Titel: Intervjua släktingar?
Skrivet av: Sven Grönberg (Sveng) skrivet 2002-02-25, 10:57
Andreas! Kan bidra med lite egna erfarenheter av detta.
Vad jag erfarit är inte alla lika villiga att ställa upp på intervjuer, och vissa har mer att säga än andra. Så om inte t ex farmor har så mycket att säga om sina morföräldrar, kan det vara bra att prova med hennes syster (som i mitt fall växte upp hos morföräldrarna).
Jag har själv spelat in mina samtal med min farmor på kassettband. Hur man ska bära sig åt för att bevara ljudinspelningar för framtiden kan man fråga sig. Man kan ju föra över kassettinspelningen till datamedium, men en bränd CD håller väl inte heller den i evig tid.
De rena faktafrågorna har jag aldrig behövt ställa eftersom jag redan hade uppgifterna. Därmed kan samtalet börja lite mindre formellt.
En fråga om hur de var som personer tenderar att få ganska vaga svar, de var snälla. Ställer du frågan var de snälla kan det tolkas som ett ifrågasättande av att personens mormor var snäll. Det verkar som om det ingick i uppfostran förr att tycka att auktoriteterna var snälla, även om de kunde upplevas som stränga. Hon var ju inte sträng, hon var ju snäll, men det var ju så då. Så man får utveckla den frågan för att få veta något.
Här är några frågor jag ställde till min farmors syster om hennes morföräldrar: Hur var deras ekonomiska ställning? (På denna fråga fick jag veta att farmors morfar sågs som lite högre ställd än de andra i byn.) Var de gästfria? Var de kyrksamma/troende? (När jag formulerade mig var de religiösa? associerade intervjupersonen till frikyrklighet!) Vad åt man till vardags? Hade han förtroendeuppdrag? Hur stod han politiskt?
Om det är svårt att få veta något om en persons föräldrar, kan man fråga personens äkta hälft om hur vederbörande upplevde sina svärföräldrar!