NULL
Skriv ut sidan - Manipulerade personuppgifter ?
Anbytarforum
Titel: Manipulerade personuppgifter ?
Skrivet av: Ingela Martenius skrivet 2006-07-05, 23:52
Tja, det enkla svaret är att han inte var adopterad av morföräldrarna. Adoption infördes i Sverige 1917, och mormodern (adoptivmodern) dog ju 1913. Det var dessutom frågan om s.k. svag adoption, dvs. rättsverkningarna var begränsade (ändrades i Sverige först 1957 till stark adoption). Termen adopterad har använts mycket slarvigt genom åren, när man i själva verket menat fosterbarn.
Personen kunde ärva sin mormor på två sätt: dels om modern (den biologiska) var död, då ärver han hennes arvsrätt; dels genom testamentariskt förordnande. I det här fallet verkar ju inte modern ha varit död 1913. Han kunde ärva sin morfar på tre sätt: dels kan han efter 1917 och innan 1923 ha blivit adopterad och därmed fått arvsrätt; dels om modern (den biologiska) var död, då ärver han hennes arvsrätt; dels genom testamentariskt förordnande.
När personen dör 1982 har vi tre möjliga scenarier (förutsättningen är inga barn): 1. Han adopterades verkligen av sin morfar. Har han inga barn går egendomen först upp till morfadern=adoptivfadern och sedan ner till modern=adoptivsystern och hennes syskon (alltså biologiska mostrar och morbröder men adopterade syskon). Är modern=adoptivsystern död ärver dennas barn egendomen (likadant med moderns syskon). Dvs. hans (biologiska) halvsyskon ärver honom fullt ut i egenskap av (adopterade) syskonbarn - med möjligt avdrag för de adopterade syskonen. Det gör här i praktiken ingen skillnad att han inte adopterades av sin mormor. 2. Han adopterades inte. Egendomen går då upp till båda hans (biologiska) föräldrar. Hälften av egendomen till fadern, hälften till modern. Är föräldrarna döda går egendomen ner till deras barn. Dvs. i det här fallet får hans amerikanska halvsyskon dela på bara halva arvet. Den andra halvan går ju till fadern och, om han är död, till dennes arvingar (barn eller syskon - man får ju förmoda att farföräldrarna inte är i livet). 3. Han har gjort testamentariska förordnanden som - eftersom han inte har några barn - kan se ut hur som helst. I USA är det mycket vanligare än i Sverige att skriva testamenten; inom anglosaxisk rättskipning finns t.o.m. en särskild term för om man varit vårdslös nog att dö utan testament - you die intestate. Det ställer i allmänhet till ett elände när någon dör intestate; de enda som tjänar på det är advokaterna... Även vanliga människor med inte alltför stor egendom och bara bröstarvingar att ta hänsyn till brukar skriva testamenten.
Slutsats: om det verkligen inte fanns något testamente efter den här personen, så beror det på en rad andra faktorer om det för de amerikanska halvsyskonen lönar sig att tänka sig den här personen som adopterad eller inte. Om vi tänker oss inte adopterad så går 50% av egendomen bort till den biologiske fadern. Om vi tänker oss adopterad och modern=adoptivsystern hade en rad syskon så skall egendomen delas mellan alla dessa syskon. Låt oss säga att det var fem syskon (alltså fem adoptivsyskon) så får var och en av dessa 20% av egendomen - de amerikanska halvsyskonen får alltså dela på 20% av arvet, efter sin döda mor. Hade modern=adoptivsystern däremot inga syskon (eller syskonen är döda utan arvingar) så får de amerikanska halvsyskonen dela på hela arvet. Det är alltså komplicerat att räkna ut om de amerikanska halvsyskonen tjänar eller inte tjänar på att tänka sig halvbrodern som bortadopterad eller inte.
De amerikanska arvslagarna liknar våra, men jag har för mig att de i allmänhet tillåter istadarätt (rätt att ärva istället för en död arvtagare) för avlägsnare släktingar. I Sverige får ju t.ex. inte kusiner ärva automatiskt - när arvet efter mig först måste gå upp till mina (döda) far-/morföräldrar för att sedan gå ner till deras barnbarn via döda föräldrar anses i Sverige släktskapet som alltför avlägset - vilket Allmänna Arvsfonden = staten tjänar på. I USA har jag dock för mig att kusiner och kanske t.o.m. sysslingar kan ärva. I England var istadarätten i princip obegränsad fram till 01 jan 1926 (Dorothy Sayers skrev en intressant deckare om problemet, Unnatural Death).
Men det är alltså mycket troligt att den här mannen skrev ett testamente. Diskuterade han någonsin under sitt liv arvsfrågan med en advokat eller ens en bankman, så fick han säkert rådet att göra upp ett testamente! Och det kan ju vara testamentet som ställt till det i släkten! Det är ju lätt att tala om att vissa personer fått för stor andel bara för att de - med rent ekonomiska bitankar - visat en snäll och söt sida...i amerikanska termer - they sucked up to him.
Amerikanska arvshandlingar är såvitt jag förstår allmänna handlingar. Men för en svensk ter sig den anglosaxiska arvsprocessen ofta ganska svårförståelig; det är nog bäst/enklast att be om hjälp från en van amerikansk släktforskare - och hjälpsamma sådana finns ju det ju ganska gott om här på Rötter.