrelationer, där man inte nöjer sig med att objektivt försöka återge vad som faktiskt står i källorna, utan även gör den värdering som krävs för att med någon grad av visshet fastslå vilken uppgift som är korrekt.
Sådant kollektivt arbete utförs redan i mindre skala, exempelvis i de grupper som här i Anbytarforum engagerar sig för att utreda kändisars antavlor.
Jag vill dock att man noga skiljer mellan arbetet att tillgängliggöra källorna och arbetet att tolka dem. Det är samma åtskillnad som vi i dag gör mellan arkivet och forskaren. Arkivets uppgift är att tillhandahålla källmaterialet (både primär- och sekundärkällorna), medan forskaren får stå för tolkningsarbetet.
Denna åtskillnad tror jag att man uppnår genom att identifiera den person eller organisation som svarar för varje databas. Om Släktforskarförbundet vill ställa sig bakom ett gemensamt forskningsprojekt, så har vi redan en ansvarig organisation. I annat fall kan man skapa en organisation enkom för en viss databas, och det står den organisationen fritt att rekrytera intresserade forskare för att hjälpa till att bygga upp databasen, liksom att avgöra vilka värderingskriterier som eventuellt kan automatiseras i forskningsarbetet.
På det viset kan man förhoppningsvis undvika att fylla Internet med genealogiskt allmängods som i och för sig kan vara nog så tillförlitligt och användbart, men som ingen vet riktigt varifrån det kommer och ingen tar ansvar för. I längden riskerar sådant allmängods att få ungefär samma ställning som Aristoteles skrifter, med den skillnaden att vi här inte ens kan namnge en person som upphovsman, utan bara ett luddigt kollektiv. Om ingen äger materialet och från tid till annan bestämmer vad det skall innehålla, så är det ingen vits med att ifrågasätta dess trovärdighet i vetenskaplig mening; antingen kan vem som helst ändra i materialet när som helst eller så kan ingen göra det.
Genom att utse en ägare lämnar man också öppet för konkurrerande projekt med sina egna mål. Sådant gynnar forskningskvaliteten, och bör därför uppmuntras. Vi har dock inte lika stor nytta av inbördes konkurrerande system för att söka i så många databaser som möjligt; sådan konkurrens förstör liksom poängen med standardiseringen.