Titel: Samisk kultur
Skrivet av: John Spånberg skrivet 1999-09-15, 11:37
Jag tycker att det fattas något litet i inlägget ovan, vad finns mellan Femund och Härjedalen? Sjön Femund, i hela dess längdriktning, bildade fram till 1741 Idres västgräns, att det funnits samer här är det ingen tvekan om. Det finns i Dalarna en liknande motsättning som den som beskrivs ovan, här drivs en tidigare fångstkultur norr- och västerut av en inträngande bondekultur med inriktning på järntillverkning (se t.ex. Nils Blomkvist 'Medeltidsarvet' i Mora Hembygdsbok del 3, Mora 1999). Detta sker med början kanske redan under 600-talet och tar fart ordentligt under vikingatid, denna teori bygger på förändringar i gravskicket under denna tid, samt fynd av lågteknologisk järnframställning.
Från år 1355 finns ett underligt brev från Magnus Eriksson, som då var kung över både Norge och Sverige, till alla i Österdalarna, dvs. befolkningen i socknarna i övre Dalarna (ej att förväxla med norra Dalarna som brukar användas om Särna och Idre), gällande sjön Horrmunden och 'Fuludals' skog, tydligen försökte dalkarlarna tillägna sig dessa områden (bönder från Våmhus skall ha haft intressen vid Horrmundsjön ända fram till 1596!). Fuludalen ligger inom Särna gamla socken, och skall enligt det nämnda brevet ha varit norskt kronogods, se igen Nils Blomkvist 'Medeltidsarvet'. Nils Blomkvist fortsätter med att kronogodset förmodligen skulle ha haft med beskattning av, och varuutbyte med, samebefolkningen att göra, Blomkvist: Medan en del av fångstfolket förmodligen sammansmälte med inkräktarna, drog sig resten antagligen undan från de svärdsbeväpnade nykomlingarna upp mot fjällbygderna och kom där - enligt den norske kulturantropologen Knut Odners bestickande teori - att medvetet renodla sina etniska särdrag och slutligen identifiera sig som samer.
Här är det nåt som inte stämmer, där finns ingen samebefolkning, och följdaktligen ingen som kan identifiera sig som same, i Fuludalen. Däremot finns där en befolkning 'om hörnet', som Blomkvist alldeles glömmer bort, nämligen Särna-, och Idreborna, som fortfarande, till viss del, anser sig ha ett norskt ursprung och som fortfarande (efter 350 år i Sverige) talar en norsk dialekt. Det är här motsättningen finns kvar, norskt i Särna och Idre, dalskt och svenskt i Älvdalen och övre Dalarna.
Särna och Idre nämns fr.o.m. 1378 i ett brev till inbyggarna där av kung Håkon VI (nummer 295 och 464 i Diplomatarium Norwegicum), i Särna finns ett antal järnåldersgravar samt lösfynd och det finns, såvitt jag förstår, ingen anledning att tro att vi inte har kontinuitet hos befolkningen här från i alla fall den senare delen av järnåldern, om inte ännu längre tillbaka. Relativt rikliga stenåldersfynd har gjorts runt Särnsjöns stränder.
Särna och Idre tillhörde fram till år 1644 Elverums prestgjeld i Hamar stift, dvs. synnanfjälls i Norge, inte till Trondheims stift nordanfjälls, gränsen synnan-, nordanfjälls ansågs ligga vid älven Röa som rinner ut i norra delen av Femund, i dessa trakter återfanns också den gamla gränsen mellan Idre och de västligaste delarna av Härjedalen. Härjedalen ansågs, under den norska tiden, ligga nordanfjälls i Norge.
Befolkningen i Särna och Idre har ansetts härstamma från Rendalen i Hedmark, hur det är med den saken är väl svårt att svara på, det finns också starka band till Trysil som ju också i sin tur har band till nordvärmland. Det finns även exempel på band mellan Särna och Härjedalen (då framförallt Lillhärdal). Däremot finns det i äldre tid ytterligt få (några alls?) kopplingar till Älvdalen och vidare söderut i Dalarna, även i senare tid har kontakterna varit minst sagt sparsamma.
Har någon exempel på folk som flyttat mellan Särna och t.ex. Älvdalen, så vore det väldigt intressant.
I det nämnda brevet från 1378 är det, intressant nog, Narve Ingevaldson, kungens hövitsman i Jämtland som lägger sig ut för inbyggarna i Särna. I ett dokument från biskop Sigurds i Hamar gränsförrattning i Särna 1403 nämns 'bönder i Herrdal' som för biskopen angivit gränsmärkena, om det syftar på tillresta bönder från Härjedalen, eller om inbyggarna i Särna ansågs vara härjedalingar går väl inte att svara på idag, men man har svårt att tänka sig att någon från Sveg eller Lillhärdal skulle hålla reda på var någonstans Rödhällan eller Fulumjälga (två av de gränsmärken som nämns) ligger. Samtidigt påpekas det att biskopen ansågs sig vara i sitt eget biskopsdöme, dvs. i Hamar stift. Dokumentet finns bevarat i en avskrift av Särnas förste svenske kyrkoherde Erik Wallenius (tryckt som bilaga till K-E Forsslunds Dalälven... del 1 Storån).
Från svensk sida ville man gärna hävda att Särna och Idre hörde till Härjedalen, redan år 1565 meddelades fogden i Härjedalen, Arvid Svensson, att Särna-Idre borna efter avlagd ed och ställande av gisslan skulle anammas och försvaras av Sverige, Särna och Idre skulle läggas under Svegs prästgäll. På lantmätaren Hedreaus' karta, uppgjord 1646, ligger Särna och Idre väl förankrat i Härjedalen (se Per Sandberg och Gunnar Ekström, uppsatser i Särna-Idre 300 år - En Hembygdsbok, Falun 1945).
Vad jag kan påminna mig så finns det en sägen i Älvdalen (Evertsberg?), som förtäljer att de första invånarna där var av norsk härkomst, kanske finns det något samband här. På tal om sägner så finns det i Älvdalen blodiga sådana som förtäljer om 'krig' med norrbaggar (dvs. Särnbor i det här fallet), något som mig veterligen inte har bevarats i Särna (se Helge Lindberg, Allmunvagen, Lund 1972).
Hur är det då med den samiska kulturen, för Idres del så vet man att det funnits samer både i de norra och i de västra delarna, på andra sidan gränsen har det funnits samer ner till Engerdal (dvs. runt Femund). Men för Särnas del blir det lite svårare, i de västliga delarna av Särna, dvs. Fulufjället, har det, vad jag förstår, under historisk tid inte funnits samer, möjligen har man varit här sporadiskt. Så jag undrar om inte det är så att befolkningen i Särna och Idre under medeltiden var en rest av den undanträngda fångstkulturen, och att denna bör ha varit densamma i nordvärmland och, åtminstone, västerdalarna. Samt att denna fångstkultur har haft sin upprinnelse synnanfjälls i det som nu är Norge och inte i den samiska kulturen.
För den genealogiskt intresserade, detta är ju ett genealogiskt forum, rekommenderas Georg Ericssons uppsats 'En antavla i Norra Dalarna' ur Släkt och Hävd Nr.4 1982.