NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-06
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-06
Skrivet av: Lennart Eriksson skrivet 2004-10-05, 20:36
Hej PeO, jag har skrivit av ett protokoll från Jösse härads dombok 1719 som du och andra intresserade Brunskogsforskare nu ska få ta del av, det handlar om Byn och några ättlingar till Rasmus Mårtensson. Jag tror detta är enda gången som Rasmus och brodern Måns är omnämnda i domböckerna.
Den 12 februari 1719 ? 41. På Laga stämning kärade Erik Eriksson (står Erik Olofsson) i Rackstad till nämndeman Olof Arfvidsson i Nussviken, Laga Constituerad förmyndare för pigan Britta Olofsdotter, angående 1/8 del uti hela hemmanet Byn i Brunskog socken, hvilken skall blifvit af åtskillige oskyllde männ häfdad pass 20 år, men Erik förmenar sig vara närmast inlösa, enär han giäld och skulderna betalar, giorde af Erik Olofsson, hvilken för några år sedan afrymdt till Norriget som bemälte egendom ägt, hälst å sin svärfaders Jon Persson i Högvalt vägnar, den han dock icke kunna nemna vara skylld till egendomen.
Svaranden nämndeman Olof i Nussviken inlade sin skriftliga förklaring att Erik Eriksson (står Erik Olofsson) eller dess svärfader icke skall bevisat ännu sig äga någon Bördesrätt till hemmanet Byn, mindre den jordepart som nu är in questione. Men att Svarandens pupill Börit Olsdotter är af rätta börden, bevisar med Rasmus Mårtenssons, hvilken var hennes morfars far, undfångne fastebref 1620 den 21 juli, samt genom ett testamente gifvet af gamla pigan Elin Månsdotter i Byn 1686 den 12 februari till sin systerdotter Börit Halfvardsdotter och hennes man Olof Svensson, samt deras efterkommande, emot använd föda och skötsel till dödedagar och en anständig begrafning, hvilket testamente vunnit Laga kraft och med Häradsrättens dom 1698 faststält, i ty pigans halfbroder Erik Olofsson efter hennes och sin faders död låtit Lagfara med testamentet i sitt namn och derpå erhållit fastebref som var icke alt Lagligt i ty systern hade sin rätt 1/3 del till arf efter fadern mot brodern bort erhålla, och han i hennes omyndiga år af faderns och hans moders undfångne testamente allena tillägnat sig samt icke utestänga sin halfsyster, fast hon icke var aflad med hans moder, den der med fadren fick testamentet, och är känt fadern icke var bördig till jorden, är hon honom så väl som hustrun gifven af hennes morsyster, emot föda skötsel, hvilket iklädt sig natur mehr till aflinga än Erf, och således bör hans dotter äga sin 1/3 del så väl som sonen eller halfbrodern, såsom bägge en fader, fast han kan hafva någon större rätt i anseende till hans kiötlige moder som med fadern fick testamentet, varandes åter den omyndige pigan närmare sedan att ärfva sin halfbroder dess 2 delar af hans fäderne såsom af naturlig fader, och hans möderne som halfsyster enär intet samsyskon sig angifver och visar, ty sedan Erik Olofsson i kraft af föräldrarnas testamente på 1/8 del i Byn erhållit fastebref som intet af någon är klandrat eller uphäfvit, att denna egendomen intet går tillbaka vidare till moderns släkt, hvartill den i förtiden hördt, så länge den samma såsom en arfvejord från den ena arfvingen till den andra flyttat hade, utan såsom arfvet föllier blodet efter som sagt är, så arfver halfsyster halfbroder och vice versa när ingen närmare till är, förutan att ofvanbemälte pupill på sin morfars faders vägnar till halfva hemmanet Byn sandfärdeligen skall vara bördig, så att hon jämbväl till någon leed lärer sammanstöta med sin styfmoder, åtminstone af en familie med henne, anten af bemälte dess morfars faders Rasmus Mårtenssons eller dess broders Måns Mårtenssons som ägde andra halfva delen af Byn, ätt och efterkommande, anhållandes der Erik Eriksson icke visar någon Erik Olofssons sambror talande, det halfsystern med Erik Olofsson må tilldömas besagde 1/8 del i Byn såsom närmaste släkting och efter sista Häradsrättens resolution blifva i brist på bevis sin talan förlustig.
