NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-22
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-22
Skrivet av: Sven-Erik Johansson skrivet 2005-11-22, 16:52
Hejsan Gunnar
Roligt att höra en man med sunda ideer. Den Johan Eriksson du nämner kan jag inte ens hitta. Men det fanns en annan Johan Eriksson från samma område där Kerstin Farm har kopierat exakt vad som fanns i min databas när hon köpte den, nämligen: Quote Båtsman 1679, Fjärdingsman 1691, Bonde i Sunnansjö, Nordmaling (AC) 1691-1706, 10 sel UNDERSÖK: Vissa anser att Johan Ersson är son till Erik Nilsson på Sunnansjö 1.Detta bör undersökas ytterligare.Varför tog han i såfall ej över faderns hemman nr.1 när fadern dog 1699 och den i såfall förmodade modern flyttade till annan ort och lämnade hemmanet öde. Detta hemman upptogs sedan av Anders Wimpell utan att Johan Blyg Eriksson överhuvudtaget nämns. Det finns via det innestående arvet till Simon Sandmark indikationer att han kanske är son till Erik Östensson/Margareta Larsdotter i Ängersjö eller varför inte Erik Olofsson i Hyngelsböle.Åldern vid döden 1713 har här en stor betydelse.
Johan Ersson var under en tid båtsman med båtsmansnamnet Blyg.Han blev sedan bonde i Sunnansjö och förekom 1691-1706. Johan Ersson blev 1691 fjärdingsman
AGN1692,25/8,§10: Emellan Olof Eriksson och Olof Sjulsson i Hyngelsböle och Fjärdingskarlen Per Samuelsson i Ava likviderades över durschmarsch gärden, då det befanns dem för sin gärd böre njuta - 19 daler 9®ˆ öre och som de av honom inte uppburit i betalning ,utan vill sätta dem i betalning sin disputorliga fodran hos Johan Eriksson Blyg Sunnansjö, så blev av Rätten för skäligt provat att Per Samuelsson betalar Erik Olofsson och Olof Sjulsson benämnte 19 daler 9 1/2 öre och söker sin skuld hos Johan Ersson det bästa han gitter.Över skjutsen skall en särdeles räkning göras.
AGN1693,27/3,§12: Befallningsman Johan Larsson krävde Fjärdingskarlarna i Södra fjärdingen av Nordmalings socken Johan Eriksson i Sunnansjö på 1691 års ränta 15 daler 9 öre kmt som flyter därav att Johan Ersson fått befallningsman Erik Crusells kvittens på 1139 daler 8 öre kmt vara i oktober 1691 levererade och i en pung införseglade, men då penningarna skulle uttagas och avräknas var där intet mer än 1123 daler 31 öre kmt som häradsskrivaren Mattias Hellman och Hans Resell attesterat. Johan Ersson i Sunnansjö påstod sig gjort full leverering till Crusell och som han hade 37 stycken sexdalers plåtar växlade Crusell plåtarna och skulle lägga vitmyntet i stället, vet så intet huru han remmat in dem i pungen. Fortzepenningar gav jag för det han växlat med mig förmenar att få slippa svara denna rest. Befallningsman Johan Larsson sade att sådant sig intet angår, påstod att fjärdingskarlen måtte honom svara resten och söka sin man. I så beskaffat mål prövade Rätten för skäligt att fjärdingskarlen Johan Larsson med sitt kvittens tillika med befallningsman Johan Larsson söker befallningsman Crusell om bristen och så lagar att han får fyllnaden eller måste Johan Ersson själv för bristen stå och den till befallningsman Johan Larsson betala.
