NULL
Skriv ut sidan - Snipp, Snapp, Snorum, Hej Basalorum!
Anbytarforum
Titel: Snipp, Snapp, Snorum, Hej Basalorum!
Skrivet av: Göte Ingelman skrivet 2002-11-28, 11:40
SNIPP, SNÄPP, SNORUM, HEJ, BASALORUM.
Den här ramsan påstås vara en gammal dansk barnramsa, som i generationer varit på många svenskars läppar. Däremot känner säkert inte alla till, att ramsan gett namn åt några delvis ännu bevarade boplatser och gårdar inom Myrheden och Jörn i Västerbottens inland. Enligt bekräftade uppgifter, blev alla fem platserna krononybyggen. Länsstyrelsens tillstånd att bryta mark till nybyggena är daterat den 16 februari 1836. Något år tidigare hade man börjat bryta järnmalm i Näsberget intill Byske älv uppströms Myrheden. Bolaget sökte och fick tillstånd för två masugnar, och behövde mera arbetskraft, men området hade få bosättare på lämpligt gångavstånd. Gruvbolaget, som i handlingarna beskriver sej som ”Intressenterne uti Näsbergs Jernmalms anledning” sökte då tillstånd för några nybyggen, för att få folk att bosätta sej i grannskapet och säkerställa det ökade behovet av arbetskraft. Gruvdriften blev emellertid inte så långvarig som man hade räknat med. År 1840 fanns 7 familjer antecknade vid ”Näsbergs grufva”, förutom några ungkarlar. I kyrkböckerna står inte om de kom från bolagets nybyggen eller var inhysingar hos övriga familjer. Tio år senare, 1850, var endast en familj antecknad vid gruvan. Nybyggena såldes så småningom till brukarna, eller till andra privatpersoner. För att få anlägga ett nybygge på en kronoallmänning, som det här var fråga om, måste man företa syneförrättning för att få ett godkännande av området och den nya boplatsen. Kronolänsman Olof Bjuhr från Norsjö och två nämndemän, jämte två bolagsmän, Carl Olof Furtenbach och Eric Lundström, ordnade den saken i det väglösa landet. I syneprotokollen står inte vem av männen som gav namnförslag på avstyckningarna, men någon av dem kände troligen till den danska barnramsan och ansåg enligt hörsägen, att om det fanns så ”tokuta” människor, att dom ville bosätta sej så långt från all annan bebyggelse, då skulle dom också få ”tokuta”, eller lite roliga namn på sina boställen.
SNORUM ligger på södra sidan om Byske älv, sydväst om Myrheden. En ”norrländsk bit” därifrån ligger utgrävningsfältet Garaselet. Snorum ligger bokstavligen vid världs ände, och kommer man väl dit, måste man sno om - Snorum? Stället har inte varit bebott sedan 1930-40 talet, då Snorums-Kalle bodde där, och naturen har nu återtagit dom gamla åkerlapparna. Så sent som 1970, kunde man se resterna av den ihoprasade bagarstugan på gården. Vägskylten är numera borta, och endast en riktig stigfinnare kan ta sej dit och hitta husgrunderna.
BASALORUM kan man fortfarande komma till ganska lätt tack vare en skogsbilväg. Det bostället ligger 2½ km norr om byn Hej, men det står också öde och överlåtet åt naturen med vitmossa och kråkbärsris på gårdstunet. Det finns anteckningar i kyrkböckerna som visar, att BASALORUM blev öde redan i slutet på 1850-talet, då den första inbyggarfamiljen flyttade till Norge. I närheten av platsen där den gamla husgrunden legat, står idag en jaktstuga, och till den kan man komma med bil. Enligt uppgift kommer intresserade ortsbor att sätta upp riktiga skyltar till Basalorum. Nu hittar man dit tack vare en enkel skylt fastspikad på en björkstam vid landsvägen förbi byn Hej.
SNIPP och SNAPP är nära grannar. Dom nybyggena ligger ett par mil norr om Jörn, öster om Myrhedevägen. Snipp blev öde så sent som 1956. Hus och åkrar låg på sin tid vackert belägna högt uppe på Snippberget. Alla gårdar och bosättningar i ramsan, fick för frostens skull, den högsta möjliga placeringen i terrängen. Det sägs, att potatis och korn aldrig frös bort i Snipp, och om det en vinterdag var 20 grader kallt där uppe, var det ofelbart 35 grader nere i myrlandet kring Myrheden. Den timrade manbyggningen på Snipp revs ner, och övriga byggnader fick också skatta åt förgängelsen. Nu syns inte mycket av den tidigare öppna åkerjorden, som under 1920 - 30 talet, enligt uppgift, födde 8-10 kor och 3 hästar, och därtill 25 får och övriga småkreatur. Det berättas, att man under välmaktens dagar på 1920-talet kunde ge sej iväg till Myrheden med upp till 40 kg smör i mesbördan. Det berättas också, att den sista kvinna som bodde på Snipp, en hushållerska åt ägaren, inte gått ända ner till landsvägen en enda gång på 17 år. Den första gång hon gjorde det, om historien är sann, var ett måste, för då gällde det skärmbildsundersökning nere i Myrheden. Här kan man tala om att älska naturens stillhet i skog och mark. I mitten på 1950-talet hölls auktion på hemmanet och lösöret på Snipp. En stor skara hugade spekulanter kom dit, och antikviteterna gick till höga missionsauktionspriser, men hemmanet däremot, med sina, enligt obekräftade uppgifter, minst 600 hektar skogsmark, klubbades bort för endast 9.500:-
HEJ och SNAPP är dom två återstående i ramsan, och dom är fortfarande bebodda. SNAPP är en prunkande trädgård inne i skogen. 1992 föddes den sjunde generationen i släkten Karlsson som då fortfarande ägde Snapp. Gårdshusen var vid mitt besök reparerade och i gott skick, och åkertegen närmast boningshusen i hävd. I slutet på 1990- talet då anteckningarna och besöken på ort och ställe gjordes för den här krönikan, stod Snapp, enligt sagesmännen, som sommarviste och vintersportort för den Karlssonska familjens medlemmar.
HEJ slutligen, är den enda av nybyggena som med tiden blev en verklig by. 1995uppgavs byn bestå av c:a 10 personer i fem hushåll. Rödmålade hus med vita knutar står på ömse sidor om den allmänna landsvägen, och vid vägskylten går skogsvägen in mot Basalorum. En pensionerad piskställning står vid vägkanten som hållare för byns gemensamma postlåda och affischplank. Botaniseringen i den gamla ramsan Snipp, Snapp, Snorum, Hej, Basalorum, är en följd av forskning, och några långa dagsbesök på dom olika platserna, samt nära släktskap med personer från närområdet. En underbar och omväxlande natur möter besökaren i dessa historiska marker, med luft mättad av myggsurr och barrskogsdoft. Göte Ingelman