Erik Eriksson tillspordes om han hade några bevis flera att producera som gifver uplysning till närmare Bördesman och att utsäga sina förfäders rätt till denna tvistiga 1/8 delen, men han kunde ingen nämna eller nembegifva, mindre bevisa någon ringaste skylld eller släktskap till denna egendom, utan i anseende till en Häradsrätt resolution 1698 som tillerkiänt Erik Olofsson förmån af 1/16 del i Byn framför Erik Erikssons svärfader Jon Persson i Högvalt som dermed hade Lagfarit, med det förbehåll att såvida förbemälte 1/16 del uti Byn för Erik Olofsson och ingen annan skulle Conserveras och bibehållas, förmenandes egendomen nu går i oskyllda mäns händer, sedan pigan icke af sig sielf skall äga penningar den infria ur giäld och skuld. Häremot förklarar Svaranden att sedan hennes hennes halfbroder en gång är tilldömd preferen till 1/16 delen i Byn, Erik Erikssons aflidne svärfader dermed icke hafva att giöra eller ringaste rättighet dess barn eller mågar, utan dess pupill vara närmast. Och alldenstund ej mer var att påminna eller ransaka, ty tillsades parterna till Måndag inkomma och afhöra dom i saken.
Utslag. (? 79) Uti den instämde sak af Erik Eriksson i Rackstad kärande och pigan Britta Olofsdotter genom sin Laga Constituerade förmyndare nämndeman Wählförståndig Olof Arfvidsson i Nussviken svarande, angående rättighet till 1/8 del jord inlösen uti hemmanet Byn i Brunskog socken, är detta Lagmansrättens af Carlstads Läns Lagliga och Jösse härads änteliga dom och utslag afsagd uti Stora Skärmnäs den 16 februari 1719.
Sedan Lagmansrätten afhördt Parternas anförde tal och gensvar, inlagde skrifter och kommentarer och deraf förnummit Kärandens påstående att sedan hans aflidne svärfader Jon Perssons i Högvalta genom Häradsrättens resolution delt 1698 den 3 februari blifvit ifråndömd 1/16 dels jord i Byn och rättigheten eller förmån deraf tillerkänd Erik Olofsson och ingen annan Conserveras och bibehållas och samma Erik Olofsson den andel med mehr han ägt i Byn sedermer utsatt i giäld och skuld, förmenar Erik Eriksson sig å sin svärfaders vägnar vara befogad den framför någon oskylld få infria. Men alldenstund af Svaranden är bevist: 1. att Rasmus Mårtensson i Byn var hans pupills morfars far, som ägt halfva gården. 2. hennes fader undfått med sin hustru, pigans styfmoder 1/8 del i testamente af styfmoderns modersyster, för användande skötsel och försörgning till dödedagar och att Christeligen låta henne komma till grafva, hvilket testamente vunnit således sin Laga kraft, att besagde 1/8 del i testamenterad jord blifvit för pigans halfbroder Erik Olofsson upbuden och med fastebref 1698 den 3 februari befäst. 3. varandes denna egendom sedermera af Erik Olofsson för giäld och skuld utsatt innan han afgådt till Norige, hvilka Svaranden på sin pupills, Eriks halfsysters vägnar påstår infria såsom närmaste Bördesman och släkting, är känt i hennes omyndiga år halfbrodern låtit tillägna sig hela 1/8 delen, hvaruti hon dock såsom syster med honom bort hafva sin systerlott opredjucerat, varandes inga skäl eller bevis af Erik Eriksson i Rackstad företedde eller angifna som kunna honom tillägna någon förmån eller preference till besagde Erik Olofssons 1/8 del i Byn framför hans halfsyster, hvilket honom dock pålades vid sakens förlust genom resolution sista Häradsrätt bevisa, ej eller att han dertill ringaste bördig är, altfördenskull i anledning af ofvan sagde skäl samt Häradsrättens besagde resolution, pröfvar Lagmansrätten skäligt aldeles uphäfva Erik Erikssons i Rackstad påstående att få inlösa Erik Olofssons utsatta och efterlemnade 1/8 del uti hemmanet Byn och den samma tillerkänna och berättigad giöra pigan Börit Olofsdotter såsom rätta Bördeman och närmaste arfvinge ut ur Creditorernas händer lösa och infria.
