Titel: Colding
Skrivet av: Niclas Rosenbalck skrivet 2009-09-24, 21:41
Gunnar Carlquist anger i Lunds stifts herdaminne från reformationen till nyaste tid, II:11 under Glimåkra följande biografiska uppgifter:
3. DINUS HANSEN KOLDING (lat Dionysius Johannes Coldingensis, egenh Dinus Hannsen Kolding) D H var, som namnet visar, från Kolding. Han inskrevs vid Köpenhamns universitet 1594 25/10.1 Därefter vet man inget om honom förrän han 1602 blev kh i Glimåkra. Han har uppenbarligen lovat att ingå äktenskap med företrädarens änka Lisbet Pedersdatter, men familjen har tydligen haft sina misstankar att han inte tänkte fullfölja detta löfte. Den ovan nämnde sonen till Siunde Hansen, Anders Siundesen, sedermera kh i Österslöv, hade instämt D H inför domkapitlet 1602 11/10 på styvmoderns vägnar för den trolovning som skett mellan Lisbet Pedersdatter och D H “som hand eij akter at holde”. Han svarade att han ville fullfölja trolovningen och att det icke varit hans avsikt att överge henne. Domkapitlet resolverade att vigseln skulle äga rum “inden Martinii nestkommendes /år/”.2 Om de närmaste åren är endast några notiser bevarade. I Malmö rådhusrätt behandlades våren 1606 ett mål som visar att D H blivit bestulen av en Peder Hansøn på en silversked med länk och ett silverbälte.3 Han underskrev egenhändigt i Ö Broby 1610 21/2 Göinge härads val av deputerade till hyllningen i Lund s å 15/4.4 Åren 1611-13 var han däremot befriad från skatten tillsammans med många andra göingepräster.5 Orsaken härtill var Kalmarkriget, som drabbade Glimåkra mycket hårt. Av kyrkoräkenskaperna under efterträdaren framgår tydligt hur hårt D H och Glimåkra kyrka drabbats av kriget. Ännu 1620 var valvet i kyrkan nedfallet, på norra sidan fanns inget tak och rundeln över altaret var också taklös, förutom några brädor som lagts dit. Klockstapeln var nedbränd och klockan bortförd. Detsamma gällde kyrkobibeln, ordinantien och mässhaken. Kyrkan var tydligen utbränd och det fanns varken predikstol eller altartavla. Sannolikt hade även kalk och patén bortrövats. Kapellet i Örkened, som invigts 1601, var byggt av trä. Det hade inte bränts ned men var skadat av fukt. Också här var kalk och patén, mässhake och den nya kyrkobibel, i vilken biskop Mogens Madsen skrivit sin berättelse om invigningen, bortförda. Altartavlan var också försvunnen. Vad D H personligen lidit för förluster framgår ej, men sannolikt har de varit betydande. Han var också befriad från prästskatten, som nämnts ovan.6 År 1614 blev den dramatiska vändpunkten i D H:s liv och också slutet på hans prästerliga gärning i pastoratet. Vid en nattvardsgång detta år begick han det ödesdigra misstaget att ge kommunikanterna vinet före brödet. Detta räknades vid denna tid som ett oerhört misstag och räckte för anklagelse för kalvinska sympatier. Trots att D H kunde anföra att han denna dag var “suag i sitt hoffuitt”, vilket också många sockenmän intygade, blev han avsatt av landemötet vid dess sammanträde 18-19/6 1614.7 Trots att han senare samma år bad de teologie professorerna vid Köpenhamns universitet att gå i förbön för honom hos kungen, vilket också skedde, miste han för alltid sin ställning som kh i Glimåkra.8 Tjänsten återbesattes omedelbart med ny innehavare. D H bosatte sig i Drakeberga by i Glimåkra på ett hemman han tydligen köpt. I skattelängderna betecknas han som “jordeigen fester”.9 1. Kommunitetes matr. 2. Lunds domk prot 1602 11/10. 3. Malmö rådhusrätts dombok 1606 10/3, MSA. 4. DaRa. 5. DaRa. 6. “6 Aars kirke regnskaber 1614-1620, DaRa. Se även nedan under efterträdaren. 7. Carlquist 1:1, 1943 s 188 ff. Se även 2:1, 1980 s 90 f. 8. H Rørdam, Historiske samlinger og studier 4, 1902 s 249. 9. T Sjöholm [egentligen Sjöblom], Några anteckningar omkring pastor i Glimåkra och Örkened Dinus Hansen Kolding. I: Ö Göinge Hembygdsförenings årsbok 1967 s 26 ff.
