Titel: Samisk kultur
Skrivet av: Peter Ericson skrivet 2002-05-13, 01:09
Med den gode älvdalingen Spånberg tror jag inte mycket mer oeniga ord behöver skiftas.
Desto besynnerligare är nu inlägget från mabo. Självklart vet varenda förnuftig forskare att allt måste ifrågasättas: det är själva grunden för aktiviteten. Visst kan Lapp betyda annat än same... Men det är sällan det är så...
Nu vill jag - och säkert en och annan med mig - att mabo ska påtala var i landet det är vanligt att lapp, som i tygbit, har varit ett vanligt element i ort- eller terrängnamngivningen.
Lappnamnen dyker upp på 16-1700-tal, når kulmen kring 1750-70, enligt mina intryck (som härrör sig från ett ej oansenligt antal timmar på otaliga lantmäterier och från nio års oavbrutna studier i samernas kultur och historia). Samiska befolkningen utanför lappmarken når sin demografiska kulmen kring 1750-1800... Åtta av de samiska härdar som hittats efter Botniabanan mellan Mosjön och Bjästa kommer från tiden kring 1750, en av dom är ev lite äldre. Antalet kända lapp-namn i Västernorrland är ca 500. Jag har själv gjort en sammanställning av ca 600 platser av intresse/samiska kulturmiljöer i Västernorrland... Behöver jag säga att lämningar vanligen återfinns i den omedelbara närheten, eller (ofta) exakt på dessa ställen?
Att tro att lapp- avser finn- är bakvänd logik: samerna kallas finn, finnaz eller finnar fram till 1300-talet i rikssvenskan. I Norrlands inland betydligt längre; därav ett antal finn-namn i Hälsingland och östra Jämtland, tillkomna långt långt innan svedjefinnarnas uppmarscher. Dock kan man ej dra alltför stora växlar på finn-ordet, anser jag, vilket t ex Inger Zachrisson gör; att lägga en 100% etnisk tolkning av ordet är vanskligt: det avser mer fångstman i största allmänhet. Däremot kan ju en näringsnisch rätt snart i en historisk process innebära en etnogen?s, dvs att en etnisk grupp uppstår. Bland sockenlapparna fanns bl a svenskar. De allra flesta hade samiska föräldrar; men alltså inte alla. Det finns en Lappalainen-släkt bland Bergslagens tidiga svedjefinnar: denna släkt bör ha haft samiska anor med sig från det inre av Finland... På samma sätt som i Norge och Sverige, har samerna i Finland befunnit sig längre söderut än nu; mellersta Finland brukar man mena att 1500-tal är sista perioden som samer syntes där. Här i Sverige är det slående hur de äldsta samiska beläggen - i synnerhet de med personnamn angivna, och med kontinuitet i tid och rum - i historiska källor, hur de dyker upp först söderut. Intresserade härav rekommenderas att följa Jouni Tervalampis minst sagt spännande forskning!
Ordet Lapp:s uppkomst är omtvistad och ej på långt när färdigutredd. Olavi Korhonen har skrivit en längre artikel om det, ungefär 1997.
Det vanligaste lapp-terrängnamnet torde vara Lappkojberget resp Lappkojmon; det förra ersätts framemot 1800-talet av Lappkåtaberget. Andra vanliga namn är Lappnäset och Lappudden. På en plats med det senare namnet sätts snart en utställning upp i Nordingrå, som bl a ska handla om den samiska torpare, Swen Norman, som lär vara den som givit playtsen dess namn. På samma sätt gav Thomas Thomason (Se min Tjoevke-måjhtoe på länk på min förra arbetsplats hemsida www.ylm.se) namn till Lappes i Nora (bodde där 1804-45); den samtida tillika sockenlappen Mauritz Nilsson gav Lappnäset sitt namn (bodde där ca 1796-1827) i samma socken, men i dess motsatta del, i Bölesta. Det är sedan slående hur samer från Vilhelmina södra-området betar sina renar ännu femti år efter Nilssons död i detta område. Jag iordningsställöde under min tid på Länsmsueet Västernorrland en åtta skyltar lång samisk kulturled Hällmarker & blått hav inom Kramfors kommun; den följer ej en gammal flyttningsled som en del tror - utan den går mellan ett antal viktiga punkter i den lokala samiska historien... Börjar i Prästmon, Torsåker sn; passerar Bjärtrå och Nordingrå och avslutas på Hornöberget vid Högakustenbron (på det senare stället hamnade ovannämnda Thomassonsläkt och satt där till inemot 1880 ännu kallade lappar - jag antar att det finns ättlingar kvar i området. Första skylten sitter på Hola Fhsk:s entr?skylt. Någon km därifrån ligger skelettåkern i Björned, en av landets