Titel: Samisk kultur
Skrivet av: Peter Ericson skrivet 2002-05-23, 01:50
Hej igen iallafall;
Gottlund tar upp Lappalainensläkten. De syns fragmentariskt på andra håll i svedjefinnlitteraturen också. De kan givetvis vara samer (från Finland, isåfall, antagligen, men det ärju inte heller säkert). Men själv anar jag att de är en blind gate i dokumentationen av samer i det som Svanberg kallar mellansverige. Lapptorp finns det emellertid en uppsjö av i Hälsingland, Medelpad, Ångermanland.I söder och norr kallas de ofta lappstugor. Ibland uppläts de på små allmänningsytor på behörigt avstånd från bygden: så att (vanl.) sockenlappen kunde utföra sina 'tvivelaktiga' gärningar där (ex. uppg fr Levi Johansson, sökbart på wwwylmse). Man undersöker i sommar flera såna här ställen i Hälsingland: och själv har jag inventerat och skrivit rapport (tills.m. Magnus Holmqvist o Elisabeth Åberg) om lapptorpet i Fjäl, Hässjö sn (nuv. Timrå kn); d:o i Björås, Nora; d:o Bölen Högsjö. De kustnära samerna blev bofasta främst under perioden ca 1790-1820, varifrån de flesta torpen stammar (Fjäl är fr 1785-86, Björås 1804, men Bölen 1890-tal). Dottern i Bölen, Anna (Nilsdotter) Burgström Kobdock, sed. gift Eriksson; bodde i ett 'lapptorp' i Lövvik, Norastrax N Ångermanälven intill 1966. En bror till henne levde båtbundet som hon, tillverkade borstar och kvastar av kråkris och bytte mot mat i gårdarna längs 'Höga Kusten' gjorde såväl hon som brodern, han å sin sida kring Söderhamn, och han blev sedermera arbetare i Söderfors. Sistnämnda uppgift har jag fått från en äldre renskötare från Burgströms hemtrakter (Nils Nilsson B., Annas far, fiskade kr. sekelskiftet sommarhalvåret på Lungön, ev äv på Alnön, se vid. Westerdahl 1986). Lapp-Anna blev kändis i Nordingråbygden, många gamlingar har berättat om henne liksom om fjällsamernas vistelser. Min mormors bror har en kvast kvar av henne: en kvinna i byn deltog i kråkris-insamlandet på Germundsön. Två familjer drog från hamn till hamn, stannade någon vecka i taget. Kåtastänger hade man med sig... En av far-el mormödrarna kunde inte sova i annat än kåta. Fällsvikshamns kåtaplats är tyvärr halvt över-schaktad: men hågkommen med en skylt. Intresserade härav kan komma till Lappuddens stugby, Nordingrå, efter midsommar och bese min och Friluftsfrämjandets utställning Samerna i Nordingrå. (- ska försöka hålla mina hemtrakter på rätt ställe i fortsättningen!).
Må detta vara mitt slutord i Värmlandshörnan:jag tror man för lättvint gör Värmland till ett samelandskap: enbart skog räcker inte... När man räknar bort samerna gör man det dock också lätt för sig. Hitta samens spår i terrängen är en utmaning också för den skickligaste arkeolog; detsamma gäller för genealogen och historikern då han ska sökas i arkiven. Vi följer Jounis dokumentation med spänning. Värmlands historia är rik nog i sig själv; ex med alla norrutflyttare... Och så finnarna. Vilket annat landskap har förresten en sådan literaturhistoria?