Vidare finns ytterligare ledning i 1734 års lag där följande står i Rättegångsbalkens 2:a kapitel och 4:e paragraf: När fast gods upbiudes, ther Kronan äger räntan af, gifve Häradshöfding thet Konungens Befallningshafvande tilkänna, tå tredie upbudet sker; men i the orter, ther allenast ett Ting om åhret hålles, giör thet vid andra upbudet: och Konungens Befallningshafvande skaffe sedan besked, innan lagfarten ute är, om Kronan thet lösa vil. Sker thet ej; hafve Häradshöfding våld, at gifva ther fasta å.
Utifrån ovan refererade pargraf (JB 4:5) och denna paragraf kanske det faktist är så att kronan hade inlösensrätt till all skattejord, i alla fall om den såldes utom börd. Begreppen kronoskatte och skattekrono har då ingen betydelse i detta sammanhang och då även Nordisk familjebok säger att kronoskatte är synonymt med skatte och jag dessutom inte finner något mönster i exemplen i mitt eget material så får detta tillsvidare bli min slutsats.
Är det någon som sett att kronan utnyttjat sin inlösenrätt i samband med försäljning av skattejord?