Titel: Släktträd
Skrivet av: Gunnar Håkansson skrivet 2015-05-25, 20:18
Du tar med så mycket du tycker är roligt. Släktträd kan se ut på många sätt. Det vanligaste är förstås, att man letar sig bakåt och ser efter, hur långt man kommer. Är man noga, kommer man inte så långt. Är man mindre nogräknad, kan man komma långt ner i medeltiden. Men det roliga, som jag ser det, är när man sedan letar sig framåt i tiden. Där har man åstadkommit ett betydande antal anor (några har väl försvunnit på vägen, anbortfall, okända fäder och så), men de flesta av dessa har fått fler än ett barn, och att hitta alla avkomlingar fyller snart alla tillgängliga papper - man får ta datorn till hjälp. Problemen uppstår förstås, när någon ingift har gift om sig - då är det ju slut på blodsbanden, men ändå handlar det om ett slags släkt! Jag brukar resonera som så, att blodet ändå har blivit så utspätt, när man passerat fyrmänningarna, att man gott kan ta med alla med något slags anknytning. Då blir det hela litet roligare, när man försöker intressera andra i släkten för vad man pysslar med.