År 1623 29/4 androg biskop Mads Jensen Medelfar och prostarna i Skåne i en skrivelse om förlåtelse för D H:s nio år tidigare begångna ämbetsfel. Här uppges att det var endast två personer han felaktigt utdelat nattvarden till. Det heter vidare i denna skrivelse, som präglas av verklig välvilja för den olycklige prästen, att denne med sin fattiga hustru och barn lidit mycken nöd och fattigdom vållad av både eldsvåda och rikets fiender. Hans ödesdigra ämbetsfel hade vållats av sjukdom, som han vid den tiden var mycket angripen av. Vidare säger man att D H fått både muntliga och skriftliga vittnesbörd från församlingen som alla framhållit att när han var deras kyrkoherde ”haffuer han sig christeligen oc tillbørligen forhaldet”.1 Tre år senare 1626 27/4 utfärdades också ett kungligt brev att D H:s brott nu var sonat och att han nu åter kunde få någon ledig tjänst om han blev lagligen kallad. Någon ny tjänst erhöll han inte. Han bodde kvar på sitt hemman i Drakeberga till 1631. Följande år står en Mattis Jensen, gift med D H:s dotter Mette som ägare. D H:s liv är tragiskt. Man kan förvåna sig över att det behövdes nio år innan biskopen och prostarna i Lunds stift kom in till kungen med en för övrigt verkligt välvillig nådeansökan för honom, där brottet uttryckligt beskrivs som en följd av sjukdom. Ännu märkligare är det att kungen dröjde ytterligare tre år innan D H fick åter rätten att tjänstgöra som präst. Detta har uppenbarligen samband med händelserna i danska kyrkan vid den tid han blev avsatt. Just då pågick som bäst H P Resens kampanj för att rensa ut vad man menade var melanchtonianska teologiska riktningar. Just dessa år blev högt förtjänta män dömda till avsättning för “kryptokalvinism”, bland dem biskopen på Fyn Hans Knudsen Vejle. Kungen understödde helt Resen och var tydligen uppbragt. Biskopen i Lund, Poul Mortensen Aastrup, som själv stod de avsatta nära, riskerade i hög grad att få dela deras öde.2 I detta sammanhang blev därför allt som rörde nattvarden ytterst ömtåligt. Att allt för ivrigt ursäkta felaktigheter vid nattvardens utdelande kunde tolkas som bristande anslutning till luthersk uppfattning. Det är i detta sammanhang D H:s hårda öde skall ses. D H har som nämnts ovan varit gift, troligen år 1603, med företrädarens änka Lisbet Pedersdatter. De har haft åtminstone en dotter Mette, g m Mattis Jensen, bosatt på Drakeberga 1632. Genom denna dotter blev D H stamfar för talrika släkter i Göinge.3 1. Kirkeh Saml R 4 B 5 1897-99 s 55. 2. Carlquist 2:1, 1980 s 92 f. 3. Se not 9 ovan.
Då Dinus Hansen Kolding inskrevs vid Köpenhamns universitet 1594 bör han rimligen ha varit ca 20-22 år. Hans uppskattade födelsetid kan då sättas grovt till omkring 1572-1574, eller, med felmarginaler, i intervallet 1570-75. En Hans i Kolding under 1570-talets första år eftersöks alltså. Hans Mouritzen i Kolding, när är han känd?