NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2003-04-10

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2003-04-10
Skrivet av: Lennart Almkvist skrivet 2003-02-27, 18:16
Hej Lotte,
 
här följer det domboksutdrag jag nämnde 24 feb ovan. Det är tidstypiskt, på dåtidens 'byråkratspråk', sånär som på ett skriftligt vittnesmål. Är det något du inte förstår av målet så fråga. Det kommer från Stegeborgs häradsrätts arkiv, dombok 1852-55, Vadstena landsarkiv. Avskrivet från mikrofilm.  
 
Hoppas det inte blir för långt och att det ger dig litet mer om folket.
mvh Lennart
 
 
Höstetinget 1855 ? 4, 11 oktober
Kronolänsman, hofrättskommissarien J. P. Lindman hade, till detta ting å tjenstens wägnar instämt grufarbetaren Per Söderbergs hustru Maria Catharina Sundberg wid Fångö: att till laga answar stånda för det hon den 3 dennes inkommit i grufarbetaren Johan Peter Abrahamssons bostad och derstädes under eder och swordomar öfverfallit och slagit Abrahamssons hustru Christina Carlsdotter, hwaraf flere blånader och blodviten uppkommit.
 
Då målet påropades, inställde sig, i åklagarens närvaro, både svaranden och målsäganden personligen, dervid den sistnämnde berättade: att någon tid innan omstämde uppträdet ägde rum, hade svaranden uttagit ett målsägandens man tillhörigt, bref, samt brutit och läst detsamma, och sedan utspridt innehållet: att då svaranden dotter ifrågavarande dag inkom i målsägandens bostad, som är gemensamt bakrum för samtelige arbetarne vid Fångö grufwa, för att elda bakugnen, och målsäganden dervid yttrade klander angående svaranden för hennes beteende med brefvet, sprang dottren ned till sin mor, hvarpå svaranden infann sig med ett baktråg och, efter att hafwa ställt ifrån sig detta, framgick med knuten hand, emot målsäganden och under svordomar stött till henne för bröstet, så att målsäganden föll baklänges i spiselen, samt att då målsäganden derefter ville gå ut och hämta sin man, hindrades målsäganden derifrån af svaranden, som anföll henne å nyo med slag och skuffningar.
 
Svaranden nekade till hwad målsäganden nu berättat, samt uppgaf, att då svaranden wid åtalade tillfället inkom med baktråget och derpå gick att se efter om det brann i ugnen, men målsäganden dervid med häftighet kom emot svaranden, denne endast stöt målsäganden ifrån sig, så att hon satte sig i spiselen.
 
Rörande det bref, som svaranden skall obehörigen uppbrutit, upplyste svaranden, att hon och hennes man allt emellanåt pläga erhålla bref från en deras son i Stockholm, och att då klockaren i församlingen en dag lemnade svaranden ett bref med uppgift att det var ställdt till hennes man, som heter Per Abram, mottog svaranden brefvet i den förmodan att det var från sonen, samt bröt det och lemnade det till klockaren att läsa, men då svaranden af innehållet genast märkte att brefvet ej tillhörde henne eller hennes man, återställde svaranden brefvet till klockaren.
 
Åklagaren anmärkte härvid, att brefvet, som nu var för rätten att förete, finnes adresserat till J. P. Abrahamsson, hvarföre något misstag ej bort äga rum, derå svaranden genmälte, att hon ej kan läsa skrifvet.
 