AGN1693,27/3,§13: Befallningsman Johan Larsson anklagade fjärdingskarlen Olof Larsson i Brattfors, Per Samuelsson i Aspeå och Johan Eriksson i Sunnansjö för treska att de till den .. april 1692 intet är inkommna till Härnösand att leverera Cronoräntan ifrån sig efter order såsom andra i Landet där igenom han måste hava stort besvär och sädeles leja arbetare för deras ränta.Så ehuruväl dessa fjärdingskarlar ville sig ursäkta med det svåra föret då vara kunde likväl sådan ursäkt skattas för giltig, utan som de alldeles uteblivit och ingen försorg dragit om sin levereing, det liväl fjärdingskarlarna i de andra socknarna i landet gjort, ty dömdes de att betala i arbetslega 2 daler 8 öre kmt och derhos för stämmnings försittande att plikta vardera 3 daler smt efter det 33 Cap.Tingsmåla Balken LL, gör 9 daler smt till treskiftes
AGN1693,27/3,§31:. Befallningsman Westman anklagar i lika måtto fjärdingskarlarna Nordmaling Per Samuelsson i Aspeå, Johan Eriksson i Sunnansjö och Olof Olofsson i Brattfors att de intet öre förekomme till Härnösand förleden höst att leverera Räntan den 29 september.Hur de likväl var stämda till den 14 september påstod att de sig sådant plikta måtte. Fjärdingskarlarna sade att de i god tid inlastad den 4 och 5 september men för motväder skull äro de beliggande under vägen så länge. Befallnings-man mente att det är skett för deras tjära och annat köpmansgods skull och svarade att allmogen måste lända något till penningar att betala sina utlagor med. Befallningsman sade att Per Samuels-son gick i Själa så länge tinget intill den 12 sepatember. Per Samuelsson sade att han måste det göra för sina angelägenheters skull. Länsman frågade om han förmärkt någon försummelse med fjärdingskarlarna. Svarade nej utan då han reste den 6 september till Landstinget, så höllo de på att inlasta godset och sedan hade de ingen i vind. Saken sattes under Nämndens betänkande som sade dem intet kunna fällas till tredska emedan väderleken dem hindrat varför de åtvarnades denna gång.
AGN1693,27/3,§32: Befallningsman Westman anklagar i lika måtto fjärdingskarlarna Nordmaling Per Samuelsson i Aspeå, Johan Eriksson i Sunnansjö och Olof Olofsson i Brattfors att de intet äre förekomme till Härnösand förleden höst att leverera Räntan den 29 september. Hur de likväl var stämda till den 14 september påstod att de sig sådant plikta måtte. Fjärdingskarlarna sade att de i god tid inlastad den 4 och 5 september men för motväder skull äro de be-liggande under vägen så länge. Befallningsman mente att det är skett för deras tjära och annat köpmansgods skull och svarade att allmogen måste lända något till penningar att betala sina utlagor med. Befallningsman sade att Per Samuelsson gick i Själa så länge tinget intill den 12 september. Per Samuelsson sade att han måste det göra för sina angelägenheters skull. Länsman frågade om han förmärkt någon försummelse med fjärdingskarlarna. Svara-de nej utan då han reste den 6 september till Landstinget, så höllo de på att inlasta godset och sedan hade de ingen i vind. Saken sattes under Nämndens betänkande som sade dem intet kunna fällas till tredska emedan vä-derleken dem hindrat varför de åtvarnades denna gång.
AGN1693,27/3,§43: Såsom Kyrkoherden i Nordmaling Herr Peter Arctedius och Länsman Bryngel Eriksson samt Tolvmän och allmogen hos Högvälborne Herr Gouverneuren Otto Wellinge angivit Häradskrivare Ivar Grundell för begånget sabbatsbrott att Hans Exellens remitterat till tinget, alltså blev sådant undersökt och efterfrågat av vad grund sådant kunde vara. Länsman Bryniel Ericksson berättade att innan tinget slöts om lördagsaftonen och avkortningsbevisen varit förfrågades efter om någon, inhyses boskapslängd var upprättad och som Tolvmän intet låtit sockenskrivaren uppteckna sådan boskap tillsades de av Häradshövdingen att de skulle upprätta längderna så riktigt att han kunde verificera och underskriva på samma sätt som de andra längderna och icke Cronans uppbördsman därigenom skulle hindras med räkenskaperna. Om söndagsmorgonen reste Häradshövdingen till Kyrkan och då han bad mig fara väl på gården frågade han mig om jag intet ville följa till kyrkan, till jag svarade jag får intet ty Landsskrivaren har befallt mig vara tillstädes medan han håller på och har göra med allmogen. Därpå Häradshövdingen svarade: säg till Häradsskrivaren att han reser i Kyrkan och intet håller allmogen därifrån det jag berättar Landsskrivaren men han svarade, jag dependerar varken av