Titel: Samisk kultur
Skrivet av: Peter Ericson skrivet 2002-05-21, 09:38
Hej; Har av tidskäl ej hunnit läsa alla inläggen ordentligt. Men mabo; jag är varken amatör eller fullt utbildad; ty jag avbröt min studiebana efter åtta år med finsk-ugriska språk och kultur (först ungerska, från 1993 så samisk kultur och historia: först som grundstudent, därpå som forskarstuderande och handledare, sedermera som studierektor - vikarie ett år på dåvarande Institutionen för samiska - och som universitetsadjunkt på 75% och sist som bara doktorand med adjunkt/undervisningsjobb på 50% samt sista terminen enbart handledarskap till den eminente Johan Carlzon: nämner namnet, ty han lär låta tala om sig. Mina handledare har varit Roger Kvist (mas, lysande historiker), Mikael Svonni (stringent sociolingvist) samt Per Frånberg (Grand Old Man på Umeå universitet, varit med från starten: dessutom ångermanlänning av ohejdad vana!). Bland lärarna sågs Peter Sköld (Sedermera DDB), Nils Arell, Marianne Liliequist m fl. Av privata skäl hoppade jag av forskarutbildningen braprecis mitt i. Hade haft fina amerikanska antropologer som Wheelersburg, DuBois och den numera svenske David Gaunt som lärare; men kunde alltså ej fortsätta. När jag fick jobb som samisk antikvarie och projekt-ledare på Länsmuseet i Härnösand sep 1998, dövades dock längtan att fortsätta med avhandlingen. Nu hoppas jag kunna uppta dessa studier; men så som jag ynglat av mig, lär det inte bli aktuellt än på några år. Min syssla är dock så snarlik forsking (skulle hävda att den t o m är det: är betrodd att utreda frågan om sedvanerätten i ett omtvistat vinterbetesområde).
Jag har alltså sedan sep 1998 jobbat som projektledare för ett tiotal olika varandra avlösande projekt på Länsmuseet Västernorrland. har arbetat med uppdrag i alla norrlandslän utom Dalarna (JA! jag räknar landet norr om dalälvarna till Norrland!!).
Jag beklagar djupt om det inte framgår att jag har några års akademisk drillning bakom mig; men kanske prioriterar jag för mycket förståelsen för en bredare publik i det som jag skriver. Universiteten håller enligt min mening på med på tok för mycket struntviktigt. Jag kommer inte att ange källor i detta forum: den som ifrågasätter mig, hänvisas till mina rapporter. Om jag nu låter så ovetenskaplig i mabos egenpåtaget respondistiska ögon; så kan det också bero på att jag senaste åren sysslat rätt mycket på populärvetenskap, och med att på ett pedagogiskt och lättsmält sätt skildra de senaste årens rön. Därvidlag har jag vant mig av att överlasta varenda mening med parenteser eller noter där horder av traderare namnges rad på rad. Kanske är mabo ej så bevandrad i det samiska eller i dess samspel med den agrara omgivningen , det skulle jag kunna tänka mig. Idag känns det ytterligt befriande att inte vara akademiker ut i fingerspetsarna. Skulle vilja starta något liknande hälsingeakademin fast för Medelpad/Ångermanland... Kanske kan vårt (Pierre Åhr?ns och mitt tilltänkta och nu 20 juni startande Forum för sydsamiskt nätverk bli en plattform därtill?).
Kanske är det också min sant tvärvetenskapliga skolning som får mabo att tveka om jag kommer direkt från gatan eller ej (har ä v e n skolning från Gatans universitet, precis som Majakovskij); samisk kultur och historia är ett ämne som inte går att studera med skygglappar. Tvärvetenskap måste till, bra dock att ha en bas i en riktigt disciplin, dock... Min är historia. Men jag är mer samevetare än historiker, det ska sägas.