Åklagaren begärte förhör med Bengt Bengtssons hustru Anna Henriksdotter i Fångö, som, härvid tillstädes och utan förefunnet jäf, på ed och varning berättade: att vittnet, som bor ofvanpå det rum målsäganden begagnar, vid åtalade tillfället först varit borta, men då vitnet hemkom och, begagnade en annan väg från ett berg, derifrån alldels direkte kunde komma in i sitt rum, just ämnade dit inträda, fick vitnet höra ett fasligt väsen från målsägandens rum, hvarföre vitnet stadnade på berget och derifrån åsåg, huruledes svaranden och målsäganden utkommo i förstugan utanföre målsägandens rum, dervid svaranden i vredesmode fäktade med armarne och synbarligen ville slå målsäganden, hvarifrån svaranden dock hindrades af sin dotter, som gick emellan henne och målsäganden;
 
Och yttrade svaranden härvid, att hon ville krama sönder målsäganden, om svaranden fick tag i henne. Wid samma tillfälle varseblef vittnet, att målsäganden hade ett blodvite på venstra armen, och dagen derefter visade målsäganden vittnet blånader å bägge armarne. Äfvenledes hörde vittnet målsäganden under natten flere gånger jemra sig.
 
På fråga af målsäganden upplyste vittnet vidare, att då hustrun Oskara Lovisa Jonsdotter vid Fångö grufva, samma dag uppträdet ägt rum, tillsporde svaranden: Såg du ej att jag vinkade åt dig att du skulle låta bli henne, dermed menande målsäganden, svaranden härtill i vittnets närvaro genmälte Gud gifve du hade gått ut, så skulle jag knösat en käring. samt att vid omvittnade tillfället, då svaranden och målsäganden utkommo ur den sednares rum, svaranden kom gående baklänges, derefter fölgde svarandens dotter och sist målsäganden, som ropade sin man.
 
Efter upläsande, widkändes denna berättelse af wittnet, som begärde ersättning för sin inställelse och har tre mils väg till tingsstället, hvilket skulle här antecknas.
 
Svaranden fortfor att neka, det hon på något sätt våldfört sig mot målsäganden, men vidgick att hon vid tillfället var i uppretad sinnesstämning samt utbröt i svordom.
 
Deremot påstod svaranden att målsäganden som äfven war ond slog svaranden och att vid utgåendet ur målsägandens rum svarandens dotter gick emellan för att hindra målsäganden från att misshandla svaranden.
 
Åklagaren anhöll om uppskof i målet till nästa ting, för att såsom vittnen få inkalla förenämnde Oskara Lovisa Jonsdotter jemte hustru Johanna Kjellgren och pigan Inga Catharina Hägerström vid Fångö; hvarefter och sedan svaranden yttrat sig jemväl önskat anstånd med målet för Oskara Lovisa Jonsdotters hörande, parterne tillsades, det skulle utslag vid tingets slut meddelas.
 
Utslag, afsagt den 21 december 1855:
Med bifall till parternes derom framstellde anhållan, uppskjuter Häradsrätten detta mål till 1 rättegångsdagen af nästa i tingelaget infallande lagtima ting, då åklagaren, wid laga påföljd och svaranden vid äfventyr att eljest warda till rätten hämtad, åter skola tillstedekomma, åklagaren försedd med bevis, att han dertill inkallat de af honom upgifne wittnen; Börande målsäganden vid samma rättegångstillfälle ånyo iakttaga inställelse.
 
sommartinget 1856 ? 4, 13 juni
Wid upprop af det från sista ting uppskjutne, under nr 4 i domboken antecknade mål emellan kronolänsman, hofrättskommissarien J. P. Lindman, åklagare samt grufarbetaren Per Söderbergs hustru Maria Catharina Sundberg vid Fångö, svarande, om slagsmål, instälde sig i åklagarens närvaro svaranden personligen jemte hennes man bemälte Söderberg, men målsäganden grufarbetaren Johan Peter Abrahamssons hustru Christina Carlsdotter var borta.
 
Vitnesförhör begärdes af åklagaren med grufarbetaren Anders Kjellgrens hustru Oskara Lovisa Jonsdotter och grufarbetaren Gustaf Gideon Hägerströms hustru Johanna Olofsdotter, hvilka, ojäfvade lemnade, och infunne svoro sanningsed, varnades och hördes hvar för sig.
 
