Titel: Död eller försvunnen ?
Skrivet av: Ingela Martenius skrivet 2013-04-26, 15:48
Angående arvsrätt: fosterbarn har aldrig haft arvsrätt efter fosterföräldrar (det är så än idag). För att få arvsrätt måste man vara formellt adopterad. Adopterad kunde man överhuvudtaget inte bli i Sverige förrän efter 1917; detta var då en s.k. svag adoption så den blev inte särskilt populär utan man höll i stor utsträckning kvar vid fosterbarn. Först på 1950-talet fick vi s.k. stark adoption, där man helt ersätter de biologiska föräldrarna med adoptivföräldrarna, och det är bara i o m detta som barnen förlorar all arvsrätt efter de biologiska föräldrarna.
Fosterbarn hade alltså arvsrätt efter de biologiska föräldrarna, men inte om de var illegitima. Från början hade illegitima barn ingen arvsrätt alls efter föräldrarna, men i mitten på 1800-talet infördes arvsrätt efter modern försåvitt hon låtit anteckna i kyrkoböckerna att barnet var hennes (överflödigt kan tyckas eftersom det stod i födelseboken - detta gällde ju inte barn antecknade med okänd mor/far). Däremot hade de inte istadarätt efter modern - dvs. om modern dog innan sina föräldrar så ärvde det illegitima barnet inte sina morföräldrar. Istadarätt efter modern fick illegitima barn mot slutet av 1800-talet. 1917 fick de illegitima barnen arvsrätt efter fadern (förutsatt att han erkänt barnet naturligtvis), men först 1971 fick de istadarätt efter fadern. Det är att märka att trolovningsbarn inte var illegitima utan hade full arvsrätt efter såväl mor som far, inkl. full istadarätt. Detta gällde till 1971. Efter 1971 har alla barn, oavsett föräldrarnas civilstatus, full arvsrätt efter båda föräldrarna.
Har man ingen arvsrätt är man inte upptagen i bouppteckningen. Att Charlotta inte är upptagen i fosterfaderns bouppteckning är alltså fullt naturligt, hon hade ingen som helst arvsrätt efter honom. Att hon inte är upptagen i den biologiske faderns bouppteckning tyder på att hon inte var legitim.