Christer Westerdahl är faktiskt inte heller Fil Dr än; men det här man sällan någon ligga honom till last. Sådana exempel kunde mångfaldigas. Många av de vänner som jag skaffat inom detta studiefält har heller ej utmärkt sig främst genom sina akad. meriter; utan genom förnämliga arbeten; så t ex Lennart Lundmark (tungviktsmästaren), Ingvar Svanberg (produktiv och banbytare för mellansvenska* samer (*vederstygglig term dock), Lars Thomasson, Inger Zachrisson (som jag sällan håller med!), Mikael Jacobsson, Bernt Ove Viklund, Ewa Ljungdahl, Jans Heinerud och nämnde Westerdahl...
Jag tycker det är roligt att Jouni (som jag känner, har träffat en gång och som jag - också rent vetenskapligt - alltmer högaktar) hittat mycket gamla belägg(kyrkobokföringsutdragen har han skickat mig per snigelpost) för samelivet kring Riddarhyttan och Skinnskatteberg, där jag har bott. Tervelampis vandringsavägar kan ifrågasätas; men inte samerna. Dom finns där. Dom är nog nästan lika förtörnade över att få sin existens ifrågasatt som de gasade romerna, judarna m fl grupper blivit av å sin sida. Jag lovar att rapportera i detta forum, efter att jag fått tillfälle att närmare studera de uppteckningar om samer i Småland och Västergötland på SOFI i Uppsala. Till detta (samer i Götaland) är jag skeptisk... Liksom mabo är om det mesta som jag och Tervalampi (och, antagligen, andra med oväntade meningar om samers utbredning i äldre tider till följd av rikhaltiga empirisamlingar/ kyrkoboksexcerpter skriver). Kanske är det ett bra sätt att skaffa sig t o l k n i n g s f ö- r e t r ä d e av Hr.B (min uppfostran hindrar mig från att fråga Hr.B. sammaledes).
Vad gäller ortnamnen, finner jag, för mitt område som jag f n arbetar med på uppdrag, i norra Ångermanland, att lapportnamnen k a n ha en annan betydelse. Jag stötte så sent som förra veckan i Lantmäteriverkets forskarsal på en förmodad åkerlapp i en lantmäteriakt. Dock har jag i samma socken stött på hundratalet lapp och ren-ort- och terrängnamn, de flesta av mer eler mindre odiskutabel betydelse; dock är en hel del av rennamnnen relaterade till vildrensfångst, bedriven av (vanligen) icke-samer... Ett problem på många ställen är mytbildningarna, bebyggelsemyterna: dessa ger ofta samerna favör, vilket inte bör grumla forskarens ögon! ...Detsamma gäller mystiska stensamlingar (som jag tror är fallet på Hornslandet). Mycket underligt ute i terrängen blir alltför lättvindigt förklarat för samiskt av ortsbor. Vi ska akta oss för etnofobi - av alla de slag! Men jag vidhåller fortfarande att tyglappar och denslags förståelse av ordet sällan varit föremål för terrängnamngivande. Då har jag aktivt i snart fyra år studerat kartor från Västerbotten, Jämtland, Ångermaland, Härjedalen, Medelpad, Hälsingland, Gästrikland och delar av Dalarna. Fågelfångstanläggningar med samiska samband, har jag nyss fått höra, ska egentligen kunna vara platser för samiska religiösa ceremonier... ? Lappkojor kan kanske på samma sätt vara en stemsamling av okänd härkomst, som man kopplat samman med samerna för att dessa utnyttjade bergen till renbete. Dock ska sägas att i Nordingrå sn har undertecknad undersökt två Lappkojmon, och bägge har samiska härdar (två på det ena stället). Lappkojholmen har ej undersökts. Man kan vidare stilla bedja om nåden att fortsättningsvis, om man från offentliga institutioner arkeologiskt undersöker ett ställe som heter Lappnäset i ett samehistorie-präglat omrpåde, att man också söker efter samiska lämningar (vilket inte gjorts inför E 4 i Skogs socken); eller att man, som på Botniabanan 1999, inte blir paff när man intill Rentoberget och Lappåsen m fl namn finner några samiska härdar från ca 1750 vid en bäck. - Spring inte direkt på en myr bara för att den heter Lappmyren eller dylikt! jag har gjort det en gång; och gör aldrig om det.... Du finner dig strax mitt i en Tarkovskij-film... Även om samerna nyttjat eller forcerat myren t ex 1844, så är chansen att hitta nåt... Vad beträffar den södra Lappkojmon i Nordingrå; så är det i n t e på platsen, som kallas så, som härden hittats: utan på en ganska strandnära plats kanske 6-700 m S därom. Därmed inte sagt att det inte kan finnas nåt på mon. En arkeolog med tränat öga kan missa en samisk härd, om han så går i ett avgränsat område en hel dag.