Häradsskrivaren eller dig, fick så jag inte komma i kyrkan, och medan folk var i kyrkan uppbar Landsskrivaren båtsmännens 10:e penningar och upprättades inhyses boskapslängder samma möron Länsman frågade vilka de var som Häradsskrivaren hade göra med under predikan. Svarade Fjärdingskarlen Per Samuelsson i Ava, Tolvmän Erik Eriksson i Lögdeå, Jakob Isaksson i Mo, Olof Larsson i Aspeå, Erik Hansson sockenskrivaren, Per Olofsson i Håknäs, Johan Ersson Blyg, Erik Andersson i Ava, Olof Jakobsson i Brattfors, Per Jonsson i Torrböle, vilka var för sig examinerades. Per Samuelsson sade att han begärde lov av Länsman få gå till Kyrkan då det ringde andra gången i Kyrkan men Länsman vägrade till dess Landsskrivaren gjort från sig och jag levererat brandstodspenningarna, alltså gjorde jag min leverering till länsman och kom intet till kyrkan, varken gjorde jag några levereringar till Landsskrivaren eller hindrade han mig från kyrkan, utan som Länsman har borttappat ett kvittens på båtsmanslönernas tiondepenning, så var Länsmans råd med mig att vi skulle följas åt till Landsskrivaren och begära en annan kvittens de vi gjorde men Landsskrivaren ville inte kvttera andra gången utan blev onder och befallde profossen ha ut mig var på han skjöt mig ut genom dörren. Landsskivaren Grundell sade, när han var färdig att resa till kyrkan, kom Erik Ersson i Lögdeå och Jakob Isaksson i Mo med begäran jag ville taga emot betalning för tryckaretunnan, domkyrkotunnan och barnhuskornet, det jag i förstone vägrade och sade efter ni intet gjort eder levering förrän i dessa dagar så få ni resa till Grundsunda och leverera där. Då begynte de bedja att jag skulle göra dem detta till viljes efter de varit hindrade av tinget, så att de intet hunnit göra levereringen, emedan jag nu satt och skrev kvittenserna för dem, så kom Per Samuelsson med Länsman in och begärde jag skulle giva honom ett annat kvittens på 10:e penningen, det jag nekade till, och som de mig intet kunna kvittera tvenne gånger en post och som han var otidig bad jag profossen ha ut honom. Erik Ersson i Lögdeå berät-tade att han av Landsskrivaren blev tillsagd klarera för domkyrkotunnorna om söndagsmorgonen, eljest hade han väl gått i kyrkan. Boskapslängden var fuller upprättad om morgon biitida men signete var inte underslaget förrän efter predikan i prästgården då vi var tillstädes med. Vid tinget påminde Häradshövdingen om längden och befallde att jag skulle upprätta henne så att han med de and-ra längderna kunde bliva klar, som också skedde. Erik Ersson ville intet tillstå att han bad Landsskrivaren få leverera, utan sade att han blev av honom befallen. Jakob Isaksson i Mo berättade att som de blev ansagda om boskapslängdernas förfärdingande emedan sockenskrivaren dagen för sig försummat, så blev han om morgonen upprättad och skriven i nya länsmansgården,, sedan måste vi göra klart till Landsskrivaren för domkyrkotunnorna, barnhuskornet och tryckryckaretunnan varigenom vi blev hindrade ifrån kyrkan. Per Olofsson i Håknäs måste gå på Vallen om morgonen och göra sig underrättad om boskapen som folket där hade, och den tiden gick Prästen i kyrkan, frågade varför sockenskrivaren icke gjort längderna förr färdig? Svarade att han sig försummat och vart han dagen före kallad för Rätten och där om tillfrågad. Då han sig ursäktade där med att han var sjuk, och Häradshövdingen sade honom vara drucken, då han förmanades skaffa längderna färdig. Länsman Bryniel Ersson tillstod att sockenskrivaren var drucken då han blev framkallad och kunde intet göre besked för sig. Per Olofsson frågades om han icke bad Landsskrivaren få gjöra levereringen? Svarade nej, utan blev befallen och måste de ändå låna penningar därtill, därtill Landsskrivaren sade att längderna blev färdiga bittida om morgonen och samme de nu till nog med dem då jag befallte de skulle gå till Häradshövdingen med dem. Strax kommo de tillbaka och säga Häradshövdingen vill intet taga emot dem utan bad oss leverera dem till Häradsskrivaren att de kunna skrivas under tillika med de andra längderna. Olof Larsson i Aspeå är intet tillstädes utan hemma sjuk. Sockenskrivaren Erik Hansson berättade att om lördagsaftonen ............ han längderna, om söndagsmorgonen fick han först underrättelse av Tolvman och sockenprofossen Anders Hermansson som efterfrågat boskapen på Vallen, då han skriver en längd färdig innan folket gick i kyrkan, går så med henne till Landsskrivaren i gamla länsmansgården, sedan en längd var färdig följde jag sockenskrivaren ill Landsskrivaren, då han befallde sockenskrivaren strax skriva färdigt tvenne exemplar till det han gjorde in uti Landsskrivarens stuga. Frågades varför Per Olofsson icke gick i kyrkan strax första längden var färdig. Svarade att han hade säl taxan att klarera och som kyrkovärdarna höll på betala deras kyrkotionde, så dröjdes det och gick tiden ut, så att de inte kommit till kyrkan. Landsskrivaren Grundell sade att intet nödgade han dem till någon leverering utan som de voro tillsagda att komma till Grundsunda, så begynte de bedja jag skulle släppa dem där hemma och låter dem klarera, men jag nu betjänt dem däruti ville de så löna mig. Johan Ersson Blyg inkallades och frågades varföre han icke gick i kyrkan om söndagen efter tinget. Svarade att han hade brandstodspenningar att leverera. Frågades till vem, svarade till Länsman. Frågades varför han icke dröjde till efter gudstjänsten? Svarade att länsman fodrade så. Länsman sade att Landsskrivaren fodrade så strängt på, att han måtte görat. Landsskrivaren sade att Länsman hade fått order tillförende att uppbära och klarera, det han dagarna tilförende kunnat göra. Erik Andersson i Ava frågades varför han icke gick i kyrkan? Svarade att han var i kyrkan, och kom dit rätt som Prästen gick på predikostolen. Per Jonsson i Torrböle och han fölgdes åt. Frågades varför de kommo så sent? Per Jonsson sade att han skulle lämna kyrkovärdarna penningen till sin klarering därför dröjdes för honom sedan boskapslängden var färdig. Olof Jakobsson i Brattfors sade sig kommit i kyrkan strax efter prästen var gången på predikostolen. Frågades varför han kom så sent? Svarade att kyrkovärdarna skulle ha lite penningar av honom att klarera kyrkotionde med till Landsskrivaren. Tolvman Erik Johansson i Baggård sade att han kom i kyrkan när välsingnelsen lästes vid slutet av gudstjänsten. Frågades varför han kom så sent? Svarade att om morgonen hade han att göra med boskapslängden, och sedan blev han befalld av Landsskrivaren taga vara på lösdrivaren. Frågades om han fick några lösdrivare? Svarade att sedan han skaffat dem till Landsskrivaren skötte han intet mera om dem. Profossen Isak sade att det var långt före än folket ginge i kyrkan. Tolvman Abraham Tobiasson i Gräsmyr sade att han kom i kyrkan rätt som Prästen var kommen på predikostolen och dröjde intet i länsmansgården sedan boskapslängden var färdig gjord. Tolvmän frågades huru de äro komne att göra om sådan klagan till Högvälborne Herr Governeuren över Landsskrivaren att han tagit dem till att upprätta boskapslängden under predikan, som dock ingen sanning är utan de nu måste tillstå att längden var färdig innan kyrkotiden var? Svarade att de aldrig givit sitt samtycke till sådan klagan. Visste aldrig av sådant för än Länsman höll på om detta en gång eller två i sockenstugan och Kyrkoherden lyste på av predikstolen att vi skulle komma i sockenstugan då han uppläste dessa klagogrunder, på dem vi oss litade förstå kunde, ger ej hellre vårt samtycke till sådan klagan. Länsman uppviste en annan attest som Tolvmän utgivit, att de samtyckt till klagepunkterna, den de också nekade till. Sade sig av Kyrkoherden och Länsmannen vara förledda. Härpå sattes saken under Nämndens betänkande som stannade i detta slutet, att emedan varken Landsskrivaren Erik Grundell har bort hindra Länsmannen eller de andra ifrån kyrkan ej eller Länsmannen och de andra låta sig hindra av Landsskrivaren skattas de alla efter brottsligheten och fördenskull som Landsskrivaren Ivar Grundell, Länsman Bryniel Ericksson, Erik Ersson i Lögdeå, Per Samuelsson i Aspeå, Jakob Isaksson i Mo, Per Olofsson i Håknäs, sockenskrivaren Erik Hansson, Johan Ersson Blyg och Johan Ersson i Baggård uteblivit ifrån kyrkan om söndagen den 28 februari 1692 och sig andra sysslor företagit, som oanständigt varit under gudstjänsten att förrätta, så dömas de saker till sina 40 daler smt vardera i anledning av 1, 4 och 11 punkten uti Congl.Maj.Stagda om Sabat brott. Per Jonsson i Torrböle, Olof Jakobsson i Brattfors, Abraham Tobiasson i Gräsmyr och Erik Andersson i Ava som intet är för kommein till kyrkan än Prästen var gången på predikstolen plikta med en daler smt var efter den 1 punkten i samma stagda, vilka böter fördelas mellan kyrkan och de fattiga efter 13 punkten. Vad de andra klagepunkterna anbelangar som emot Landsskrivaren är hos Gouverneuren insiunerade lämnas vederbörande dem emot varandra lagligen att utföra.