första kristna begravningsplatser (intressant av en mycket lång rad orsaker; men i detta sammanhang av att det bland alla förmenta nordbor ska ligga en samisk yngling begravd där, daterad till 1100-tal). Förutom Holas oerhörda betydelse för den samiska nittonhundratalshistorien, äger skylt no två likartad betydelse; den sitter vid Domargården i Angsta, Ytterlännäs sn; där Carl Lindhagen (SThlms borgmästare 1903-30 och Riksdagsman 1897-1940) spenderade barndomssomrarna, hans morfar bode där, häravdshövding Schönmeyr. Runtom i byarna bodde samer, och dom och även förbipasserande fjällsamer (ett flyttstråk från Vilhelmina passerar där) fick nödbröd under nödåren där. Häradshövdingens familj åt av samma bröd; trots att det kanske inte hade behövts. Tredje skylten ligger i Sågmon, strax N Lappkälsberget; tillägnas Leonard Nilsson Glounk, Vilhelmina som bosatte sig i Ådalen, mkt vanligt. Han köpte huvuddelen av Torkel Larsson Kroiks renhjord 1929 (trol ca 5-6-700 renar). Ett par decennier tycks han ha kunnat hålla liv i denna hjord. Lappön lever kvar i folkminne; men även Lappens stig (ett namn som inte bör vara mycket äldre än 1950-tal); detta är alltså kring Grössjö by, Bjärtrå sn. Lappkojmon ligger i nöärheten; men platsen har exploaterats. Två Lappkojmon i Nordingrå har uppvisat tre misstänkta samiska härdar; och på en av platserna står en skylt: på Rotsidan mellan Barsta och Fällsviks byar. På Lappudden är en annan skylt. Nog om detta. Åk och se leden!
Här är det inte frågan om tyckande eller gissningar, utan praktisk empirisk forskning. Man ska däremot alltid ha ett vaket intellekt och vara aktsam för fallgropar och etnofobi av någondera slaget: vi var några som var eld och lågor för terrängnamnen så vanliga i Hölsingland: Sarvtjärn... Men om någon läser detta och har fiskeintresse, kommer från krokarna: det är ju givetvis fisksorten Sarv det handlar om, och inga hanrenar... Varning alltså. Däremot. apropå ren-namn, kan alla som läser bouppteckningar i t ex Norrlands kustsocknar hålla ögonen öppna efter ordet kjälfwor (stavn. ca 1800); det ska tydligen vara treåriga honrenar. Varning kan också utfärdas för att bara nyttja ett eller flera samiska terrängnamn som utsgångspunkt för en exkursion eller inventering eller liknande.
Kom också ihåg att samiska kulturmiljöer är oerhört känsliga och ofta, tyvärr, vid kusten särskilt exploateringsutsatta.... Idag har vi ett tjog eller fler 3 G-master per kommun som ska upp med mycket kort varsel; kommer myndigheterna att hinna granska alla ställena?? Det är ett känt faktum att höjdlägen och bergstoppar alltför ofta var samernas lägerställen. Kom ihåg att meddela Din kommun el Länsstyrelse om du har eller misstänker nåt dylikt i din närhet: om man tänker bygga på samiska kulturmiljöer!
Jag vill hänvisa till Ingvar Svanberg Hästslaktare och korgmakare (1999), Christer Westerdahl Samer nolaskogs (1986), några artiklar i Dalademokraten som det finns länk till från Samenet - eller varför inte till den utställning som jag varit med att producera Vuelielaante-Samer i Hälsingland (fr o m 28 maj på Tönnebro Värdshus; därefter på Lassekrog (Invigning 25 el 26 juni enl prel uppg: här får jag korrigera mig själv fr inlägget ovan; ingen invigning i Tönnebro; men utst. startar där) och längre fram i sommar på Järvzoo) - andra inblandade där är Elisabeth Eriksson, Gästrike-Hälsinge Hembygdsförbund och Länsmuseet Gävleborg, Bosse Ulfhielm och Ann Nils?n d:o, Karin Häger, SV och Vanja Torkelsson, släktforskare och härjedalssame, Söderhamn.
Annat intressant är att man på Norraberget i Sundsvall nu tycks planera återuppbygga det (förvisso ej autentiska) sameläger som stått där t o m år 1941.
Intressant idag vore att - vilket jag ämnar söka intressera några av mina arkelogvänner för -att kartlägga tidiga samebelägg i södra Norrland och kombinera dessa/köra dom emot tidiga makt- och handelscentra samt tidig odling: det är nämligen slående hur ofta detta samstämmer. Det skulle tala för den idag av alltfler omfattande synen på samisk och bondekultur såsom i samklang framväxande.
Och sydsamiska läsare av detta noterar väl att det blir ett forum för sydsamiskt nätverk i Ankarede 20 juni; kontakta Pierre Åhr?n om detta!