1o Oskara Lovisa Jonsdotter: afgaf muntlig berättelse till innehåll öfverenstämmande med en af henne så lydande attest. [no 4]
 
Wittnesmål i slagsmålet som hände den 3/10 j mällan Christina Carlsdotter och Maria Cattharina Sundberg, jag Oskara Lovisa Jonsdotter War jmmom Jon Petter Kjälstens boningar, när Maria Cattahrina Sundberg kåm jnn till Christina Carlsdotter; Så helsade Christina Carlsdotter gu sine på den som jnte helsar sade hon åt Mari Sundberg, j dät samma som hon helsade så stampade Maria Sundberg i gålfvet och svor i en ed och j det samma så skuffade hon till Christina Carlsdotter, så hon slog backlänges emot spiselmuren och gaf Christina Carlsdotter flerfalldiga boffningar och svordomar, och under samma tillfälle så war Maria Sundbergs dotter med och hon fattade tag i sin moder och bad att hon jcke skulle göra på dätta wis men hon slog lika wäl, men när hon har jort dätta så gick Mari Sundberg ut. och efven gick Christina Carlsdotter ut efter och ropade efter sin man att han skulle kåmma hem eljest så slår Maria Sundberg i gäl mig, och j dät samma så gick Maria Sundberg hem till sin bostad. och stragst där äfter så gick jag Oskara Lovisa Jonsdotter ner till Mari Sundbergs och sade till hänne såg jnte du hur jag winkade åt dig och sade att du skulle låta bli hänne. Då svarade Mari Sundberg dät såg jag nog, men gud gifve att du har waritt ute så skulle jag ha knösatt kjäring, och widare så hörde jag jcke mer häller såg mera om den saken
Teknat af Oskara Lovisa Jonsdotter
Från Fångö Grufva 3/10 1855
 
med tillägg allenast, att witnet icke kunnat bestämma antalet af de skuffningar svaranden tillfogat målsäganden, ej eller om målsäganden af våldet erhållit blånad. Dock visade målsäganden sednare på dagen vitnet att hon hade märkt en blånad på hvarje arm.
 
2o. Johanna Olofsdotter: har intet upplysande att berätta.
 
Uppläst och erkändt; Fordrade vittnena ersättning för inställelsen, under uppgift, att de hade 2 3/4 mil till tingsstället.
 
Åklagaren yrkade att svaranden måtte med ed från tillmälet sig värja:
Se no 45.
 
sommartinget 1856 ? 45, 12 juli
Utslag, afsagdt den 12 Juli 1856
Genom hustrun Oscara Lovisa Jonsdotters och Anna Henriksdotter edeliga berättelser, jemförde med hvad svarande hustrun Maria Catharina Sundberg erkänt samt under ransakningen i öfrigt inlupit, finner Häradsrätten Maria Catharina Sundberg lagligen öfvertygad att vid åtalade tillfället hafva utbrustit i svordom samt målsäganden Christina Carldotter våldsamt skuffat, så att skäligen kan antagas, att Christina Carlsdotter deraf erhållit de sedermera synte åkommor eller en blånad på hwardera armen;
 
Och pröfvar Häradsrätten full.. samt i förmågo af 3 Kapitlet 1 ? och 35 Kapitlet 2 ? MB lagligt fälla Maria Catharina Sundberg att böta: för svordom 16 sk hälften till åklagaren och hälften till Gryth sockens fattige, samt för slagsmålet en rd 16 sk, allt bco, till treskiftes emellan kronan, tingslaget och åklagaren;
 
Skolande Maria Catharina Sundberg derjämte ersätta Målsägandens inställelsebesvär och kostnad i målet med fem rd samt till hvardera af vitnena Anna Hendriksdotter, Oscaria Lovisa Jonsdotter och Johanns Olofsdotter för deras tingsuppwaktning utgifva två rd bco, jemte lösen för detta Häradsrättens beslut, i händelse vitnena den dem nu tillagde godtgörelse ej godvilligt utbekomma. (Besvärshänvisning)