AGN1694,26/2,§7: Befallningsman Välbetrodde Olof Westman anklagade följande för treska och ovålighet att inleverera tionde Jon Olofsson i Brassebacka, Mårten Nilsson i Nyåker, Kjell Nilsson i Hörnsjö, Herman Mårtensson iToböle, Olof Jakobsson i Långed, Olof Eriksson i Ängersjö, David Tomasson i Norrbyn, Esbjörn Abrahamsson ib., Lars Johansson i Bredvik, Johan Eriksson i Sunnansjö, alla dessa hava inlevererat ogista, otint säd och mycket slö säd, begärde att de för sådant plikta måtte sig själva och andra till varnagel. Johan ersson i Sunnansjö ville sig så väl som de andra ursäkta, men som kyrkovärdarna intygade dessa funnit felaktiga ty gjordes det saker till vardera sin, 3 daler smt efter 4 punkten i Uppbörds Ordinatien gör 30 daler smt till treskiftes.
AGN1694,26/2,§13: Befallningsman Johan Larsson Hammarberg genom sin utskickade Olof Berg krävde fjärdingskarlen Olof Jakobsson i Brattfors 66 daler 25 öre kmt efter en ingiven räkning. Olof Jakobsson nekade till denna rest, sade sig på egna och socknens vägnar, hava att fodra av Befallningsman Johan Larsson 44 daler efter Landsskrivarens utredning och slut. Och som Befallningsman Johan Larsson, jämväl på förra ting varit för Rätten med denna fjärdingskarl då de blev remitterade med sina räkningar till Lands Cammaren alltså låter Rätten bero vid slut. På lika sätt är det beskaffat med fjärdingskarlen Johan Eriksson Blyg emedan de stridiga är om Cronans Räntors utredande och uppbärande efter jordetalet
AGN1696,6/2,§15: På befallningsmans begäran rannsakades över innestående rest detta tingslag för år 1695 efter en angiven restlängd -Johan Eriksson i Sunnasjö 3 daler. Intet tillstädes, pliktar 3 daler smt, i pant är satt 2 st getter
AGN1700,27/8,§13: Jonas Mårtensson från Armsiö som söker tillstånd få upptaga efter Öde Olof Mårtenssons(ANM:borde vara Olof Mattsson) hemman i Agnäset Crone. Satte för sig i löfte Påhl Påhlsson i Agnäs, Johan Mårtensson ibm. Johan Ersson i Sunnansjö och Per Svensson i Sörbyn, att han hemmanet med flit skall upphävda och intygade Ländsman Bryniel Ersson att dessa antaget löfte, varför hemmanets beskaffenhet undersöktes och befanns av tillförne hållna ransakningar att det år 1698 och 1699 legat obärgat, jämväl intygades att det även innevarande år 1700 legat Öde. Och ehuru väl detta hemman varit brukat de föregående åren är det likväl illa förestått och vanbrukat, varför husen nu är alldeles förfallna, åkern skoggången, ängen ävenså, gärdsgårdarna förfallna. Under Byn är god fångskog, gott mulbete, men inga andra lägenheter. I vilken beskaffenhet Härads Rätten prövade detta hemman intet kunna upprättas ifrån Ödesmålet under 3 års frihet. I lika måtto söker Olof Tobiasson från Gräsmyre ( Gräsmyr ) få upptaga Anders Mattssons hemman i Hörnsiö ( Hörnsjö ) som Crone är, sättandes för sig i löfte fadern Tobias Jonsson i Gräsmyre och Jöran ( Göran ) Simonsson ibm. vilka efter Olof Olofssons i Brattfors bevittnande försäkra att han bemälda hemman med flit skall upparbeta ifrån Ödesmålet, varför hemmanets beskaffenhet undersöktes och det befanns av förra årens ransakningar att detta hemman legat Öde åren 1697 -99, jämväl intygades att det även innevarande år 1700 legat Öde, varigenom husen till större delen är förfallna, åker och äng skog-gångna, gärdesgårdarna förfallna, som Ländsman och Tolvmän synat och betygar. Under Byn är god fångskog, ringa fiskevatten, gott mulbete, ett litet kvarnställe. Alltså synes detta hemman intet kunna upprättas under tre års frihet.
