NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2002-12-28

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2002-12-28
Skrivet av: Jörgen Tollesson skrivet 2002-11-12, 16:44
Maud frågar om inte CD:n är att betrakta som en offentlig handling. Nu finns det inget sådant begrepp i lagstiftningen. Däremot finns det allmänna handlingar. Med det avses (enligt Tryckfrihetsförordningens, TF, 2 kapitel, där den s.k. offentlighetsprincipen regleras) en handling som förvaras hos en myndighet och har upprättats av eller inkommit till myndigheten. Och som handling räknas inte bara det som finns på papper, utan bl.a. också allt som är dataregistrerat. Grundprincipen är sedan att medborgarna har rätt att ta del av dessa allmänna handlingar, om det inte i det enskilda fallet har beslutats om sekretess. Och vad som kan eller ska sekretessbeläggas regleras i sekretesslagen.
 
Summa summarum är alltså inte CD:n i allmänhet (d.v.s. alla exemplar) någon allmän handling, endast de enskilda exemplar som inköpts av och förvaras hos myndigheter. Däremot kommer alla uppgifterna på CD:n från allmänna handlingar, men det betyder inte automatiskt att de kan registreras eller publiceras hur och var som helst.
 
Maud säger också att hon som journalist är förespråkare för största möjliga offentlighet och medborgerliga insyn. Men nu är inte offentlighetsprincipen något som bara är till för journalister - eller något som man måste vara journalist för att vara anhängare av. Demokratin skulle inte fungera om vi inte hade rätt att kontrollera vad myndigheter och politiker gör. Vi måste kunna få insyn i vilka beslut som fattas, vem som fattar besluten samt handlingarna som ligger till grund för besluten så att vi kan se hur de motiveras. Och inte minst måste vi kunna se vad som planeras så att vi kan få en offentlig debatt innan besluten fattas. Därför behöver vi offentlighetsprincipen.
 
Men samtidigt är vi alla registrerade i hundratals register hos alla möjliga och omöjliga myndigheter. Mycket, kanske det mesta, av alla dessa uppgifter som myndigheterna samlar på sig om oss har egentligen inget med deras myndighetsutövning att göra. Men eftersom dessa register är upprättade av och förvarade hos myndigheter så åker de av bara farten med i offentlighetsprincipen. Men allt är inte offentligt; det gäller t.ex. sjukjournaler, som faktiskt är allmänna handlingar om de upprättats inom den offentliga sjukvården - allmänna handlingar, men självklart sekretressbelagda sådana. Det är alltså ingen princip att allt om oss är offentligt. Frågan är m.a.o. bara var gränsen mellan offentlighet och sekretess ska gå, inte om det ska finnas en sådan gräns.
 
Men oavsett vilka uppgifter som än är offentliga, när man tar del av enskildas personuppgifter så är det inte frågan om största möjliga offentlighet och medborgerliga insyn i makthavarnas verksamhet, utan i enskilda personers privatliv - vi kikar inte in på myndighetskontor, utan i privata nyckelhål! Denna del av offentlighetsprincipen är m.a.o. inget som behövs för att demokratin ska fungera - men är självklart något som nyfikna släktforskare har nytta av.
 
Och som en sådan nyfiken släktforskare (ja, jag räknar in mig själv J) vill man naturligtvis veta så mycket som möjligt också om nu levande personer. Denna CD är då självklart ett utmärkt hjälpmedel för att hitta tre- och fyrmänningar som man kanske inte hade en aaaning om. Men att själv ta fram dessa uppgifter (via CD:n, skattemyndigheten eller pastorsexpeditionen) är en sak - att sedan publicera dem på internet, lätta att hitta via sökmotorer för alla från Grönland till Nya Zeeland, är något annat. Det borde också en kvällstidningsjournalist kunna inse.
 
Även om det skulle vara lagligt (och därom tvistas det som sagt; och det regleras f.ö. inte av TF) så är man väl inte tvungen att publicera det? Måste någon hänga upp en förbudsskylt? Är det inte möjligt att man kan ha egna etiska och moraliska gränser för vad man har rätt att lämna ut om andras privatliv? (I det här enskilda fallet, som Maud och jag syftar på, var det dessutom under alla omständigheter helt onödigt, eftersom frågeställaren hade satt ut sin epostadress, och det knappast kan vara något större allmänintresse att dessa 80-åriga damer får sina personuppgifter uthängda på internet.)
 
Ingen släktforskare blir ju förhindrad att få upplysningar om sina släktingar bara för att uppgifter om nu levande personer inte lämnas ut i Anbytarforum. Be att biblioteket köper in CD:n!