Lappalainen betyder precis som sagts från Lappland, men lär, utifrån mina bleka kunskaper i finska, också kunna betyda lapp. Vi har förvisso en lapp uppe i Norrbotten från 1815-20 som heter svensk, men inte är han svensk för det... Kanske har jag uttryckt mig klumpigt om samiska anor för svedjefinnarna Lappalainen i... var det inte främst Västmanland? Men kulturelement, som ofta ansetts som samiska, har ju ofta förts in av savolaksarna m fl immigranter från östra rikshalvan. Till detta hör bl a kåtor (möjligen också nåjder) . De finska och samiska kultursambanden är veterligen rättså outredda: och även i mellersta Finland sågs tydligen samer på 1500-talet. Apropå kultursamband inom denna språkätt: samernas nåjder har sin motsvarighet hos ett folk med egen stat, kallade kulturfolk sedan tusen år tillbaks: ungrarna: dom har sina t?ltos: kloka visgubbar, botare och spåmän. Liksom samiska urtron levt upp igen,går i Ungern t?ltos en ny vår till mötes... Visst finns det i detta mycken historieförfalskning; men likafullt...
Marcus! Skriv till mig retepnoscire@hotmail.com, så kan du får se lite av det jag skrivit.
Om kärnfrågan här - samerna i Värmland - har jag ingen åsikt; och har jag en, så är den likt mabo, skeptisk för samernas räkning. Men jag ser hur Tervalampis studier ruckat lite på det grundmurade, för min egen del.... Då de tidigaste samiska beläggen söder om den norrhälsingska finnskogen dyker upp dels i Lima, dels östra Värmland (som jag, inte börjat köpa förrän nu) och södra Närke; så kan man inte längre kärva emot. Men att som Jouni är inne på, se en kontinuitet från järnålder och till 1600-tal: det går inte. jag är en anhängare av finskugriska språkhypoteser: dvs uraliskan och fisnkugriskan har inkommit från öster. Däremot t r o r (om någon bryr sig om vad jag tror) jag att den kan ha gjort det för mycket längesedan.
Tillsist: Kom f ö gärna och se den samiska vandringsutställningen på Tönnebro Värdshus, vid E 4 20 km S Söderhamn. Officiell invigning efter midsommar i Lassekrog. Därefter ska den visas på bl a Järvzoo. Brita Edvinger är justnu ute inventererar samiska kulturmiljöer i Hälsingland. Jag var själv ute på Höga Kusten igår och inspekterade den enda av mig hittade samiska härden (såsom skrivbords- och arkivmänska är jag inte någon större stjärna ute i fält) i Nordingrå. Vi känner till tre st. därute. Ska bygga upp en miniutställning om samerna där 16-1900-taletn. Kommer inget att säga där om äldre tider; ty jag är i detta sammanhang historiker och vill inte klampa in på arkeologernas område. Detsamma gäller värmlandsdiskussionen; och jag lämnar den därför nu (såvida ingen påkallar ett svar).
En ursäkt, Marcus, vore på sin plats. jag har som adjunkt lärt upp några tjog samisk (kursen bytte namn i samband med att jag slutade)-kultur-och-historia-helfartsstudenter till kritiskt tänkande: tro inte annat! Jag tycker dock att akademiker helst ska vända ögonen utåt, t ex till sådana här fora; har själv flörtat med turistbranschen och med folkbildningen ett par år: vilket rekommenderas! /PeterE