AGN1701,23/2,§12: Johan Mårtensson (ANM:borde vara Jonas Mårtensson) från Armsjön som söker tillstånd att upptaga ifrån Öde Olof Mattssons hemman i Agnäs Crone. Sätter för sig i löfte Pål Pålsson i Agnäs, Johan Mårtensson ibm., Johan Mårtensson (ANM:borde vara Johan Ersson) i Sunnansjö och Per Svensson i Sörbyn, att han hemmanet med flit skall upphävda, och intygade Ländsman Bryngel Eriksson att dessa antaget löfte, varför hemmanets beskaffenhet undersöktes och befanns att det gammalt Crone är som tvenne bröder Olof Mattsson och Johan Mattsson var efter annan bebott, men i den svåra missväxttiden övergivet för fattigdomens skull. Då en benämnd Nils Johansson det emottaget men strax gått därifrån, som skedde år 1698 då det åter blev Öde och sedan Öde legat år 1699 och 1700. Husen är alldeles förfallna, Åkern skoggången, Ängen ävenså, Gärdesgårdarna förfallna. Under Byn är god fångskog, gott mulbete, men inga andra lägenheter. I vilken beskaffenhet Härads Rätten prövade detta hemman intet kunna upprättas under 3 års frihet.
AGN1702,1/3,§12: I saken mellan Per Mattsson i Nyåker kärande och Johan Eriksson i Sunnansjö svarande, angående betalning för gjord tjänst hos Morfadern Mårten Nilsson som tvistas om, är detta Rättens Dom: Mårthen Nilsson i Nyåker har uppfött sin dotterson Pehr Mattsson och har sedan Morfadern tjänat intill år 1695, då Mårthen Nilsson skiftar bo ifrån sig mellan barnen, varefter Pehr Mattsson tog emot hemmanet jämte det gamla folket att förestå, blivandes honom lagt i betalning för sin gjorda tjänst 30 dr. kmt. av Husen och en Ko för 10 daler kmt. Nu föregiver han Kon vara störtad och hemmanet Crone, vill alltså njuta sin vedergällning av någon annan sin Morfaders Mårthen Nilssons egendom, som svågern Johan Ersson hos sig har. Men medan Pehr Mattsson på det sättet är kommen till hemmanet att han det gamla folket skulle förestå, då han också boskapen emottagit, och det intet efterkommit, utan de måst bege sig till Mågen Johan Ersson med sin lilla övriga egendom, som i det knappaste kan förslå till deras uppehälle, så kan Rätten intet pålägga Johan Ersson att göra till Pehr Mattsson någon annan betalning än den han en gång vederkom.
