NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2006-02-10
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2006-02-10
Skrivet av: Gunilla Jonsson skrivet 2006-02-01, 08:19
Vill härmed berätta om en luffare som fanns i Sunne på 1960-talet:
Röde -Nissegick på luffen i Fryksdalen, och honom minns jag så väl, han hör liksom till min barndom. Min Mormor och morfar bodde på Åsen, Bäck, Sunne och jag är född 1963 i Trosa, Södermanland. Han besökte Åsen, Bäck många gånger. Han övernattade i två närbelägna hölador och kom oftast in för att äta frukost vid åttatiden på morgonen. På Söndagarna kunde han bli lite sen ,och kom oftast in vid middagstid.
Röde -Nisse var väl insatt i samhällsfrågor och ville gärna diskutera politik. Hans politiska åsikter gick mycket åt vänster, han framhöll gärna fördelarna med kooperationen. Han var en mycket berest man som kände till i stort sett hela Sverige. Folk trodde att han kom från Västkusten. Röda-Nisse var stor och lång. Både vinter och sommar så var han klädd i en lång mörk överrock som han bar uppknäppt när det var varmt ute. Han hade ett bylte under armen. På sina vandringar besökte han alltid samma gårdar dit han återkom ungefär varannan vecka. Röde-Nisse hade ett häftigt humör.
En kväll när han kom in på en gård ville han höra nyheterna på radion. Då höll kvinnan i huset på att spola ur tråd till vävstolen, så radion hördes dåligt, då blev Röda-Nisse arg och gick till grannstugan.
På sin ålderdom vistades han en tid på Mariebergskliniken i Kristinehamn innan han kom till Sjöviks ålderdomshem i Lysvik, där han senare avled. Röda-Nisse var en känd profil i trakterna kring Sunne.Han var en av de sista luffarna.Många minns honom och endel kände sig skrämda av hans uppträdande. Han ville gärna ha smörgås och kaffe. Samma dag som Röde-Nisse dog lästes en dikt upp på lokalradion:
Till Röde-Nisse Nyrakad bor du på hemmet, håret på hjässan är tunt, förr var du yvig och rufsig, när du i världen gick runt.
Vi barn sprang och gömde oss för dig vuxna skrämde oss så, sa,du drog kniv och var argsint, klart att vi gömde oss då.
Du sov visst på hö i en lada precis som Guds egen son, föraktad var du och ringa kom ingenstans ifrån.
Fanns det nån här i världen, som smekte din kind, förutom höet i ladan och regnet, som föll och vind. Nu vet jag ej hans dödsdatum, men eftersom jag smög efter honom på Åsen, Bäck i Sunne, så måste han ha levt fram till åtminstone någongång på sjuttiotalet.