Titel: Kides / Kitee
Skrivet av: Harri Blomberg skrivet 2003-12-29, 22:24
Lite mer info om de kaotiska åren på 1600-talet
1595 - 1610 De svenska trupperna lämnade Norra Karelen 1597, och därefter började bosättningen leva upp igen efter 25 års krig. I Kitee bredde sig bosättningen, vars resultat resulterade i minst fem nya byar. Kitees pogosta (kyrko/skatteområde/-distrikt) grundades (före dess hade man till största delen av området varit en del av Sordavalas pogosta och var därmed också en del av Novgorods ärkestift, fast man räknades som ett eget skatteområde-volosti) och dit tillhörde även Rääkkylä. I Pogostan fanns cirka 100 gårdar och omkring 800-900 invånare innan det nya kriget påbörjades.
1610 - 1617 När det nya kriget påbörjades 1610 hamnade Kitee ganska snart i svenskarnas händer, som man bevakade noggrannt så att de ortodoxa karelarna eller ryssarna inte kunde ta del av dess frukter. Av denna orsak ödelades ej denna socken (pogosta) som övriga landskapet. Svenskarna började direkt att beskatta området och de var hårdare/mer än under den ryska tiden, med det övriga som kriget bar med sig. I freden i Stolbova 1617 Kitee införlivades i det svenska stormaktsväldet och en lutheransk rättrogenhet började förfölja de ortodoxa karelarna.
1618 - 1690 På grund av den påtvingande lutheranismen valde många ortodoxa att flytta till Ryssland. Till de bortflyttandes gårdar kom savolaxare, varav den största delen kom från Sääminki. År 1630 bildades för de lutherska en församling, vars förste själasörjare hette Jören Petri. 1651 var gårdarnas antal 305, varav 235 var ortodoxa och 70 lutheranska. Byarnas antal var över 20 (Kitee var landskapets gårds- och folkrikaste socken). 1656 började ryssarna ett så kallat ruptuuri (guerilla-)-krig, där även Kitees ortodoxa blandade sig i på ryssarnas sida (jämför snapphanar i Skåne). Ortsbor och ryssarna var trötta på Sveriges kyrko- och skattepolitik. Till början drabbades lutheranerna hårt (kan förstå prästen som ville bo nära vattenvägarna till Savolax under denna tid) och den lutherska kyrkan brändes ner, många lutheraner (läs savolaxare) flydde, men sedan vände krigslyckan och ryssarna blev istället tvungna att fly bortom den svenska gränsen och åter igen flydde stora mängder av ortodoxa karelare till Ryssland på grund av rädslan för hämnd. När kriget tog slut fanns i socken inte mer än 24 gårdar (de minskade med 281 gårdar, över 90 %)!
Marken var ändå bördig och de närmaste 30 åren växte gårdsantalet till (nästan) de förkrigstida, genom nykolonisering och flyktingars återkomst. År 1684 var gårdsantalet redan uppe i 283. De ortodoxas antal damp ned dramatiskt de här åren: 1683 fanns de bara i 7 gårdar och 1690 i 5 dito (gårdar alltså).
Källa: Översättning av text från Muljulan ja Kiteen seudun historiasta... (http://www.edu.kitee.fi/~muljula/historiikki.doc 2003-12-29)