AGN1703,9/3,§21: Olof Larsson och Jacob Larsson i Örsbäck som nästföregående Ting den 21 Augusti 1702 blev pålagda att vid detta Ting uppvisa en så fullkomlig lista på den Olof Mikaelssons egendom som de vid hans död i hans Bo funnit, att de samma lista med Ed kunna bestyrka intet något med deras vetenskap vara undandolt, kommo nu för Rätten och en lista på bemälda egendom inlade, den de på berörda sätt vill besvärja. Men härvid påmindes av Per Larsson i Långed såväl som av Per Mikaelsson i Brattfors att Olof Michelssons oäkta dotter Karin som varit hos Fadern, lär ha något att berätta varför hon inkallades, som intygade att när Fadern ligger sjuk säger han till henne var han gömt sina penningar, nämligen under stor Karet i kammaren, vilka penningar han bad mig att ta till mig och för ingen annan uppenbara än för Jacob Larsson Öhrsbäck, han lär inte vara så samvetslös att han icke giver dig halvparten med sig, eljest lära de intet stort unna dig ärva. Så snart Far var avliden en morgon Annan dag Jul, söker jag efter penningar dem jag finner i golvet under Karet i tvenne pungar och gömmer i Dyngkasan, som ..... Jacob Larsson där var stadder och han fått av mig en rulla Tobak och 2 klimpar Smör, frågar han mig om jag intet hade något mera i synnerhet penningar, då bekänner jag att jag hade penningar. Vilket var om Tredjedags morgon. Går så efter den ena pungen i Dyngkasan, som var igenbunden med rött band och (han) får honom, den han gick i sin bod med och lade i kistan. I detsamma ringde det tredje gången i Kyrkan. Pungen var så stor som en mans knytnäve. Den andra pungen hade jag aftonen före burit till Klåckaren Mårthen Pehrsson att gömmas. Men klagar att som hon på ingetdera hade vittnen, så vill de intet tillstå sådant, i synnerhet över Jacob Larsson att han på Kyrkovallen förliden Söndags henne överfallet och dragit, viljandes ha henne in i Prästgården. Jacob Larsson i Öhrsbäck svarade härtill att Karin berättar på honom en stor osanning. Tobaken tillstod han sig bekommit i betalning av Karin för 6 mk. kmt. som Karin var honom skyldig och Smöret togs till begravningen. Karin nekade sig någonsin fått av Jacob Larsson några sex mk. penningar, var han gjorde av Smör-styckena vet hon intet, emedan hon strax sjuknade. Jacob Larsson frågades vad han ville med Karin i Prästgården, efter han drog henne så på Vallen och ville ha henne där in. Svarade att som Prästmor sagt med henne intet vara rätt beskaffat, så ville han ha henne in i Prästgården att Mor skulle få tala med henne. Pehr Larsson begärde att det skulle ad notam tagas att Jacob Larsson och Olof Larsson undandolt 40 Caroliner, som de bland Olof Michelssons egendom själva funnet och sig emellan uppdelat, men de andra arvingarna bortdolt. Olof Larsson måste tillstå att han hittat på dessa 40 Caroliner i en säng ibland skinnen och annat skräp, som Jacob Larsson och han uppdelat sins emellan, det Jacob Larsson och måste tillstå, men ville skjuta skulden på Olof Larsson att det intet blev sagt för de andra arvingarna. Pehr Larsson påstod och begärde att som han för sina barn är dömd betala i Olof Michelssons gäld till Umeå Borgaren 35 daler kmt. och intet något av egendomen uppburet, och Olof Larsson med Jacob Larsson så egenvilligt handlat med egendomen, de också måtte bli ålagda till dessa 35 daler kmt. svara och hans barn slippa den gravation. Nu uppvisade Pher Larsson en Tingsdom av den 30 Augusti 1679 på sex Rdr. som Olof Larsson är dömd till Olof Michelsson betala för 3 bortdolda Rdr. pungar, tillhopa med Svärmodern och Svärfadern i Öhrsbäck, förmenandes ännu samma Rdr. vara obetalda. Men Olof Larsson sade dem för längesen betalda, varpå Pehr Larsson fordrade bevis, som Olof Larsson sade sig nu intet ha vid handen. Pehr Michelsson i Brattfors uppgav sig i Socknen uppburit på Olof Michelssons gäld hos Lars Svensson i Levar 9 daler kmt., Håkan i Djupsjö 15 daler kmt., Johan Blyg 6 daler., av Olof Larsson i Bergsjö 4 daler kmt., Nils Persson i Öre 3 daler 16 öre kmt., av Samuel Hermansson i (Sunnansjö) 3 daler kmt. som gör tillsammans 40 daler 16 öre kmt.