Några fakta och kommentarer om de medverkande i denna dåtida såpa
Britta (Börit) Olsdotter född 1695 i Byn, död 1772 31/12 i Berga Brunskog (begr 1773 6/1) gift 1726 med Johan Olofsson från Nussviken, död 1768 ibid. Han var förresten son till hennes förmyndare Olof Arvidsson. De dog barnlösa och utfattiga. Brittas far, Olof Svensson i Byn, död 1697, ålder 43 år, gift 1692 med: Brittas mor, Gertrud Nilsdotter från Ingersbyn i Högerud, död 1720 Ingersbyn. Olof Svenssons första hustru, Böret Halfvardsdotter (även kallad styvmodern) död 1691 i Byn, ålder 41 år. Brittas halvbror, Erik Olofsson i Norge? (troligen död) Brittas bror, soldaten Sven Olofsson Hurberg (han träder in i handlingen lite senare) styvmodern Böret Halfvardsdotters moster, gamla pigan Elin Månsdotter i Byn styvmoderns farfar, Rasmus Mårtensson Förre nämndemannen Jon Persson i Högvalta (död 1716) och hans måg Erik Eriksson i Rackstad.
Brittas äldre halvbror Erik Olofsson hade fått äganderätten till egendomen i Byn efter faderns död 1697, men sedan tydligen dragit till Norge ifrån de skulder han skaffat sig och gården.
I protokollet uppges det på flera ställen att Rasmus Mårtensson var pigan Britta Olofsdotters morfars far, men det var ju faktiskt Brittas halvbror Erik som hade blodsband till Rasmus, men här är frågan om Britta också var berättigad till arv av 1/8-delen i Byn, och då som arvinge efter sin döde(?) halvbror Erik, men annars kunde hon väl varit det via testamentet som var givet både till Brittas far Olof Svensson och hans dåvarande hustru, Böret Halfvardsdotter som tydligen var barnbarn till Rasmus Mårtensson. Börets fader skulle då hetat Halfvard Rasmusson, kan inte påminna mig att jag har stött på någon med det namnet i domböckerna, men det finns i mtl 1641 en man som heter just så i Dottevik Arvika.
Mostern, gamla pigan Elin Månsdotter i Byn, var hon en dotter till Måns Mårtensson? Om detta var fallet så skulle Börets föräldrar varit kusiner. Det verkar som om 1/8-delen kom enbart från mostern Elin, men borde inte Böret Halfvardsdotter också haft arvejord i Byn.
I protokollet hänvisas till häradsrättens resolution från 3 febr.1698, den är så gott som oläslig, men börjar så här: Dito förekom Sven Svensson uti Westra Furtan som förmyndare tillika med sin broder Mats Svensson under een skriftl. attest tendera lösen för deras pupill Erik Olsson uti een 1/16 i Byn som Jon i Högvalt Nemndeman af hans morbroder Olof Halfvardsson een bagge köpt a 20 Rdlr ..... Jösse HR, SVAR nr D26862 AIA:4, kort 1/9 (sid 5)
Brittas bror, soldaten Sven Hurberg (Hurberg av Huru`Hurud = Högerud) är ju inte alls omnämnd i protokollet 1719, det får sin förklaring i dombok 1722 vt70, orsaken var hans frånvaro i Riksens tienst men sedan ville han förstås också vara med och dela med sin syster, ja han till och med tänkte lösa ut henne och deponerade 70 Rdlr hvilka penningar räknades och af Häradsdomaren Jon i Häljeboda emottoges att förvaras i Häradskistan till nästa Ting [1723 vt48], men sen visar det sig att systerns förmyndare Olof Arvidsson ändå betalade skulderna [1724 ht81 och 173].
Dombok 1725 ht29: Uppvistes en försäkrings skrift som Sven Olofsson Hurberg gifvit till Mattes och Anders Pärssöner i Byn den 1 september anno 1722, innehållandes...... .... och tillåtit honom så goda vilkor ifall han ville med dem giöra Jordebyte med sin i Byn tillfallande arfvejord och deras jord Skiussbol i Staafnäs socken belägen. .... såvida han återvinner sin jord som är tvådelen af 1/8 del i hela hemmanet Byn ifrån sin syster Britta Olofsdotter.
Dombok 1726 ht: Upbud 1:a gång på 1/16 del uti hela hemmanet Byn och Brunskog socken för Mattes och Anders Pärssöner ibid, som de sig tillbytt från Sven Olofsson Hurberg emot 1/8 del i hela hemmanet Skiussbohl och Staafnäs socken i Gillbergs Härad efter föreningen och bytesskriften dem emellan uprättat uti vittnens närvaro....
Sven Hurberg gifte sig 1724 i Stavnäs med Marit Persdotter och mellan 1724 och 1745 fick de 9 barn i Skjutsbol, kanske att en ättling till någon av dem en vacker dag hittar detta mitt inlägg och får svaret på gåtan var denne Hurberg kom ifrån.