NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 18 september, 2012
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 18 september, 2012
Skrivet av: Kenneth Bergman skrivet 2012-05-10, 21:57
Hej igen. Maria Kaspersdotter lär vara född runt 1693. Hennes far Förridare Kasper Larsson gift 1680-02-10 med Sara Olsdotter från Berge. Barn: Elisabeth Kaspersdotter 1680-09-05, född i Berga Petter Kaspersson 1682-09-17, född i Berga Britta Kaspersdotter 1685-01-01, född i Ivarsbjörke Gabriel Kaspersson 1687-11-27,född i Ivarsbjörke Johan Kaspersson 1690-09-16,född i Ivarsbjörke Lisken Kaspersdotter,född i Ivarsbjörke, g.m Johan Eriksson från Åsbacken, gifta 1713-04-17, sonen Gabriel föddes 1722-05-31 i Angersby. Maria Kaspersdotter omk 1693,född i Ivarsbjörke Hans far Lars Larsson gift med Dordi Kaspersdotter finns det en lång historia om.
Första resan Lars Larsson hade inlåtit sig i otillåten förbindelse med sin kusin Marit Persdotter i Ivarsbjörke och fått barn med henne. Marit hade redan blivit tingförd och dömd medan Lars varit i Kronans tjänst i fiendeland. Lars erkände och beklagade att han begått detta brott av ungdoms oförstånd och köttslig svaghet. Rätten dömde Lars till döden enligt 3 Mos 18;6 som lyder: ”Ingen ibland eder skall komma vid någon kvinna som är hans nära blodsförvant”. Underrätten hänvisar till Högl. Kungl. Hovrätten som är förbehållen att bevilja nåd. Domar avkunnades före 1734 års lag med hänvisning till Guds Lag, alltså Moseböckerna.
Hösttinget 1647 30/8 Andra resan Ånyo ställdes Lars Larsson inför rätta, denna gång för att ha ”trätt ifrån sin äkta säng” och inlåtit sig i olovlig beblandelse och lägersmål med sin legokona Gertrud Jönsdotter och avlat med henne barn i hordom. Beträffande horsbrott fanns tre olika grader: lönskaläge då båda kontrahenterna var ogifta, halvt hor då den ena parten var gift och dubbelt hor då båda parterna var gifta var och en på sitt håll. Både Lars och Gertrud erkände gärningen och bad i ödmjukhet om nåden och icke rätten. Gertrud hade tidigare låtit sig mökränkas av en soldat Erik Persson från Kålsgården som ville gifta sig med henne men som drog till Preussen och blev där borta. Lars och Gertrud erkände sin synd och dömdes att ”döden dö” enligt Guds Lag 2 Mos 20;14 (Du skall icke begå äktenskapsbrott), 3: Mos 18;20 (Med din nästas hustru skall du icke beblanda dig) och 5 Mos 22;22 (Om en man ertappas med att ligga hos en annan mans äkta hustru, så skall båda dö. Du skall skaffa bort från Israel vad ont är) Om nåd hänvisas till Högl. Kungl. Hovrätten. Lars Larssons hustru, Dordi Caspersdotter, ber för honom att han må ”njuta livet” och hon skall taga honom igen.
1649 26/1 Tredje resan När Lars Larsson för tredje gången ställdes inför rätta av samma anledning som vid de två tidigare tillfällena kan vi sluta oss till dels att han blivit benådad men att han inte tagit varning av sina två tidigare dödsdomar. Föremålet för Lars' frestelse och fall denna gång var återigen hans kusin Marit Persdotter som igen gick havande med Lars' barn. Båda kontrahenterna bekände sin gärning och beklagade sitt fall och bad om nåd. Marit är fortfarande ogift men har under mellantiden bedrivit lägersmål med ogifte Olof Persson i Torsby. Häradsrätten dömde båda ”från livet” efter Guds Lag i 3 Mos 18;6, 3 Mos 20;10 (Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, om han begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru, så skola de straffas med döden, både mannen och kvinnan), 5 Mos 22;22. Nåden hänvisas till Kungl. Hovrätten där de skola hava att vänta någon benådning eller icke. 1649 26/1 Lars Larssons jord pantsatt Lars Larssons jord värderad till 54 1/3 rd är pantsatt till superintendenten Mr Sven Benedicti. Arvingarna medges rätt till inlösen.
1649 26/1 Lars Larssons jord pantsatt Lars Larssons jord värderad till 54 1/3 rd är pantsatt till superintendenten Mr Sven Benedicti. Arvingarna medges rätt till inlösen.
1649 13/9 Lars Larssons jord ej återlöst Fasta för superintendenten Sven Benedicti på 1/8 i Ivarsbjörke. Den av Lars Larsson pantsatta jorden har ej återlösts. Det verkar som att dödsdomen mot Lars Larsson omvandlats till böter, kanske till Kyrkan.
1657 24/10 Fjärde resan För fjärde gången stod Lars Larsson åtalad, denna gång titulerad fältväbel. Han hade tydligen blivit befordrad. Föremålet för Lars uppvaktning var en piga i Ransbytorp, Cecilia Olofsdotter, som nu gick med ”kvickt” barn. Lars hade haft oturen och olyckan att besöka gården när husbondfolket var borta, och därmed blev frestelsen för stor. Han måste ha haft en ovanlig dragningskraft på unga kvinnor. Vid rättegången bads han före för sin fattiga och främmande hustrus skull och deras sex små äkta barn. Domstolen ansåg dock att Lars förverkat livet och bör det mista. Benämningen ”främmande” hustru torde behöva en förklaring. Lars hade troligen fört med sin brud från något av sina krigståg utomlands.
Slutet Vid avrättningen påpekades att Lars var skyldig Per Olofsson i Gjutaregården pengar, en skuld som Lars hela tiden nekat till. Häradsdomaren Jöns i Backetorp skickades med bud till Per att infinna sig. Jöns kunde emellertid inte återfinna Per, dagen började lida mot sitt slut och avrättningen måste verkställas. Rätten avdömde att efterleverskan Dordi Caspersdotter och hennes barn skulle vara fria från anspråk på eventuell skuld. Kanske fältväbelns sista gåva till sin ”främmande” hustru. Man kan lätt föreställa sig miljön på avrättningsplatsen med druckna och skränande folkmassor som kommit för att bevittna det makabra skådespelet. Hur verkställdes då avrättningen? Två avrättningsmetoder användes vid tiden ifråga, vanligen halshuggning och hängning. Den senare ansågs vanhedrande och tillämpades huvudsakligen endast i tjuvnadsmål. EftersomLars Larsson var militär blev han säkerligen halshuggen. Cecilia Olofsdotter dömdes att slita ris utanför tingshusdörren. Av Lars Larssons sex äkta barn har två kunnat lokaliseras, nämligen Casper Larsson som blev militär liksom sin far, och Lars Larsson. De utom äktenskapet födda fyra barnen har inte gått att identifiera. Med tanke på de många generationer som passerat under de dryga 350 år efter händelserna i mitten av 1600-talet torde åtskilliga gemene man av fryksdalingar genom någon eller några grenar vara ättlingar till den olycksalige fältväbeln från Ivarsbjörke.