AGN1703,9/3,§31: I saken mellan Simon Sandmarck kärande och Johan Eriksson i Sunnansjö svarande, angående skuldfordran som tvistas om, är detta Rättens Dom: Det fordrar Simon Sandmarch av Johan Ersson 14 daler 12 öre kmt., flytande av innestående arv med expenser. Så alldenstund Johan Ersson intet kunde undfalla skulden, utan måste tillstå, så dömdes Johan Ersson dessa 14 daler 12 öre kmt. att betala, med 2 daler 8 öre kmt. i expenser.
AGN1707,18/3,§6: Nils Eriksson i Sunnansjö - Östen Eriksson (ANM borde vara Johan Eriksson) ibm. ang. betalning för 13 lass brukning. Nils Ersson har våren 1706 övertaget Cronohemmanet av Nils Andersson.
AGN1707,21/10,§24 sammandrag: Bef.man Olof Westman angav sig försport några Älgedjur vara fällda på Hummelholms skogen om Vintern år 1706. Hummelholms borna nekade. Isak Mattsson från Mjösjön framkallades och vittnade på Lars Olofsson från Armsjön, Johan Mårtensson från Agnäset, Pål Pålsson ibm. Mårten Jonsson ibm. Erik Eriksson i Hummelholm berättade ? Anders och Per Persson i Hummelholm vittna? Johan Olofsson i Hörnsjö och Johan Mårtensson i Agnäs. Lars Olofsson i Örträsk, Håkan Eriksson ibm. Johan Mattsson i Bastuträsk, Nils Johansson i Bjärten, Olof Larsson i Bergsjön, Mats Hendriksson i Brattsbacka. Per Ersson Bjurs Hustru, Johan Eriksson i Sunnansjö, Johan Johansson i Orrböle. Anders Mårtensson i Nyåker angavs. Per Mattsson i Nyåker och Israel Mattsson i Mjösjön. RESOLUTION: Alldenstund Johan Mårthensson i Angnäset, Jon Mattsson ibm. genom sin Son Påhl Påhlsson ibm, Johan Olofsson i Hörnsjön, Johan Olofsson i Orrböle, Johan Johansson i Orrböle, så vida äro övertygade genom Lars Erichssons, Anders Pehrssons och Pehr Pehrssons i Hummelholm Edliga bevittnande att de måste tillhållas ha fällt fyra stycken Älgdjur kring Mattsmäss-tiden år 1706 på Humelholms skogen, i viken beställning Johan Erichsson i Sunnansjö, Matts Mattsson i Mjösjö och Isak Mattsson från Mjösjö så vida sig inlåtit att de jämväl uppburit sin lott och andel i Kött och hudar, allt efter övertygan. Fördenskull som sådant Älgdjurs fällande med Bössa och skidor jämväl på denna orten är förbjudet av överheten år 1681, alltså dömmes dessa bönder att plikta för vartdera Älgdjuret 50 daler smt. som gör för fyra 200 smt. efter den 9 § i Kungl. Majts. Stadga om Jakter och Djurfång år 1664. Och var de ville ha flera lagare (deltagare) sig till lindring, kan de själva söka (dessa).
AGN1709,5/3,§35: Samma dag inlade Lands skrivaren välbemälde Ifwar Grundell ( Ivar Grundel ) en Restläng på Allmogen av Arnäs och Nordmalings Pastorater från 1695 till 1705? nu ?, varpå fanns uppförd Boskap och annan Pant, som nu vederbörande till inlösen blev uppbjuden, eftersom på längderna skrivs och bliva följande dömda att plikta för stämning för fullgörande? vid denna ??? förliknings, Nämligen -Johan Ersson
DB1699: Lät Johan Ersson Sunnansjö meddela att svärfadern Mårten Nilsson med sin hustru testamenterat honom all sin egendom,emot skötsel och underhåll.
Med alla stavfel och koder. Ingen källa anges. För alla som har min databas är det bara att gå in och kolla och ni ser allt till minsta punkt.
Det finns massvis med sådana kopieringar på Kerstin Farms hemsida utan att databas Kråken har angivits som källa en enda gång. I detta fallet är databas Kråken en orginal källa för hela denna samlade information och som ursprungligen fanns samlat enbart i Databas Kråken.
Jag återkommer senare med ett mera teoretisk resonemang på ett övergripande plan.
En trevlig tänkande dag önskar Sven-Erik Johansson